fredag, december 22, 2006

Kanske ingen överraskning men ändå...

Jag slutar härmed att blogga, i alla fall för denna gång. Jag tackar för visat intresse av de som följt ett och annat inlägg, särskilt de som tagit sig tid att kommentera något. Det har varit rätt kul och stimulerande emellanåt men en kombination av ändring av personliga omständigheter och allmän minskad drivkraft från min sida för att skriva gör att jag kastar in handduken. På återseende på nätet någon gång kanske.

söndag, november 19, 2006

Dåligt med uppdateringar

Jag har varit extremt dålig med uppdateringar på sistone. Kanske är det ett tecken på vart det barkar på bloggen. Kanske Dylans Not Dark yet från förträffliga Time Out of Mind kan få illustrera utvecklingen på den fronten...



Även om jag inte skrivit något följer jag någorlunda vad som händer på olika fronter. Med vinsten för demokraterna är det något sorts momentum för någon förändring av irakpolicyn men ingen verkar riktigt ha någon bra eller attraktiv lösning. Mccain verkar att vilja ha mer trupper men dels tror jag inte det skulle vara positivt nödvändigtvis för Irak längre och dels tror jag det är helt uteslutet inrikespolitiskt. Undrar om inte denna hårda linje kommer att skada honom om han ställer upp som presidentkandidat, vilket han allvarligt verkar fundera på. Demokraterna å andra sidan måste nu när de har majoritet i både representanthuset och senaten formulera en egen linje och ta ansvar för utvecklingen i Irak och inte endast kritisera Bush för hans politik, även om kritiken säkert bitvis varit berättigad (och ibland varit populistisk). Irakstudiegruppen verkar båda partierna vilja lyssna på. Kanske det åtminstone kan bli en chans för någon sorts konsensus en period om vad som kan göras men friheten av åtgärder är väl vid det här laget inte så stora.

En annan fråga jag följt lite är utvecklingen av relationen mellan Europa och Turkiet. Det verkar ju finnas lite grus i maskineriet minst sagt. Om jag hade något att säga till om så skulle jag nog i nuläget förorda något sorts partnerskap istället för medborgarskap för Turkiet som Frankrike och Österrike verkar vilja ha. Hur stort kan egentligen EU bli och vilka stater kan ingå i Europeiska Unionen? Ryssland nästa som har en del av sitt rike i Europa likt Turkiet? Någonstans måste en gräns sättas om inte unionen ska byta namn antar jag men var den ska gå lär bli kontroversiell. Allmänt sett är jag skeptisk till det inte går att införliva ett muslimskt land inom EU då vissa delar av exempelvis av t.ex. forna Jugoslavien är muslimskt men jag är också skeptisk till argument om att EU måste ta in Turkiet snart för visa att just islam och demokrati kan gå ihop och därigenom slå undan benen för extremister.

Inrikespolitiskt hoppas jag sedan på mer samarbete mellan partierna och en kongress som kan lägga det partiska åt sidan och inte hela tiden vilja vinna politiska poäng i någon framtida valrörelse. Pengarnas inflytande i kongressen är också störande och hoppas att korruptionen kan bli mindre men det är kanske att hoppas på för mycket men vi får se. Jag vet inte hur stor andelen är men jag har fått uppfattningen att kongressen, eller kanske speciellt senaten, befolkas av människor av juridikbakgrund i mycket. Inte att det behöver vara någon nackdel alltid men taget representanter med bredare bakgrund ibland tror jag nog hade ändrat dynamiken i kongressen. Men vad vet jag. Hoppas också på att prioriteringen svänger från hotet av diverse utländska fiender, som visserligen USAs ledning och myndigheter må försöka förekomma och bekämpa, till mer närstående frågor som hälsovårdskostnader, stegrande utbildningskostnader, arbetsvillkor och annat som borde ligga närmare vanliga människor.

lördag, november 11, 2006

USA-valet

Vad ska man tycka om valet som var? Personligen tycker jag nog att resultatet var rätt bra. Det behövdes någon sorts omskakning av den politiska vardagen i Washington. Nu måste republikaner och demokrater samarbeta om de ska få något gjort och kongressen och presidenten är tvungna att både ge och ta. Det har varit för mycket dominans av republikanerna och presidenten enligt mitt tycke, därmed inte sagt att jag håller med om demokraterna i allt vad dem gör, långt ifrån. I flera frågor lutar jag mer åt republikanerna som i illegal invandring, frihandel och en del annat. Vad valresultatet betyder beror nog på vem man frågar. Demokraterna har inte varit så värst eniga om något budskap i valrörelsen utan att det är mer att det är dags för en förändring som varit mandrat med lite Irakkritik och Bushkritik insprängt. Som många nämnt tidigare var det intressant att se att demokraterna förde fram kandidater som inte var för långt till vänster eller liberala inom alla områden. Exempel kan nämnas t.ex. i Pennsylvania (Casey) och Webb i Virginia. Det är säkert rätt väg.

Ibland kan jag undra hur stor sak vi ska göra av demokraternas framgångar. Hade det slutat med någon tiodels procentandels skillnad åt andra hållet i Virginia och Montana hade kanske rubriker varit lite mer återhållsamma men nu är situationen som den är. Det är ju svårt att förklara bort att demokraterna faktiskt vann så många säten som den gjorde i representanthuset.

Irak tror jag, trots all kritik mot sådant t.ex på Erixons site, är en stor bidragande faktor till att republikanerna förlorade till sist. Tim Russert, en av USA mest välkända politiska utfrågare och politiska kommentatorer, har uttryckt just detta. Jag vet att valundersökningar pekar på andra viktiga frågor som ekonomi, korruption och terrorism men att utesluta Irak som faktor missar en viktig bit, kanske den viktigaste för många personer. Samtidigt är det väl så att många som alltid röstat på demokraterna inte lättvindigt röstar på republikanerna och tvärtom och därmed är inte så relevant vad de som bestämt sig sedan länge sagt varit den viktigaste frågan. Hursomhelst gråter jag inga tårar över resultatet.

tisdag, november 07, 2006

Några ledarcitat efter Saddamdomen

Situationen i Irak är svår. Så tycker nog de flesta och många kanske också tycker det är nog med USAs närvaro i landet men av diverse olika skäl. Men när man kollar situationen så kan alla se de negativa händelserna i Irak, morden, våldet och sabotagen men samtidigt verkar alla inte kunna erkänna riktigt att det kommit ut något positivt från invasionen, därmed inte sagt att det automatiskt gör invasionen från början berättigad eller motiverad. När jag kollar lite på svenska ledarskribenter skriver efter Saddamdomen slås jag av hur oerhört negativ stämningen är. En massmördare och diktator har trots allt dömts av sitt eget folk för sina brott och att det blev dödsstraff var väl inte särskilt oväntat.

