onsdag, november 30, 2005

Fler viktiga demokrater talar om tillbakadragande om trupper, däribland minoritetsledaren i representanthuset och Hillary

Jag trodde kanske att presenterande av en nationell strategi för Irak skulle få debatten om tillbakadragande att lägga sig lite men nu har den istället intensifierats.

Minoritetsledaren och demokraten Nancy Pelosi från Kalifornien stödjer nu John Murthas position
om ett snabbt tillbakadragande av amerikanska trupper. Detta rapporterar t.ex AP. Hon motiverar stöd för ett snabbt tillbakadragande med Murthas argument om ett stabilare Irak och för att göra militären starkare och USA säkrare. Hon poängterade också att hon talade för sig själv och inte för alla demokrater även om hon sa sig tro att en majoritet demokrater i representhuset stödjer Murthas position.

Detta måste räknas som stora nyheter. Murthas presskonferens gjorde det verkligen möjligt för demokrater att använda helt annat språkbruk efteråt. Det var inte så lätt att anklaga Murtha för att vara opartiotisk, och det tror jag verkligen inte han är, och därefter blir det naturligtvis lockande för krigströtta demokrater att ta skydd bakom hans position men ändå kräva amerikanska truppers återtåg.

Sedan verkar det som om Hillary också vill ha hem trupperna rätt snart om man ska tro rapporteringen från AFP. Om valet går väl i december vill hon börja ta hem trupper sedan och lämna kvar en liten styrka i säkrare områden som kan gå in och hjälpa till när de behövs. Kritiken mot Bush var stenhård för brist på långsiktig planering, brist på internationellt stöd och ifrågasätter hurvida Bush visste vad han gjorde när han gick in i Irak eller hurvida han var ärlig.

Vad ska man säga? Vilken motivation kan man ha att dra tillbaks trupper snabbare än irakierna vill? Att man har ett ansvar inför amerikanska väljare naturligtvis som betalar trupperna nere i Irak, vars pengar skulle kunde användas till annat, och minska riskerna för amerikansk personal som är på plats. Båda rimliga saker. Men sedan är frågan vilka konsekvenser ett större uttåg av amerikanska trupper skulle få för utvecklingen i Irak. Många irakier säger sig vilja ha bort amerikanska trupper men å andra sidan är de också oroliga för säkerhetssituationen, som jag rapporterat om tidigare. Murtha och andra har säkert en poäng i att amerikansk närvaro till viss del inspirerar 'motståndet' men å andra sidan finns det väl en viss risk för konflikter mellan vissa grupper om amerikanska styrkor skulle lämna för tidigt.

Kerry är kritisk till Bushs tal (som Kerry uppfattar det) om att ett tillbakadragande från Irak skulle indirekt vara att ge sig till terroristerna. Kerry tycker istället att strategin för att dra sig ur är en del i strategin för att vinna. Och självklart är det ingen som vill att USA ska stanna i Irak i alla tider så frågan är inte om utan när som USA drar tillbaks sina trupper. På något sätt verkar vissa tycka att när USA drar tillbaks sina trupper så betyder det att USA fått ett bakslag. Det beror ju helt och hållet om man tycker att Irak utvecklar sig bättre än ett Irak med Saddam hade gjort och effekter på omgivningen, hur man värderar de förluster som funnits på alla sidor och vilka kostnader som finns och har funnits. Från ett amerikanskt perspektivt är det svårare att säga att invasionen var ett bra drag med tusentals döda och tusentals miljarder som kostnad än för länder och folk som inte behövt offra något i människoliv och pengar.

Om Bushs Iraktal idag

Bush höll sitt Iraktal idag som det var lite prat om. Men det lät mycket som det gjort tidigare och Bush lovade att under hans mandatperiod så skulle USA inte 'cut and run' utan istället var det en kamp som skulle vinnas och när irakierna kunde ta över uppgifterna så kommer trupperna hem. Såhär står det i det strategipapper som släppts från administrationen om när trupperna kommer hem:

Vi förväntar oss, men kan inte garantera, att vår styrkor kommer att förändras under nästa år när den politiska processen framskrider och de irakiska säkerhetsstyrkorna blir större och får mer erfarenhet.


En tidtabell avfärdas utan ett tillbakadragande bestäms istället av villkoren på plats i Irak.

Jag tror inte att detta tal får så stor betydelse på den amerikanska opinionen, i alla fall inte långsiktigt men vi får väl se. Många har nog inte möjlighet eller ork att sitta ner och lyssna till Bushs ord om strategin utan är istället beroende av kommentarer från andra och korta klipp av talet. Jag skulle tippa att det blir utvecklingen på plats som bestämmer vilken press Vita Huset kommer stå inför till en del och hur stora kraven kommer vara på ett tillbakadragande. Men kanske att Bush fått en andpaus i och med sitt tal och sin nya plan.