GP skriker ut 'Bedåda Saddam' och tycker att det är 'bättre då att överlämna honom åt glömskan i ett avlägset beläget rymningssäkert fängelse.' som USA ska ansvara för trots att det är irakierna som har ställt honom till svars och dömt honom. Märkligt är också uttalandet i artikeln att om han döms till ett mycket långt fängelsestraff 'så visar man att den förre diktatorn hade fel'. Så om han inte döms till ett långt fängelsestraff så visar man inte att Saddam hade fel när han avrättade mängder av oskyldiga människor??

DN har en ledare med titeln 'Avrätta inte Saddam Hussein' är lite försiktigare i det de säger att det var den enda möjliga påföljden men att det ändå vore bra av humanitära och poltiska skäl om det kunde undvikas. Istället fokuserar de på bilden av hur USA får skulden för allt efter invasionen.
Det var just detta som gjorde Irakinvasionen så ödesdiger. Genom att ignorera folkrätten och agera på egen hand tog George W Bushs USA på sig ansvaret för decenniers ackumulerade problem.

Jag har själv varit skeptisk till hur det gick till när USA invaderade Irak men att Bush tog på sig decenniers problem är väl endast delvis sant. Det uppfattas kanske i vissa kretsar som att allt är USAs ansvar efter invasionen, att allt är USAs fel osv men samtidigt finns där ju andra parter som har väldigt stor ansvar. Hur är det med utländska jihadister som sprängt och mördat oskyldiga i mängder och saboterat och försvårat återuppbyggnad? Hur är det med irakierna själva och dess ledare och milisgrupperingar inom landet? Hur är det med länderna i omgivningen som inte precis varit de mest hjälpsamma för att stabilisera Irak. Det är alldeles för enkelt att säga att bara för att Bush invaderade landet så är man helt ansvarig för allt som händer sedan. DN avslutar väldigt negativt om att domen kan bli startskottet till inbördeskrig. Det skulle inte förvåna mig om de sagt något liknande vid svårigheter tidigare i Irak. Att nu, nu blir det minsann inbördeskrig och denna pessimism och defeatism är inte särskilt hjälpsam tycker jag.


Expressen (märk väl att det inte är socialistiska ledarskribenter jag har valt) skriver om 'domen är en missad chans' och skriver att det fanns en möjlighet att skicka Saddam till Haag men
USA ville inte och rättegången mot Saddam Hussein blev istället ett misstag i raden av amerikanska försummelser.

Var det så enkelt? Igår lyssnade jag på en intervju på NPR med juridikprofessorn Michael Scharf som hjälpt till att träna domare och åklagare i Irak. Han sa att han och många andra gärna hade sett Saddam vid någon internationell tribunal men att det alternativet inte fanns här. Den internationella domstolen i Haag hade inte jurisdiktion över något brott som begåtts innan 2002 och länder som Kina och Ryssland motsätte sig en resolution i säkerhetsrådet om ett adhoc-tribunal enligt professorn. Vet Expressens att deras version av sanning är rätt, att det endast var så att USA inte ville och inte något annat eller har Expressens felaktiga uppgifter som de sedan använder sig av för att åter igen beskylla USA för misstag i Irak? Sedan har vi Expressens kritik av rättegången i sig:
Rättegången mot Saddam har inte präglats av den ordning och noggrannhet som ska utmärka en rättsstat och som är särskilt viktig i rättegångar med så stark politisk resonansbotten som den här. Till en del beror det på att Saddam har tillåtits sabotera rättegången med ständiga avbrott, hungersstrejk och agitation.

Juridikprofessorn menar att det faktum att Saddam gavs alla möjligheter att uttrycka och försvara sig, och det som gjorde att det blev ständiga avbrott och agitation, visade på något sätt att Saddam gavs sin chans i rätten. Expressen ser det som något som negativt medan juridikprofessorn ser det positivt. Igen undrar jag om kritiken är rimlig som ledarskribenterna har.

söndag, november 05, 2006

DN om Saddam-domen

Michael Winiarski skriver idag om domen mot Saddam idag. Kanske att jag petig men jag ser inte samma orsak till varför utegångsförbud och fler kontroller införts inför domen:

Men ett sunniarabiskt våldsutbrott som protestreaktion på en dödsdom skulle kunna underminera bilden av att USA:s "demokratibyggande" i Irak är framgångsrikt. Det var skälet till att utegångsförbud införts och armén försatts i högsta beredskap.

Så skälet (för vem??) att införa högre säkerhet var alltså för att det inte skulle skada bilden av 'USAs demokratibyggande'. Men enligt AP var det premiärministern Malaki som införde hårdare säkerhetsåtgärder som jag får det inte att gå hop. Menar Michael och DN att USA beordrat Malaki, som för övrigt markerat sitt oberoende från USA i andra frågor i Irak, att han infört dessa åtgärder för att han inte vill att bilden av 'USAs demokratibyggande' inte ska undermineras??

söndag, oktober 29, 2006

Folk mest rädda för USA?

Folk är mest rädda för USA står det t.ex. i Sydsvenskan. Liknande artiklar från tt har jag sett i DN och Svenska Dagbladet som fått stort utrymme:

Drygt 1 000 personer fick svara på frågan " Vilket av följande länder anser du vara det största hotet mot världsfreden? ". Bland svarsalternativen fanns sex olika länder - Israel, Kina, Ryssland, USA, Nordkorea och Iran.


Nordkorea var nära att dela förstaplatsen med USA - 28 procent av de tillfrågade tyckte att landet var farligast. På tredje plats kom Iran med 18 procent av rösterna.

Först och främst tycker jag förstås att det låter konstigt att folk verkligen skulle vara mest rädda för USA. Många i Sverige har varit och är väl fortfarande kritiska till USAs närvaro i Irak och det är väl detta som reflekteras till viss del att en del säger att USA är ett 'hot mot världsfreden'. Själva begreppet tycker jag är lite oklart. När var det 'världsfred' senast? I detta nu pågår ju knappast någon världsfred nere i Irak kan jag tycka och så har kanske fler tyckt när det svarat? Eller ska man tolka hot mot världsfreden som att det är hot om världskrig?

Även om folk i allmänhet inte skulle vara rädda för USA vilket jag inte tror, och det visar inte studien heller utan istället att en av fyra eller fem tycker USA är det största hotet vilket är en skillnad, så kan man fråga sig om bilden är sådan pga av ett verkligt hot eller om opinionen också påverkas av den interna mediabilden vilken jag ofta tycker tar fasta på sådant som är negativt med USA i någon form. Anklagelser framställs som fakta såvida man inte lösläser artikar osv. Så frågan är om opinionen är som den är pga media eller om media är som den är pga opinionen. Antagligen är inget av alternativen helt rätt.

tisdag, oktober 24, 2006

Expressen och Irak

Expressen har i en nyligen publicerad ledare om Irak med titeln 'USA måste lämna Irak' där de diskuterar olika strategier för USA i fortsättningen i USA. De skriver att diverse förslag diskuteras, bland annat om att låta en junta ta över i Irak. Jag tycker mig själv vara någorlunda insatt i Irakfrågan men har aldrig hört talas om något sådant men Expressen finner det lämpligt att diskutera varför något sådant inte vore lämpligt. Att det troligen inte vore bra att dela landet i tre delar håller jag med ledarskribenterna om.

Trots sin rubrik om att USA måste lämna landet så avvisar ledarskribenterna ett omedelbart lämnande med att det skulle bli ett blodband. Kanske det. Men om det inte är så enkelt att lämna landet, varför skrika ut i en rubrik att USA måste lämna landet. Självklart vill både irakierna och amerikanerna själva att amerikanska soldater ska få komma hem i igen. Det är att slå in öppna dörrar.

Sedan är tidningen störande självsäker vad som måste göras i Irak:
Vägen ut ur Irak för USA går därför via smärtsamma försoningsprocesser såväl i Irak som i regionen i stort. Sunniterna måste lockas att lägga ner sina vapen med hjälp av amnestier, garantier om att oljan ska fördelas rättvist, ett slut på avbaathifieringen och shiamilisernas framfart samt en amerikansk tidtabell för att lämna Irak.

Igen tycker jag tidningen slår in öppna dörrar när det gäller försoningsprocess med sunniterna och andra grupper i det irakiska samhället. Malaki har väl redan försökt börja med en sorts försoningsprocess också innehållande amnesti men frågan är väl om alla sorters brott kan ges amnesti för. Amerikanska politiker vill inte att irakier som anfaller och dödar amerikanska soldater ska ges amnesti men det är mycket upp till irakierna hur de vill komma över denna sitationen nu tror jag. Vem ska garantera att olja fördelas rättvist? USA eller den irakiska regeringen. I princip tycker jag igen att det är den irakiska regeringen som borde vara angelägen att fördela resurser så att de kommer alla till del. Vill Expressen att USA eller kanske FN gå in och utfästa olika slags garantier? Pågår avbaathifieringen fortfarande? Det var väl något som var mer aktuellt när USA hade mer av makten i Irak än nu när det finns en vald regering. Igen, vem menar ledarskribenterna ska fixa detta? Tidtabell eller inte så verkar läget i den amerikanska opinionen och bland båda demokrater och en hel del republikaner indikera att tålamodet med Irakoperationerna nu tryter på allvar och trycket på allt mindre trupper blir starkare och starkare.

Expressen fortsätter att slå in öppna dörrar angående Iran:
Iran bör frestas med en "grand bargain" där landet erbjuds säkerhetsgarantier, slopade sanktioner och normaliserade relationer med USA om landet lägger ner sitt kärnvapenprogram och slutar söndra i Irak och på andra håll i Mellanöstern.

Är det inte detta som gjorts i mycket? Iran har fått en möjlighet av det internationella samfundet att välja mellan att utveckla sin urananrikning och nukleära program och ökade förbindelser med omvärlden och kanske omvärdering av nuvarande relationer om stöd för terrorism upphört. Iran har väl 'frestats' men verkar ändå gå sin egen väg, i alla fall för tillfället.

torsdag, oktober 12, 2006

Dödsoffer i Irak

Så kom då ännu en studie om antalet döda i Irak som en konsekvens av våldet efter invasionen där. Jag förmodar att siffrorna kommer användas politiskt som vanligt. Var man motståndare till invasionen kanske man försöker ta fasta på dessa mycket höga siffror på runt en halv miljon och stödjer man Bush i allt är det väl lockande att avfärda hela studien som ett politiskt utspel före valet.

Först kan vi konstatera att studien har genomförts av forskare vid en ansedd institution, John Hopkins, som antagligen har haft gott om hjälp av epidemiologer och statistiker vid planering och analys av studien. Det är ingen garanti på något sätt att effekten på antalet dödsoffer efter invasionen jämfört med före inte kan ha överskattats eller underskattats men en avsaknad av sådan personal hade gjort att man blivit mer skeptisk. DN har som rubrik 'Över 600000 har dödats i Irak' och jag förstår inte varför men ska jag bli upprörd? Inne i artikeln finns resonemang om att siffrorna är mycket större är tidigare studier men varför reflekteras inte detta i rubriksättning?? För de som endast läser löpsedlar eller skummar igenom tidningar ges det uppfattningen att det är fakta och inte kontroversiellt och jag tycker det är fel. Innan kritiker har hunnit studera designen, begräsningar och uttalade brister i studien eller förstått varför dödssiffrorna skulle ha varit så mycket större än vad som tidigare rapporteras så har en bild framförts som människor accepterat och knappast blir det en lika stor artikel om kritik om någon veckan framför mot studien t.ex.

En AP-artikel 'Iraq death toll study has mixed reaction' visar på internationella kommentarer. Men det viktigaste är till sist att läsa vad publiceras i Lancet angående denna artikel för att ha omfattande kommentarer. Det duger inte ens att endast läsa sammanfattningen på John Hopkins sida för att ha några definitiva omdömen. Jag kan bara undra hur denna uppskattningen i denna studie skiljer sig så hemskt mycket från en mängd andra källor. Det är förståeligt att siffrorna kunde vara lite högre än IBC efter den sistnämnda endast redovisar siffror på ett passivt sätt men skillnaden i grad, 50000 mot 650000 behöver sin förklaring för att jag ska kunna tro på det riktigt. Samtidigt som John Hopkins-forskare redovisar sitt resultat så redovisar irakiska hälsovårdsmyndigheter att 2666 civila (missledande exakt såklart) dödats i Bagdad under förra månaden vilket om man extrapolerar det hela skulle bli 30000 om året, men så höga siffror som för förra månaden brukar siffrorna inte vara.

Jag får återkomma till detta mer senare när fler fakta kommit fram och artikeln analyserats ordentligt av andra forskare. Som det är nu är jag bara allmänt skeptisk till storleksordningen men samtidigt vill jag inte avfärda forskarna kategoriskt.
Annars hänvisar jag till några artiklar om irakiska dödsoffer jag skrivit tidigare.
Antalet döda i Irak.
Lite om organisationen Iraq Body Count
Newsweek kritisk till dödsfall orsakade av USA

söndag, oktober 08, 2006

Ledande republikan målar mörk bild av situationen i Irak

John Warner, ledare i armed service committee i senaten och erfaren och brett respekterad republikan, talade efter sitt besök i Irak om situationen där. Det har blivit en relativt stor nyhet i vissa kretsar. Läs t.ex. CBSs 'Key senate republican is grim on Iraq' och TimesDispatch 'Warner creates fallout on Iraq' .