Uppdatering:Är det förresten detta strategidokument som får Svenska Dagbladet att ha rubriken 'USA börjar lämna Irak 2006
'
när det om och om igen sägs i strategitexten sägs att det finns ingen tidtabell men att allt beror på omständigheterna nere i Irak. Visserligen nämns reservationerna i TTartikeln längre ner men den som endast läser rubriker får ett lite märkligt besked.

Rumsfeld vill inte kalla 'motståndet' i Irak för insurgents längre

Reuters rapporterar från en presskonferens i Pentagon att Rumsfeld inte längre vill kalla 'motståndet' i Irak för insurgents eftersom det ger dem mer legitimitet än de förtjänar. Samma problem har jag när jag beskriver de som attacker irakiska och amerikanska styrkor som 'motstånd' eftersom det lätt kan uppfattas som legitimt motstånd. Rumsfelf använde termer som terrorister och fiender till regeringen. Militären har använt termer som antiirakstyrkor istället.

Terrorister tycker jag inte är särskilt lämpligt att kalla alla personer som ställer till med elände där nere. Terrorister är exempelvis de som går in på en fullsmockad moske och spränger sig luften medan de som uteslutande angriper militära mål inte borde benämnas terrorister tycker jag, därmed inte sagt att jag har något för övers för deras attacker överhuvudtaget. De som angriper irakiska säkerhetsstyrkor går väl att kallas antingen antiirakstyrkor eller fiender till regeringen.

Rumsfeld gör klart att 'motståndet' inte kan vara legitimt då de har en fredlig väg att ändra sig regering. Det kanske verkar lite meningslöst att ens bry sig men jag tror ändå att val av ord har betydelse i sammanhanget. Se vidare Human Rights Watch utredning av krigsförbrytelser som regelbundet begås av 'motståndet'.

tisdag, november 29, 2005

Hur CIAchefen definierar tortyr

CIAchefen, liksom administrationen, avfärdar att CIA använder sig av tortyr. Specifikt säger nu CIAchefen Porter Goss i en intervju med ABC att 'tortyr är kontraproduktivt', något som jag hört många förhörsledare talat om på sistone på TV. Okej men då frågar interjuaren den logiska frågan: hur definierar du tortyr? Porter Goss:

Jag skulle troligen definiera tortyr på samma sätt som de flesta människor skulle - i betraktarens öga (in the eye of the beholder). Vad vi gör kommer inte i närheten av tortyr eftersom tortyr handlar om skapa smärta och sådant, fysisk smärta och orsaka ett handikapp (disability), den sortens saker som troligen skulle vara en vanlig definition för de flesta amerikaner, ungefär som att du vet vad det är när du ser det, vi gör inte det för att det inte ger oss vad vill. ha

Om skapa fysisk smärta är krititerium på tortyr då skulle inte skrämsel och hot mot fångar inräknas som att hota dränka dem möjligtvis. Eller avsiktliga sömnstörningar osv som heller inte ger fysisk smärta men det hela blir också lätt en lek med ord så ABCreportern konfronterar Goss med några metoder som läckt ut från hans myndighet. Men Goss gör en poäng i att inte ta kommentera exakt vilka metoder de använder sig av:
Om vi berättade för dig hur vi gör det (genomför förhör) så skulle vi berätta det för dem och då skulle vi förlora den fördelen (the edge)

Och kanske kan det finnas en fördel i att det finns en viss osäkerhet vad som är tillåtet vs. icke tillåtet eller vilka metoder som används i relationen till de som ska förhöras så att de inte kan förbereda sig på detta men å andra sidan är det av värde med klarhet i förhörsreglerna utåt inte minst för PRsyfte runtom i världen. Som det är nu vet jag inte riktigt om jag litar på hans försäkringar.

Hela intervjun är rätt intressant. Lyssna också på två olika perspektiv på frågan om tortyr på Talk of the Nation. På ena sidan finns Charles Krauthammer, kolumnist på Weekly Standard, som försvarar viss sorts tortyr under vissa situationer och på andra sidan finns en juridikprofessor vid namn David Luban vid Stanford som är kritisk till debatten till tortyr som användander sig av olika sorters hypotetiska scenarios som inte är relevant i verkligheten enligt honom.