Han talar om t.ex. att kongressen kan tvingas göra en del modiga beslut om inte framsteg görs av irakierna för att minska det sekteriska våldet och bygga upp sitt land. Vidare, som beskrivs i CBS-artikeln, talar han om att inga beslut i så fall kan tas av bordet.

Jag var nyfiken på vad han verkligen sa och i vilket sammanhang eftersom medier ibland har en tendens att välja dramatiska citat. Videon från hans presskonferens hittade jag på C-Span och kan ses här (45 minuter). Han är som vanligt väldigt duktig på att uttrycka sig och som vanligt rätt balanserad i mina ögon. Han går inte bara ut och försöka sprida propaganda men verkar förstå vad det är som pågår och vad som verkar fungera och vad som inte fungerar. Det han är oroad för och faran han ser är att terrorismen sprider sig om terrorister uppfattar att Irak blir en framgång för dem. Medan folk lever ett vanligt liv i flera delar av Irak är det många områden, inte minst i Bagdad, som är otroligt våldsamma. En intressant sak han tog upp är att kanske försöka utnyttja folkets vilja till inflytande via val flera gånger. Han tänkte högt när han talade om en folkomröstning där irakierna själva fick rösta om hur länge amerikanska styrkor skulle stanna. Själv har jag blivit alltmer trött på rapporteringen om Irak med tiden och frågan är hur länge USA politiskt kan fortsätta att ha över hundratusen soldater där med minskat stöd i kongressen för det.

lördag, oktober 07, 2006

Håller med Straw

F.d. utrikesministern i England, Jack Straw, uttalade sig häromdagen att han kände obekväm att ha ett samtal med personer som bär en viss sorts slöja som täcker nästan hela ansiktet. SR beskriver detta som att Straw var obehaglig till mods vid samtal med alla som har slöjor vilket det inte verkar vara fråga om utan mer specifikt om de fall där hela ansiktet täcks. Här håller jag med Straw att det försvårar kommunikation mellan människor om man inte kan läsa ansiktsuttryck osv. och är ett tecken på separation i samhället. Egentligen är det rätt självklara saker tycker jag. Daily Telegraph har en bra ledare om det hela.

Sedan tycker jag det är intressant att se hur Islam diskuteras i Europa mer och mer. New York Sun skriver att den politiska korrektheten angående ämnet håller på att förändras till mer konfrontation eller provokation. Sarkozy i Frankrike varnar för att låta Turkiet komma in i EU för att då integrationsproblem med muslimer i Europa skulle förvärras och att det hade varit 'slutet på politiska Europa'. Rätt uppseendeväckande ord egentligen från en ledande politiker på det sättet. Kanske han har en poäng att det är bäst att skynda långsamt eller erbjuda ett sorts priviligierat partnerskap istället. Det är i alla fall dit jag lutar. Och egentligen, vad är egenvärdet med att länder i anslutning till Europa ska bli fulla medlemmar istället för ha handelsavtal, diverse politiska samarbeten också men kanske inte precis allt som medlemmar har. EU-kommissionens ledare Barruso antyder att ett snabbt nej till Turkiet kan uppfattas som islamofobiskt, hur man nu definierar det ordet. Eftersom detta ord inte ligger långt från rasistiskt, främlingsfientligt osv så kanske detta då kan användas som ett skäl för att ta in Turkiet snabbare? Det lär bli en intressant fråga att följa.

torsdag, oktober 05, 2006

Svar på utmaning

Som svar på en bloggutmaning och kanske ett sätt för mig att skriva något igen (funderar ibland på sluta skriva men vi får se vad som händer...) kommer detta inlägg som enligt utmanaren ska handla om ideologier. Frågor och svaren då:

1) Politisk ideologi du förespråkar?
Ingen speciell. Jag inbillar mig att jag inte är speciellt ideologisk av mig på något sett men kanske är jag det innerst inne och förmår inte formulera någon ideologi som jag kanske ändå agerar efter... Jag är inte den person som försöker tänka ut en massa grundläggande principer för att sätta upp handlingsregler hur jag ska tänka eller resonera så att jag blir konsekvent i någon mening enligt principerna. Sedan kan inte alla ens åsikter förklaras med hänvisning till logik. Ibland tycker man bara på något sätt. En del kanske då försöker avfärda ens åsikter som fördomar om man inte kan referera till någon sorts överbyggnad av ideologi och principer men det tycker jag inte borde behövas. Ibland kan det räcka med en sorts ryggmärgsreaktion, instikt eller känsla för att övertyga sig om att något är rätt eller fel även om man kanske inte kan övertyga någon annan med sådant.

Största möjliga lycka till största mängden människor skulle vara en princip efter beslut kan fattas. Men hur definieras lycka och hur ska man mäta lycka och är det säkert att lycka för en person är lycka för en annan. Ska principer gälla över gränsen och mellan folk eller endast inom länder osv. Det finns hur många frågor som helst att ställa sig.


2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Diverse totalitära ideologier som påtvingar ett mycket litet utrymme för individer att fatta egna beslut utan istället gör att folk underkuvas och förtrycks på olika vis. Sedan är fundamentalism i olika former frustrerade för mig, om det så är i religiös form eller ej. Tvärsäkerhet eller väl en annan sak jag ogillar när det gäller ideologiers förträfflighet.

3) Materialist eller idealist?
Lite av varje beroende på vilken situation det gäller som de flesta andra. Jag är inte den som är mest fokuserad på lön och pengar. Då hade jag antagligen aldrig varit där jag är nu utan att säga för mycket. Speciellt märker man hur lite pengar eller materiella ting spelar roll när folk man känner drabbas av sjukdom eller skadas. Idealist är jag nog inte heller. Drömmare ibland men idealist? Låter alldeles för ambitiöst eller pretentiöst.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Vad sa du? För svåra ord för mig tror jag.


5) Politiskt uppvaknande?
Om jag haft något var det väl i högstadiet eller i gymnasiet men frågan är väl vad som menas med uppvaknande. Att man börjar lyssna till politiska tal, lyssna på musik som kan associeras med politiska händelser eller företeelser, eller börjat se skillnader mellan olika partiers politik och fatta tycke för något läger? En av de första sakerna jag kommer ihåg var hur jag ville ha fler betygsteg och upptäckte då vilka partier som tyckte som jag i den frågan. Sedan dess vet jag inte om jag är uppvaknad eller har politiskt somnat eller vad.


6) Politisk detour?
Någon anmälde mig en gång till SSU utan min vetskap om det nu räknas in i detta. Men mina sympatiser har knappast legat i den riktningen även om jag kan hålla mig socialdemokraterna i vissa frågor då och då. En viss dos ökad respekt för konservatism kanske efter min vistelse i USA har jag troligen. Likaså viss ökad skeptism med marknadsliberala lösningar som svaret på alla livets frågor.


7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Dylan, W Moberg, Kafka, J Heller, Emerson, Camus för att nämna några men framför allt den förstnämnda även om Dylan mycket väl må ha mycket annorlunda åsikter än jag i mycket.

8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Mest är ett dramatiskt ord. Och vad betyder förresten politiskt? Vilka värderingar man har inför vissa företeelser i samhället? Inte är det typen av böcker av typen Michael Moores eller O Reillys som predikar för redan övertygade i alla fall eller som är övertydliga. Något av det tråkigaste är att endast att läsa sådant som bekräftar ens egen föreställningsvärld.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Eftersom jag inte förespråkar någon speciell ideologi vad jag vet faller väl denna fråga. En del kanske har problem med bristen på renhet och konsekvens i ens övervägande om åsikterna inte är en reflektion av applikation av allmänna principer, vad vet jag.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Nu? Det finns alltid frågor som hälsovård, tillgång till jobb, bra utbildning som är viktiga och speciellt när man inte är säker på att man själv har tillgång till detta, nu eller i en framtid. Å andra sidan är jag nu intresserad av den vansinniga kvasireligiösa terrorismen som nu verkar vara en lockelse för en del. Inte trodde man för några år sedan att man på en resa mellan USA och Europa skulle behöva oroa sig för att ens plan skulle attackeras och några vill försöka döda så många oskyldiga som möjligt i något politiskt syfte. Dessutom ser jag med viss oro på hur rätten att driva med religioner inskränks som en rädsla för att inte få våldsaktioner mot sig av fundamentalister.

söndag, september 17, 2006

Veckan som gått lite snabbt

I måndags var det 5 år sedan 11:e september vilket ingen i alla fall USA kunde ungå att lägga märke till. Själv var jag själv i ett flygplan då planen i USA kraschade in i WTC, i Pentagon och kraschade i Pennsylvania. Först på marken fick jag veta vad som hänt och det kändes helt overkligt. Jag kom ihåg hur jag undrade hur världen nu skulle förändras. Senare var detaljerna från terroristdåden i USA helt vedervärdiga. Folk hoppar mot säker död från WTC i New York, andra ringer från planen förtvivlade och desperata hem till sina nära och kära för att säga några sista ord varav några fick nöja sig med telefonsvarare. Sedan kom patriotismen ut i full skala. Aldrig har jag sett så många flaggor viftande överallt. Som jag ser det var det oundvikligt att USA efteråt invaderade Afganistan för att försöka slå undan benen på talibanerna som möjliggjort Al Qaidas träningsläger. När det gäller Irakinvasionen var jag sedan mycket skeptisk till den, framför allt kändes det som att den forcerades fram innan alla andra möjligheter undersökts och mer internationellt stöd säkrats. Det går inte att gå igenom allt som påverkas av attackerna. Islam och dess uttolkare har mer kommit under lupp då många öppet försvarat attacker mot civila. Det är numera klart att det finns en grupp människor som vill ta utöva massmord på ovetande civila i religionens namn. Attacker som de i London och Madrid har skett över hela världen och ett otal har redan stoppats enligt myndigheterna. Var är världen på väg kan jag undra ibland. Stämningarna i Europa och USA har blvivit mer kritiska mot Islam och muslimer och i muslimska länder blir det kravaller, demonstrationer och bränder efter några teckningar i en lokaltidning i Danmark eller något påven säger. Människor i väst beskylls ofta för att vara islamofobiska men hur är då situationen i muslimska länder om inte kristendomfobisk eller västfobisk på många sätt.

Bush tappar mer anseende hos mig efter försöken att få igenom lagar för t.ex. förhör av och tribunalprocess för fångar som skiljer sig åt från vad de erfarna John Mccain, John Warner och Lindsey Graham vill ha. Frågan som diskuteras t.ex. om fångar ska kunna få tillgång till bevisningen mot dem och hur Genevekonventionerna ska tolkas om de ska definieras av ytterligare och om bevis från omstridda förhörsmetoder kan användas. Jag litar mycket mer på de tre nämnda republikanerna i dessa frågor än Bush. Se t.ex hur AP rapporterar om saken. Det finns tydligen visst tal om en kompromiss mellan Vita Huset och de tre senatorerna med ingen verkar veta vad kompromissen skulle bestå av. Ju mer slutprodukten blir lik Vita Husets position desto sämre tror jag för omvärldens förtroende för tribunalprocessen och förhörsreglerna som finns.

lördag, september 16, 2006

Mindre skrivande troligen

De som på ett eller annat sätt följt bloggen vet kanske att jag varit relativt ojämn i hur ofta jag uppdaterar bloggen. Ibland flera inlägg om dagen, ibland många dagar mellan uppdateringar. I fortsättningen tror jag mest jag kommer uppdatera på helgerna då det för mig känns allt mindre lockande att efter en full arbetsdag ägna mycket av min återstående tid på kvällen framför datorn på kvällen att skriva, kommentera och efterforska diverse saker. På helgen är det lite annorlunda.

fredag, september 08, 2006

Varför så bråttom?

Jag såg via Andrew Sullivan att amerikanska militära jurister och advokater är skeptiska till vissa delar av Vita Husets nya plan för att pröva terrorister i domstolar. Om någon har problem med att läsa NYT-artikeln finns liknande beskrivningar av motståndet mot Vita Husets förslag t.ex. på Seattle Times eller Philadelphia Inquirer. Förutom motstånd från en del ledande jurister t.ex. om att fångar ska ha rätt att se den bevisning som finns mot dem finns också motstånd från vissa av de republikaner jag har förtroende för som John Mccain, John Warner och Lindsey Graham.