Träning av irakiska polis och militär går enlig plan enligt ansvarig general

Jag lyssnade precis på en intervju på NPR med General Martin Dempsey som är ansvarig för att utbilda irakiska säkerhetsstyrkor. Den amerikanska strategin har varit att försöka få irakierna ta över säkerheten i landet så att amerikanska styrkor därmed kan lämna landet. Men det hänger ju på att de irakiska styrkorna är förberedda och tillräckligt utbildade och beredda att ta över ansvaret för områden. Generalen ifråga berättar att allt går enligt plan och att det ökade trycket från Washington är ungefär som trycket från en hejarklack på läktaren i en basketmatch. De hör ropen med det viktigaste är att göra ett bra jobb. 212000 irakier har utbildats och tränats i säkerhetsstyrkorna och blir hela tiden mer erfarna och mer förberedda. Han säger att inte en enda enhet har fallit ihop sedan i Januari tidigare i år. Så lite positiva nyheter kan tyckas. Det som generalen nu fokuserar på är logistik, kommunikationer och utvecklande av en officerskår.

måndag, november 28, 2005

Några intressanta artiklar i Newsweek angående Irak

  • Panik är inte lösningen är titeln på Fareed Zakarias nya kolumn i Newsweek. Han skriver sammanfattningsvis att 'Många demokrater är förståeligt nog upprörda över Irak. Men genom att svara på ett liknande partiskt sätt kan de låta en tragedi ske. '. Intressant nog nämner han också att trycket på shias kan öka att fatta lite svåra beslut och skapa kompromisser kan öka när de fattar att hotet om amerikanska truppers tillbakadragande är verkligt och att de inte längre ha utländska trupper som beskyddar dem eller som de kan skylla på.
  • Den nya vägen ut är titeln på en annan intressant artikel i Newsweek. Den militära strategin beskrivs i artikeln såhär: 'rensa, håll och bygg.', alltmedan irakiska styrkor tränas. På den politiska sidan är det att dra bort sunniledare från 'motståndet', köpa dem klan för klan eller by för by och på hemmafronten minska kravet på nerdragning av amerikanska soldater genom att dra ner amerikanska styrkor till under 100000 på ett år. Detta är Newsweeks tolkning av strategin. I själva verket ges officiellt ingen tidtabell utan allt beror på utvecklingen i Irak om man ska tro Vita Huset. Att amerikanska trupper dras tillbaka någon gång ska inte ses som ett bakslag för Bush eller administrationen. Ingen vill ju att trupperna ska stanna i all evighet. Det är ju snarare hur utvecklingen i Irak blir som kommer att bestämma hurvida det blir ett bakslag eller ej. Den amerikanska ambassadören beskriver kampen i Irak som 'att hela världen framtid står på spel' och varnar för krig mellan sunnis och shias i hela regionen om USA skulle dra sig tillbaks för tidigt. Stora ord alltså. Artikeln slutar med ett citat från ambassadören och med kort kommentar från artikelförfattaren som var rätt rolig:
'Vi behöver avsluta detta på ett sätt som inte leder till stora problem längre fram, som slutligen resulterar i isolationism hemma och en värld med mycket större säkerhetsproblem än som finns nu.' Bra poäng. Nu gå hem och övertyga det amerikanska folket om detta.

söndag, november 27, 2005

Sverker Åström svår att ta på allvar

Sverker Åström skriver på DN Debatt om hur Sverige måste "Våga markera svenskt missnöje med amerikanska övertramp". Om Sverige har en annan syn än USA kan de väl uttrycka den, t.ex angående behandlingen av fångar osv. Men Sverker, som ville att USA skulle behandla terroristattackerna den 11:e september där 3000 dog som 'mordbränder', ger direkt in för spekulationer sitt artikel med USAkritik. Angående de CIAplan som påstås ha landats skriver han t.ex.:


Har dettta skett med de svenska myndigheternas tillstånd står det mycket illa till. Inte blir det bättre om dessa hållits i okunnighet om syftet med transporterna. Då tyder det på en nonchalans och en fräckhet från de amerikanska myndigheternas sida som inger allvarliga bekymmer och måste allvarligt påtalas på diplomatisk väg.

Allt detta är hypotetiskt för närvarande för ingen vet väl riktigt om det är CIA nödvändigtvis som använt dessa plan vid dessa tillfällen. Vid tal om tidigare tal om CIAplan har det exempelvis givits förklaringar om att det istället var för ett bröllopssällskaps räkning. Intressant att se Sverkers skrivelser 'har detta skett' och 'då tyder det på nonchalans' som indikerar hans egen tveksamhet till det. Icke desto mindre försöker han använda detta som en slagträ för kritik mot USA. Jag har mycket samma kritik som Dennis på Sänd mina Rötter Regn här.

Sedan kommer han in på området om fångbehandling som det finns fog för kritik för. Men genom hans användade av ord som Gulag, som antingen överdriver vidrigheten av amerikanska fångförvaringsplatser eller förminskar vidrigheten i de sovjetiska systemet, och med påståenden att Pentagon hävdade att tortyr var okej gör att man ännu mer tappar förtroende för Sverker. Pentagon hävdar inte att de använder sig av tortyr, självfallet inte. Det innebär inte att det inte finns fog att kritisera hur fångar behandlas och förhörs och om vissa förhörsmetoder går över gränsen men enligt de regler som dragits upp av vita huset är definitionen av tortyr väldigt snäv. Andra kan kanske hävda att metoderna gått över gränsen, och detta kan jag sympatisera med i flera fall, men att Pentagon säger sig använda tortyr är helt hämtat ur luften.