Det jag tycker är oroväckande är det tal om att Vita Husets förslag måste röstas igenom snabbt. En person som beskrivdes som hjälpreda åt ledarskapet i kongressen talade om att ge 24 timmar åt de tre ledande republikanerna att tänka om. De talas också om att gå runt Armed Services Committee:n för att direkt få röstning i hela senaten. Blir det så att ett beslut forceras fram och att råd från militära jurister inte tas hänsyn till och beslutet i slutändan blir väldigt partiskt republikaner mot demokrater så vore det oklokt och dumt tror jag. Istället för en snabbfix så vore det väl ändå bättre med en genomtänkt lösning som respekteras av bred majoritet av politiker i USA och av militära jurister överlag och även av en internationell opinion i slutändan. Jag hoppas inte NBC har rätt i sin antydan att det är något som ska drivas igenom innan mellanårsvalet där administrationen försöker framstå i kampen mot terrorism. Är det så att det är totalt omöjligt att nå en politisk enighet om nya lagar så är det väl en sak att forcera en lagstiftning men är situationen så illa i den frågan ännu?

Andra bloggar:
,
,
,
,

torsdag, september 07, 2006

Terrorism skrämmer allt fler

Jag såg en artikel på SVT med titeln 'Terrorism skrämmer allt fler':

Stora majoriteter i USA och Europa ser internationell terrorism som ett extremt stort hot. Det visar en undersökning gjord inför femårsdagen av attackerna mot World Trade Center i New York rapporterar TT.

Ett annat orosmoment för både amerikaner och europeer är Iran. Och landets kärnvapenprogram. Drygt 80 procent av de tillfrågade tycker att ansträngningarna att förmå Iran att avstå från kärnvapen ska fortsätta.

Hotet av islamsk fundamentalism upplevs mycket stort av en majoritet. Dock inte islam i sig.


När jag läste detta efterlyste jag detaljer. Vad menas med 'stora majoriteter'? 53% eller kanske 99%? Hur stort upplevs hotet av islamsk fundamentalism i siffror och är det verkligen sant att människor i USA och i Europa inte ser Islam i sig som ett hot? Det sistnämnda skulle dock förvåna mig med tanke på opinionsundersökningar i diverse länder (som Tyskland, Storbritannien) i Europa som visar ett negativ attityd mot Islam och som verkar vara på nedåtgående.

Jag började mitt sökande på Yahoo News där jag hittade en artikel av Reuters med titeln 'Americans would back a strike on Iran: Poll' Däri refereras en nyligen släppt internationell opinionsundersökning (The annual Transatlantic Trends survey) med jämförande opinioner i USA och i många europeiska länder. Där finns siffror som ger mer kött på benen än i SVTs korta notis. 66% av europeerna (en ökning med 8% mot förra året) och 79% av amerikanerna (ökning med 7% från förra året) säger att internationell terrorism är ett 'extremt viktigt hot'. Motsvarande siffror för de som säger att islamsk fundamentalism är ett 'extremt stort hot' är 52% (upp 11%) för europeer och 58% (upp 13%) för amerikaner.

Resultatsektionen av studien visar en mängd andra detaljer om ovanstående hot och också om attityder på både sidor av Atlanten ifråga om andra hot, USAs och EUs roll i världen. övervakning, invandring osv osv. Här ser vi också den skeptiska attityden mot Islam i diverse länder trots SVTs försäkringar att folk inte ser Islam i sig själv som något hot. Inget lands invånare anser att Islams värden är förenliga med värdena i respektive lands demokrati. Som exempel kan nämnas USA (28% förenligt mot 56% inte förenligt), Frankrike (37% vs. 57%) och Tyskland (26% vs. 67%) men jag kunde lätt inkludera fler länder från tabellen i studien. Det ska sägas att på frågan varför man tycker så säger de flesta att det beror på individuella muslimska grupper och inte på Islam i sig. Jag vet inte om det var det som SVT refererar till.

Igår kollade jag också på en annan studie genomförd av Pew Research Center angående attityder bland amerikaner 5 år efter 11:e september. Där verkar det som alltfler (40% jämfört med 35% för 4 år sen) ser 9/11 som startskottet till en stor konflikt mellan Islam och Väst. Fortfarande är de i majoritet som säger att konflikten endast är med en liten radikal grupp inom Islam men majoriteten har minskat. Här kan svaren blivit som de blivit på grund av få svarsalternativ. Det är knappast självklart att det är antingen tycker jag. Övrigt från denna studie är ett minskat fokus bland amerikaner på militära åtgärder vilket jag nog själv tror behövs med.

Jag kan också rekommendera läsning av två intervjuer angående hur situationen är nu 5 år efter 9/11 och risken för en civilisationskamp. Harvardprofessorn Samuel Huntington, som myntade begreppet civilisationskamp (clash of civilizations), betonar hur viktig religionen är för många människor i vår tid och att det tenderas att underskattas, att världen är pluralistisk, att kommunikationer har ändrat på interaktioner mellan civilisationer mm. Han betonar samtal som större medel för lösa dispyter med individuella länder för att ta hänsyn till enskilda folks intressen. I detta är han nog ense med Akbar Ahmed, professor i Islam vid American University i Washington och enligt BBC en av världens ledande auktoriteter på Islam (vad nu det har för betydelse), som beskriver att han efter sina resor i muslimska länder tidigare i år fått uppfattningen att antiamerikanismen och antisemitismen aldrig varit så stor och många känner att Islam är under attack explifierat av invasionerna i Irak och Afganistan, Muhammedteckningar, och allmänna kränkningar från västerländsk media mot Islam. Man behöver inte köpa att det är väst, västliga medier, västliga regeringar nödvändigtvis som gjort något fel som gör att det är berättigat att känna att Islam är under attack. Men det kan ju vara relevant att känna till strömningarna i världen så att man vet att ens åtgärder får konsekvenser.

Han säger på frågan om vilket muslimskt ledarskap som kommer fram i dagens värld att det är av tre slag, dels ett som fokuserar på mystisk, poetisk tolkning av Islams religiösa texter, dels ett som fokuserar på att anpassa Islam till omvärlden och dels ett som arbetar för en återgång till en renlärig, fundamentalistisk tolkning av religiösa texter. En uppfattad situation där Islam är under attack stödjer en fundamentalisk utveckling säger Akbar. Och jag tycker visst han har en bra poäng men samtidigt tycker jag det är störande att omvärlden ska behöva tassa runt religionen så att inte blir störd, kränkt, känner sig attackerad, stigmatiserad osv. Akbar har jag för övrigt tagit upp i ett program om frågor och svar om Islam.

Andra bloggar om:
,
,
,
,
,

tisdag, september 05, 2006

Resultat av valtester...


Jag testade tre valtester (i DN, SVD och Expressen) inför årets svenska val och resultaten i dem pekar i stort sett mot moderaterna (undantaget testet i Expressen) men som de allra flesta andra har jag sympatier för andra partier beroende på vilken fråga som tas upp.



Godtyckligheten i vilken fråga som tas upp eller utelämnas ger rätt annorlunda profiler. Sämst tyckte jag Expressens test, förmodligen för att jag inte hade särskilt starka åsikter i frågorna och testet därför inte blev särskilt diskrimerande. Frånvaron av frågor om utrikesfrågor var märkbar överlag. Svenska dagbladets test avspeglar i större grad den sympati jag känner för partierna och den ordning jag hade rangordnat dem före ett test.

Som jag skrivit tidigare känner jag mig i amerikansk politik någonstans i mitten och skulle kunna tänka mig rösta på kandidater från olika partier beroende på person och vilket förtroende jag hade för den.

fredag, september 01, 2006

Visumfritt resande ett av terrorismens offer i framtiden?

Jag tog redan i April i år upp hur hur den assisterande utrikesministern för i USA i Europafrågor, Daniel Fried, såg ett hot mot USA från terrorister från Europa. Vidare har efter den 11:e September kongressledamöter tagit upp frågan om hurvida visumfritt resande mellan USA och 27 andra stater borde avskaffas. Hittills har ingen lyssnat på sådana röster då vinsterna rent ekonomiskt är stora med nuvarande system. Men nu efter avslöjandet av planerade massmord igen av terrorister från Europa, exemplifierade av t.ex. Londonattackerna men även av situationen i Tyskland kan jag tänka mig, tas frågan lite försiktigt upp på nytt.

En inflytelserik republikansk senator från Arizon, John Kyl, ska hålla senatsförhör i flygsäkerhet där även det så kallade Visa Waiver-programmet ska diskuteras. International Herald Tribune refererar till att en del i kongressen och en del säkerhetsexperter nu ansett att USA är extra sårbart pga det visumfria resandet och det faktum att flera av de senaste tidens terrorister varit europeiska muslimer. Homeland Security-departementet säger sig än så länge inte ha planer på att ändra Visa-Waiver-programmet men vem vet vad som händer efter ytterligare attacker från europeisk mark.

Daily Telegraph beskriver hur en företrädare för konservativa Heritage Foundation anser att i dagens läge har frågan om ändra eller radikalt modifera det visumfria resande inte tillräcklig kraft i kongressen men han varnar för vad som händer vid ytterligare avslöjade planer eller framgångsrika attacker från England. Personligen tror jag det antagligen krävs attacker som faktiskt utförs för att ändra nuvarande resepolitiken och inte enbart attacker som avslöjas. Hurvida den ändras beror väl på antalet dödade i så fall, hur långt det var från föregående attack osv men jag tror inte USA eller EU automatiskt kan räkna med att ha visumfritt resande, tyvärr, om attackerna fortsätter i längden. Jag är i så fall den första att beklaga om det visumfria resande skulle försvinna i framtiden av olika skäl, dels personliga, dels ekonomiska och dels politiska.

Niall Ferguson har en kolumn i Los Angeles Times med titeln 'What if the Heathrow bombers succeeded?' som spekulerar i reaktionen i USA och också inne i England på en framgångrik attack som den med flygplanen sprängda i luften mellan England och USA. Är det inte möjligt att en hel del politiker, kommmentatorer på TV och allmänt i media blivit mycket mer kritiska mot England och i förlängningen mot Europa i stort, oavsett om det är motiverat eller ej med någon sorts abstrakt men absolut moralisk skala? Inte enbart hade fokus varit på bristande flygsäkerhet utan närvaron av radikal islamism i England och i amerikanska ögon säkerligen för stort tålamod med imamer som hetsar mot västvärlden. Jag tror Ferguson har rätt i att Atlanten hade framstått som större än på länge i ett sådant läge.

fredag, augusti 25, 2006

Blandat i siffror

Ska vänstergrupper nu börja avfärda en majoritet britter som islamofober? I en ny undersökning säger 53% att de känner sig hotade av Islam, och inte enbart muslimska fundamentalister, jämfört med en tredjedel för några år sedan. Vidare vill regeringsrepresentanter i England nu har en debatt om hurvida multikulturismen har tjänat England väl. Var och en har väl sina egna funderingar om det. Mycket beror på hur man uppfattar begreppet i sig vilket jag tycker verkar luddigt. Att misstänksamheten har ökat är förståeligt tycker jag när försök efter försök görs av individer i islams namn att massmörda britter och andra och även opinionsundersökningar av typen jag redovisat tidigare gör kanske sitt till. Intressant förresten att britterna vill ha en mer aggressiv utrikespolitik som svar på terrorhot. Även i Tyskland var redan innan försöken att spränga tåg i luften misstänksamheten stor mot Islam och på väg upp.

Är våldssituationen i Bagdad och i Irak temporärt lite bättre? I alla fall om man ska tro amerikanska militärledare i Irak som påstår att våldet i Bagdad sjunkit med 40%. Exakta siffror får man nog ta med en nypa salt då det tidigare hänt gång på gång att mängder av offer hittats långt efteråt och som därför kanske inte avspeglas i statistiken. Dock tror jag nog att militären kan se en generell trend den senaste tiden om våldet avtagit mycket och även General Abizaid uttryckte att den förnyade amerikanska närvaron i Irak hade positiv effekt. Han verkade också tycka att hans uttalanden inför kongressen hade felrapporterats. Jag har inte sett några stora rubriker om det i svenska tidningar t.ex. Han vill istället ha det till att det finns en fara för inbördeskrig men att landet är långt ifrån det. Jag tycker det svårt att få en bra bild vad som händer där nere. Har militären en bra övergripande bild, har journalisterna som sitter på hotellen det osv? Kritiken har annars blivit ännu hårdare än vanligt i USA mot nuvarande politiken och beslutet att gå in i Irak. Får se hur det slutar.

Jag läser i Times att 63% av israelerna nu efter konflikten vill att Olmert ska lämna posten som premiärminister. Jerusalem Post rapporterar att landets opinion har gått åt höger efter kriget mot Hezbollah. Att så många israeler är missnöjda med nuvarande ledningen är väl en indikation på att de inte såg kriget som någon vinst. Hezbollah kan utropa sig till segrare hur mycket de vill men å andra sidan är det stor press i Libanon på att organisationen ska stå under kontroll av staten. Att organisationen står under kontroll av staten är egentligen viktigare än att alla vapen som Hezbollah hade direkt skrotas tycker jag.