Sedan går han vidare till att dra upp hur det gick till när USA gick in i Irak. Och det kan det funnits skäl att kritisera när det skedde, för två och ett halvt år sedan. Men nu har irakierna begärt hjälp av USA med FNs godkännande i mer än 1 år och det är svårt att förstå varför detta tas upp nu som skäl att kritisera USA. Det skulle förresten vara intressant att se om Sverker som gör ett stort nummer att USA gick in i Irak utan uttryckligt stöd av FNs säkerhetsråd erkänner att USA nu är i Irak på den valda regerings egen begäran. Det kan väl inte vara så att han tycker att det är okej att hålla sig till FNbeslut i en fråga och inte i en annan? Sedan fanns det visst utrymme att tekniskt motivera invasionen i Irak med brott mot tidigare resolutioner men detta avfärdar Sverker mer eller mindre. Det är också lustigt att se hur Sverker är upprörd av hur Bush motiverar att amerikanska folket ska hålla ut ytterligare en tid i Irak:

På allra senaste tiden har ett nytt argument tillkommit för det fortsatta kriget. Bush säger nu att just därför att så många unga amerikaner dödats i Irak så måste USA hedra deras minne genom att fullfölja aktionen och skicka nya soldater till Irak!


Sverker 'glömmer' igen att irakierna själva hittills bett de utländska styrkorna att stanna och t.om. fått igenom detta enhälligt i FNs säkerhetsråd. Naturligt nog tycker många amerikaner att det snart är dags för amerikanska soldaterna att komma hem, av en mängd olika skäl som personliga skäl, kostnadsmässiga, oro för ytterligare skador och att det är dags för irakierna själva att försvara sitt land men Sverker verkar tolka Bushs uppmaning till amerikanerna att inte lämna Irak innan det blivit en framgång som ett krig mot Irak, inte som hjälp att försvara landet.

Sverker går vidare till att tala om civila förluster:
På den civila sidan har enligt amerikans-ka beräkningar minst 40 000, kanske 100 000, irakier fått sätta livet till som ett resultat av kriget. När Falluja, en stad av Malmös storlek, hösten 2004 skulle erövras, övergick kriget till massaker med tusentals civila döda.

Jag vet inte vad han får siffran 40000 ifrån med 100000 har nämnt i sambband med Lancetstudien, som jag tidigare tagit upp. Allt detta handlar om vilken tidsperiod man mäter, vilka dödsorsaker man inkluderar och hur studierna gått till. Det är också viktigt att veta om det dödade varit stridande eller civila och hurvida koalitionen eller 'motstånd'/terrorister dödar dem. Men detta verkar inte vara av intresse för Sverker. Undrar varför?

Sverker säger vidare att 'tusentals civila döda' fanns i Falluja men då frågar jag mig igen var kommer siffrorna från. Newsweek har undersökt hur rapporteringen av dödsfall gått till och har en del intressanta observationer. De skriver om Fallujasjukhuset att var ett tillhåll för 'motståndet' i Falluja som användes som en bas och sjukhusledningen hävdade att varje individ som behandlades var civil. Men dess siffra om 900 döda var för otrolig för att att ens komma in i IBCs siffror. Newsweek skickade dit egen undersökningspersonal som konstaterade att dödsfallen inte verkade vara i närheten av de rapporterade. Men Sverker nöjer sig inte med IBCs eller inte ens sjukhusledningens siffror utan hittade på nya med sitt tal om 'tusentals'. Lite oärligt och manipulativt kan jag tycka.

Sedan går Sverker vidare med att säga att Madriddåden och Londondåden var 'räkningen' respektive länders befolkningar 'får betala' för sitt deltagande i Irakkriget. Han missar att säga att det aldrig kan finnas något berättigande för den typen av dåd som var i London eller Madrid. Jag tycker i alla fall det ser illa ut när han endast skyller på de länder som drabbades när det stora ansvaret ligger på gärningsmännen.

Sverker fortsätter sedan med en spekulation om att oljeintresset fanns någonstans i bakgrunden när Irak anfölls. Och drar upp flera ledande personers bakgrund i oljeindustrin innan han säger:

Det får anses otänkbart att deras tänkande och planering inte skulle ha påverkats av denna omständighet. Syftet kanske inte var just att USA skulle fysiskt och för all framtid sätta sig på de irakiska oljetillgångarna men väl att se till att ingen annan gör det. Alltså ett slags Monroedoktrin applicerad på Mellanöstern.