Jag kollade lite på en undersökning utförd av Pew Research Center av amerikanernas attityder i diverse utrikespolitiska frågor men även opinioner i amerikanska inrikespolitiken. Hela 50% av de intervjuade skulle rösta på demokraterna om det vore val idag jämfört med 41% för republikanerna. Mccain och Giuliani har ungefär lika stor stöd bland republikanerna som möjliga presidentkandidater medan bland demokraterna är Hillary storfavorit (men Gore som tvåa...). Också intressant är att se att Irak inte anges som den frågan de vill att kandidaterna i första hand ska tala mer om i mellanårsvalet 2006 utan istället utbildning, följt av bensinpriser och hälsovård och sen först Irak. Det var i alla fall lite oväntat för mig även om jag vet att inrikesfrågor brukar vara det som avgör.

torsdag, augusti 24, 2006

Frågor och svar om Islam på C-Span

Q&A på C-SPAN är program där politiker, författare, bloggare och debattörer intervjuas i någon timme. Längden på programmen brukar kunna ge tittarna en inblick i de resonemang som förs och gästerna ges en chans att lägga ut texten lite mera.

För de som är intresserade av Islam och dess plats i världen kan jag rekommendera två program som sändes nyligen. Det ena var med Robert SpencerJihadwatch.org som argumenterar för att Islam i sig inte alls är den fredliga religionen som både Blair och Bush talar om och som har perverterats av ett fåtal osv. Istället berättar Robert om att det i religionen finns en stark imperialistisk tendens, att det finns en mycket stark fundamentalistisk tradition som västliga bedömare om och om tonar ner och missförstår och det i Koranen finns mängder exempel på hur våld förordas mot ickemuslimer och exempel på hur profeten Muhammed själv i traditionsberättelser enligt Robert agerat på grymt sätt osv. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Han verkar vara en person som underbygger sina påståenden med relevanta observationer men det hindrar ändå inte att jag förhåller mig tillsvidare lite avvaktande till hans ideer. En del kanske tycker att han är en hetsare, hatpredikare osv men det ger han inte intrycket av direkt. Kritiken mot Islam är stenhård men han dömer inte ut muslimer som må tillämpa inslag i Islam olika strikt. Men han menar att terrorister kan hänvisa till Koranen för stöd för vissa gärningar och islamister kan hänvisa till Koranen för specifika straff och i och med detta blir det svårare för moderata krafter att argumentera emot. Den fundamentalistiska traditionen, som Robert beskriver det, underlättar inte heller för en sådan diskussion.

Den andra intervjun är med Akbar Ahmed, chef för islamiska studier, vid American University i Washington (har tidigare varit vid Princeton och Harvard) och betraktad av t.ex. BBC som en av världens främsta auktoritet på samtida Islam. Han talar om islamisk fundamentialism och varför han tror en del begår terroristakter i Islams namn och får också chans att kommentera en del av Robert Spencer påståenden vilket är intressant i sig. Akbar argumenterar att den aggressiva positionen av att sprida religionen kommer från den judeo-kristna kopplingen och att samma påståenden alltså kan göras om kristendomen. Han hänvisar också till en mystisk muslimsk poet vid namn Rumi som skulle vara en motsats i islam till den fundamentalistiska tolkningen som finns i Islam. Han varnar för tendenser i världen för att försöka skapa en sorts Islam för en sådan Islam finns inte osv. Vidare uppmuntrar han ledare och imamer att stå upp emot fundamentalism och säger att det inte är så mycket en kamp mellan väst oc Islam som det är mellan grupper inom Islam.

Frågan är varför vi ens ska bry oss om Islam. Varför ska jag bry mig om att lära mig mer om vad religionen säger eller inte säger osv? Svaret har naturligtvis att göra med terrorism i slutändan och till viss del även den massiva immigrationen av muslimer i Europa och dess konsekvenser på samhällen där. USAs nyhetsredaktioner verkar vara nyfikna på att se hur utvecklingen blir Europa. På traditionellt vänsterlutande NPR har man ett antal reportage under rubriken 'Europa, Islams nya frontlinje' och på nyhetskanalen MSNBC finns det diverse artiklar om t.ex integrationsfrågor under rubriken: 'Islam i Europa' med underrubriken 'Kulturkrock: Europas växande utmaning med Islam '.

Andra bloggar om:
,

onsdag, augusti 23, 2006

Generell övervakning ger resultat i Tyskland

I Tyskland har nu två män med libanesiskt ursprung identifierats (varav en gripits) misstänkta för att placerat ut de bomber på tåg som var avsedda att sprängas i luften tillsammans med mängder av ovetande passagerare. Der Spiegel rapporterar att de två misstänkta filmades av en kamera på stationen i Köln och med hjälp bl a av Libanons underrättelsetjänst kunde sedan individerna identifieras. Se också Deutsche Welles artiklar om detta. Vad säger motståndarna av all sorts övervakning om ett sådant scenario i Tyskland där övervakning faktiskt gett resultatet att misstänkta terrorister faktiskt kunde identifieras? Vi vet iofs inte om de kunde identifieras utan sådana metoder men det torde vara osäkert. Övervakning på detta sätt må inte förhindra terroristdåd som de de misstänkta terroristerna skulle utföra i Tyskland, åtminstone inte direkt men dock indirekt. Det kunde lika gärna ha hänt att tågen sprängts i luften och det enda man hade var terroristernas identitet (mycket bättre än inget) men så som fallet är nu kan polisen förhindra framtida brott av dessa individerna om det döms skyldiga, något som antagligen inte varit möjligt utan kameror.

Den första gripna var medlem i radikala islamistiska sekten Hizb_ut-Tahrir som förordar en muslimsk stat byggd på sharialag och en återgång till ett muslimsk kalifat bland annat. Denne person beskrivs av omgivande studenter som vänlig, artig, helt normal och en som inte talade illa om någon. En annan beskrev honom som lite långsam, lite osmart vilket i sammanhanget var bra annars kanske bomberna hade funkat. Ett tänkbart motiv skulle vara hans broders död rapporterar Der Spiegel. Men det är knappast en normal persons reaktion på en död familjemedlem att vilja massakrera mängder av tågpassagerare. När såg vi sist en spanjor som hämnades en släkting som dog i terrorattacken i Madrid med att spränga sig i luften i något förortsområde eller nordafrikanskt land, en britt som hämnades en död släkting genom att försöka döda så många av 7/7-terroristernas släktingar som möjligt. I fallet med en död bror i Libanon var ju inte Tyskland en krigförande part ens.

Der Spiegel har i 'What terror? The Protestant Crusade Conspiracy' också undersökt reaktionen i Tyskland på nyheten om bomberna på tågen av libanesiska muslimer. Konspirationsteorier flödar verkar det som men det är svårt att få någon uppfattning om proportioner av människor med vissa åsikter utan uppgifter om att det är Bush och korsfarare som ligger bakom allt kommer från intervjuade människor som det är oklart hur journalisten valt ut. Dock är det ändå rätt störande.

Andra bloggar om:
,
,
,
,
,

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se