Hur skall omvärlden förhålla sig till ett land som beter sig på detta sätt och samtidigt genom sin militära och ekonomiska makt är världens enda egentliga stormakt?

Det är klart att det finns ett visst nationellt säkerhetsintresse för USA nere i MellanÖstern med det beroende av olja som USA och även Europa har. Vi är alla beroende av olja från ett antal länder där nere. Och likaså hade kanske ingripandet i Kuwait under början av 90-talet inte skett om det inte varit ett land med stora oljeresurser. Så kan man iofs resonera. Men det gör ju inte ingripandet mindre rätt eftersom Kuwait blev attackerade med planen att införliva landet i det större Irak. Sedan dess har det varit ett stort fokus på Irak inte minst på grund av alla vapeninspektioner, beskjutningar mot amerikanska plan osv. Men jag kan inte se att några spekulationer egentligen behövs varför Irak invaderades. Det berättades öppet dagligen innan invasionen. Och vi vet att en del av det var en tro på att det fanns massförstörelsevapen i Irak och likaså att stora misstag begicks i sammanställningen och utvärderingen av underrättelsematerial osv.

Sammantaget är det svårt att ta Sverkers debattartikel på allvar. Det är för mycket spekulationer och sakfel och för lite saklig kritik, som det inte är särskilt svårt att hitta om man letar lite. Men regelbundna överdrifter och konspirationer gör att man lättare kan avfärda hans åsikter i denna artikel.

Ändrade attityder angående Al Qaida i Jordanien och i arabvärlden i stort?

The Economist har en artikel med titeln 'Unfamiliar questions in the Arab air' som tar upp frågan om inställningen till våld, och särskilt då mot civila, i motståndets namn håller på att förändras. Först kan vi se att för dee flesta muslimska länder så har procentandel som tycker att attacker mot civila är berättigade ofta eller ibland för att 'försvara islam' fallit de senaste åren:

Jordanien: 57% in 2005 (43% in 2002)
Libanon: 39% (73%)
Pakistan: 25% (33%)
Indonesien: 15% (27%)
Turkiet: 14% (13%)
Marocko: 13% (40%)

Dessa siffror hämtade The Economist från Pew Global Attitudes Project. Jag hoppas och antar att de som svarat tänkte sig en situation där inte civila attackerades avsiktligt men som drabbades oavsiktligt i attacker mot militära mål. Som synes utmärkes sig Jordanien i att andelen som tycker att attacker mot civila är berättigade (justified) ökade lite från 2002 till 2005. Detta bekräftas också i en annan fråga angående hur stort förtroende folk hade att Osama Bin Laden 'gör rätt saker i världspolitiken' (world affairs). Andelen som angav stort eller visst stöd var som följer:

Jordanien: 60% in 2005 (55% in 2003)
Libanon: 2% (14%)
Pakistan: 51% (45%)
Indonesien: 35% (58%)
Turkiet: 7% (15%)
Marocko: 26% (49%)

Som i frågan ovan är siffrorna otroligt höga för vissa länder med det positiva är att trenden går åt rätt håll, för det mesta. Fler och fler verkar tappa förtroendet för terroristledarna i Al Qaida som tur väl är. Undantagen är här Pakistan och Jordanien intressant nog.

Men nu rapporerar The Economist med en referens till undersökningsföretaget Ipsos att jordanierna också börjat svänga i stödet till Al Qaida. En fråga ställdes till dem efter massakern på hotellen i Amman tidigare i höst där Al Qaida i Irak tog på sig dåden och det kom fram rätt intressanta resultat. Frågan som ställdes var hurvida jordaniernas bild av Al Qaida blivit mer negativ eller mer positiv eller var ungefär den samma efter attackerna och hela 63% sa att deras uppfattning om Al Qaida var mer negativ efter dåden än före och ungefär 35% sa att uppfattningen inte ändrats. Hurvida detta är en kortsiktig eller långsiktig effekt är lite svårt att säga men förhoppningsvis kan den inställningen till våld mot civila i motståndets namn förändras från grunden med tiden. Trenden i länder omkring verkar klar. Stödet för terrorism och för attacker mot civila minskar.

lördag, november 26, 2005

Några tecken på positiv utveckling i Irak

Efter alla negativa nyheter som finns och sprids om Irak, inte minst av de som motsatte sig invasionen redan från början, så kan jag tala om lite positiva tecken från Irak:

  • Irakier i sunniområden som i januari i hög grad bojkottade valet blir nu alltmer involverade i valet i December rapporterar Reuters (Sunnis look to December vote) . Endast 17 av de 275 platserna i parlamentet hålls av sunnier för tillfället tydligen men eftersom sunnis står för en femtedel av befolkningen så bör de få motsvarande platser i parlamentet om de röstar i samma utsträckning. Tydligen förbereder sig mer och mer sunnis på valet i December än någonsin tidigare vilket få ses som ett positivt tecken eftersom de deltar i den politiska processen. Sunnis är naturligtvis de som förlorat mest på invasionen eftersom de förlorat sig styrande position. Nu gäller det att de kan ges möjligheter och påverkan i det nya landet samtidigt som de får acceptera att de inte längre har samma dominans som under Saddams tid.
  • Sedan har vi också att Iraks ledning involverade i samtal med grupper som får karaktäriseras som motstånd eller rebeller även om en sådan beskriving inte implicerar att det skulle vara legitimt. Detta tar AFP (Iraq hints at dialogue with rebels) upp. Ju fler så kan inkluderas i en politisk process desto bättre. Situationen i Irak handlar inte enbart om att bygga upp irakisk militär eller polis, även om det är viktigt, eller att motarbeta terrorister och 'motstånd' utan också undergräva stödet för 'motstånd' i befolkningen. Att som den irakiska ledningen var inkluderande och bjuda in till diskussion är positivt.
  • Sedan rapporterar AFP (US to transfer security to Iraqis in several cities) att den höga nationella säkerhetsrådgivaren i Irak talar om att USA kommer att lämna över fullt säkerhetsansvar till Irak för ett antal städer snart. Det skulle underminera 'motståndet' säger personen ifråga eftersom 'motståndet' inte skulle säga att de kämpade mot amerikansk ockupation. Den amerikanske ambassadören har enligt AFP indikerat att överlämnadet skulle vara beroende på att olika villkor var uppfyllda och hur väl irakiska styrkor var beredda på ett sådant ansvar. Det skulle inte gå efter en speciell tidtabell. Men hur det än är tror jag irakierna bli mer och mer förberedda på att ta över sitt land igen.

Som jag tidigare skrivit verkar irakierna se positivt på framtiden. Det är bara att hoppas att dessa förväntningar infrias. Och att världen har förmåga att se långsiktigt på situationen.

Välkommen till Amerikas Förenta Stater!

Så stod det allra överst i brevet jag fick från Department of Homeland Security som jag fick igår. Positiva nyheter eftersom jag försökt få ett grönt kort (green card) och detta är nu godkänt och jag har i mycket samma rättigheter som en amerikansk medborgare. Såhär står det på DHSs sida om mina rättigheter:

  • Att leva permanent i USA förutsatt jag inte begår några handlingar som utgör grund för deportation. (Ska verkligen försöka undvika detta... Men jag förstår att det kan finnas skäl för USA att deportera individer som handlar mot USAs intressen förstås)
  • Att arbeta lagligt i USA var jag vill (bortsett från vissa sorters säkerhetsklassade jobb där medborgarskap krävs)
  • Att skyddas av lagarna i USA och i delstaten och det lokala samhället.
  • Att rösta i vissa lokala val (oklart i vissa men jag tror jag hoppas över detta för jag har inte lust att bli deporterad om jag skulle råka rösta angående något jag inte har tillstånd att rösta)

Vad är mina skyldigheter då säger DHS? Jag måste följa alla lagar i landet och jag är tvungen att deklarera både till federala INS och delstatliga myndigheter. Sedan står det också att jag 'förväntas stödja den demokratiska typen av styre' och att jag inte kan 'försöka ändra styret (government) med illegala metoder'. Detta behöver DHS inte oroa sig för när det gäller mig...

Nu börjar också nedräkningen till medborgarskap som tar tre år från nu. Även där är det inget automatiskt utan en ny anökan. Fördelen med medborgarskap är exempelvis att man inte riskerar att förlora det som med grönt kort när man bor utomlands ett tag. Skulle jag flytta tillbaks till Sverige med grönt kort och skriva mig där skulle jag automatiskt förlora mitt permanenta uppehållstillstånd men naturligtvis förlorar jag inte medborgarskapet om jag bor i ett annat land. Jag förlorar inte heller mitt svenska medborgarskap med ett amerikanskt medborgarskap vilket inte är illa. Men det är några år kvar till det som sagt.

Processen från ansökan om permanent upphållstillstånd tog 15 månader i mitt fall men det kan variera för olika delar av landet och vilken typ av sponsor man har, om det är via jobb, anhörig, asyl, lotteri eller vad det kan vara. Jag har tidigare haft ett inlägg med allmän information för de som funderar på att bo eller jobba i USA ett tag och här finns även lite information om permanent uppehållstillstånd. Kommunister eller f.d. kommunister gör sig nog icke besvär för i ansökningshandlingarna fick förutom ett trettiotal andra frågor om hurvida man begått olika sorters brott också en fråga om kommunistpartiet:

'Har du någonsin var medlem av, eller affilierad med, kommunistpartiet eller något annat totalitärt parti?'

Förutom denna fråga i formuläret ställdes denna fråga också på den personliga intervjun som var obligatorisk i processen att få en permanent upphållstillstånd. Om någon skulle vara nyfiken på vilken typ av information och vilka frågor som ställs kan de fås här (pdf). En allmän översikt om hur man kan få grönt kort finns här på DHS sida. Annars rekommenderar jag Amerikanska ambassadens sida för vidare information om någon är intresserad.

Försvar av tortyr

Charles Krauthammer gör ett försök att försvara användandet av tortyr i the Weekly Standard. Han skriver i 'The Truth about torture' att tortyr borde kunna användas i vissa specifika situationer av speciella personer utanför militären och med godkännande från regeringsnivån, specifikt i två fall: terrorister i en tickande bomb-situation och inhämtande av information av riktigt höga terroristledare.

Jag tycker inte det är någon bra ide att gå ifrån tortyrförbud, för att jag tror att de positiva effekterna av ett totalt förbud mot tortyr är större än nackdelarna (inklusive effekter på opinionen mot USA, och som dåligt exempel för resten av världen med det finns mycket annat man invända), men artikeln i magasinet är välskriven och alltid kan det övertyga någon. För artiklar/åsikter åt motsatt håll se t.ex Washington Posts 'Director of Torture'. Jag har också tidigare tagit upp ämnet.

onsdag, november 23, 2005

Opinionen i Irak

Erixon har ett inlägg idag med titeln 'JU MER MAN KAN OM IRAK, DESTO MER OPTIMISTISK' som bl a refererar en opinionsundersökning i Irak utförd av International Republican Institute. I den refererade artikeln sägs att 55% av irakierna tror att deras situation är bättre om 6 månader och endast 16% tror den blir sämre. Det är alltid bra med lite sådan positiv information om situationen nere i Irak. Det som dominerar nyheterna generellt och inte minst i Irak är ju ofta negativa nyheter annars. En ny skola, ett nytt vattenreningsverk eller ett nytt sjukhus får oftast inga stora rubriker men däremot blir det alltid rubriker och tvreportage när någon dåre sprängt sig bland barn eller sörjande. Och förresten, varför skulle det inte bli rubriker om sådant? Om de uteblev så hade de inneburit att vi inte reagerar på våldet där nere men samtidigt på detta sätt verkar det som inte många positiva nyheter finns.

En kort kommentar om undersökningen bara. Det visar sig att en provinsen utelämnats i undersökningen, dvs Al-Anbarprovinsen där det finns många sunnis och där avogheten mot koalitionen är som värst. Det är lite osäkert hur detta influerar resultatet av undersökningen. Som jag fått fram verkar det som om denna provins endast står för 5% av Iraks befolkning dock. Det är inte alldeles solklart att IRI i studien genomfört undersökningar i alla delar av resten av provinserna heller (men det är möjligt) men IRI hävdar att de varit i 17 av 18 provinser. Som sagt, den metodologiska information är inte så detaljerad. Istället för att kolla på denna studie dock som är från Oktober är det bättre att kolla på en studie från i November som finns här av samma organ och med samma provinser.

Vad kan vi då lära av studien (glöm för ett ögonblick att en provins är utesluten)?

  • 49% säger att landet går åt rätt håll medan 36% tycker tvärtom. Detta är något bättre än tidigare mätningar.
  • Om sex månader tror 53% av saker och ting kommer att vara bättre jämfört med 13% som tror att det kommer vara sämre. En rätt otroligt siffra egentligen.
  • Motsvarande siffror om 5 år är 72% mot 6% så visst finns det optimism i Irak om man ska tro dessa siffror.
  • Endast 10% tycker att utländska trupper är den största frågan för tillfället utan istället säkerheten är viktigast för en knapp tredjedel följt av bostäder och löner/priser. För övrigt är det knappt någon som tycker Iraks nya konstitution är så viktig jämfört med dessa andra saker.
  • Tillgång till elektricitet verkar bli bättre. 57% säger att det blivit bättre de senaste månaderna jämfört med 15% som tycker det blivit värre. Även 44% tycker säkerheten blivit bättre nu jämfört med 29% tycker motsatsen. Dock 44% mot 15% att arbetslösheten blivit värre vilket är ett problem. Korruptionen har blivit värre med medan lönerna blivit bättre.

Förutom detta finns det mycket mer information om hur irakierna ser på den politiska utvecklingen, hurvida de planerar att rösta osv på IRI-sidan. Med reservation för hur studien har utförts eftersom metodiken inte finns specificerad särskilt väl och för att det är en amerikansk organisation med amerikanska politiker som styrelsemedlemmar så verkar det ju ändå som om irakierna ser rätt så positivt på framtiden och att del saker bli bättre i Irak. Det verkar i alla fall inte vara sådan katastrof som media ibland vill få det till. Resultatet skulle säkert förändras om Al-Anbarprovinsern inkluderas men eftersom befolkningen där inte verkar vara så stor jämfört med resten av Irak blir effekterna antagligen inte avgörande för slutsatserna så kan dras.

Kritik mot administrationen angående användade av underrättelsematerial till viss del befogad

Cheney fortsätter med sin skrämseltaktik mot demokraterna som kritiserar hur underrättelsematerial användes för Irakinvasionen. Cheney sa i sitt tal häromdagen angående acceptabel vs. oacceptabel kritik av administrationen att:

What is not legitimate -- and what I will again say is dishonest and reprehensible -- is the suggestion by some U. S. senators that the President of the United States or any member of his administration purposely misled the American people on pre-war intelligence.


NPR har undersökt vad administrationen visste eller inte visste om olika sorters underrättelseinformation vid olika tillfällen före invasionen. Var och en kan dra slutsatser om det var hederligt användande av information eller ej. Personligen tycker jag Cheney nog skulle vara lite mer ödmjuk. Jag tror nog inte att administrationen medvetet ljög om underrättelseinformation men däremot tvivlar jag på att de berättade hela sanningen utan istället valde de att tolka informationen så att de mest stämde med deras egna förväntningar. Kanske en hel del av ansvaret kan läggas på CIA och chefen där men även andra högre upp borde rimligtvis vara ansvariga. Som exempel nämner NPR uttalanden om hur Bush administrationen hävdade att Irak tränat Al Qaida i att göra bomber, gifter och gaser men de hävdar att källan åtta månader tidigare avfärdats av försvarets underättelsetjänst, att underrättelsevärlden var splittrad i kärnvapenprogrammet men admistrationen använde ändå denna information. Det sista behöver iofs inte vara pga något försök att missleda allmänheten utan de hade kanske skäl att ifrågasätta energidepartementets och UDs reservationer men ändå undrar man varför de var så självsäkra.

57% av det amerikanska folket tror att administrationen medvetetet förde dem bakom ljuset angående Irak. Det kan förstås vara för att vissa demokrater kört med mantrat om att Bush har ljugit eller misslett dem angående Irak. Och demokraterna som röstade ja till invasionen kan ju själva fundera på om deras eget användade av underrättelseinformation var ansvarsfullt eller ej. En del anklagar Bush för att använt underrättelsematerial felaktigt när de själva också tagit den för givet. Till viss del handlar det om att slippa ta ansvaret själva och låta Bush och company får all skuld när man märker att kriget är alltmer impopulärt på hemmaplan. Men det betyder inte att det inte finns saker att kritisera när det gäller användande av underrättelseinformation tycker jag.

Inget av detta borde ha någon betydelse för vad som är bästa strategin nu dock när USA ändå är i Irak, oavsett hur man tyckte det gick till när USA invaderade Irak.

tisdag, november 22, 2005

Irakiska ledare pratar sig samman om tidtabeller för tillbakadragande och motstånd

Nu idag rapporteras om ett möte anordnat av arabligan och det rapporteras bl a på MSNBC, via AFP på Yahoo News och på NYT. Ledare för kurderna, sunnis och shiagrupper fanns representerade inklusive iraks president. Ledarna kom överrens om en slutdokument där det står (fritt översatt):

kräver ett tillbakadragande av utländska trupper efter en specificerad tidtabell, beroende av ett omedelbart nationellt program för återskapande säkerhetsstyrkor.

Och detta ser jag egentligen inte så stora problem med. Tvärtom tror jag de flesta amerikaner och irakier blir glada ju snabbare trupperna åker tillbaks till USA men de kan rimligtvis inte lämna landet innan irakierna är redo att ta över säkerheten. Vill irakierna göra upp en tidtabell över när de själva ta över utländska truppers verksamhet så varsågod säger jag bara. Amerikanska UD reagerade med att uttrycka stöd för samtal med olika grupper och att amerikanska styrkor är i Irak med FNs mandat, efter Irakisk inbjudan, och att det endast där till säkerhet och stabilitet är återställd och inte en dag längre.

Något annat stör mig dock. En skrivning finns också om motstånd. Såhär skriver New York Times och AFP:

Även om skrivelsen inte direkt har med stöd till väpnat motstånd mot ockupationen så erkänner den att 'nationellt motstånd är en legitim rätt för alla nationer men att terrorism inte är legitimt motstånd'

Detta kan enligt vissa ses som en eftergift till sunnis med då kommer vi i den underliga situationen att landets valda ledning ber om hjälp med militär och sedan i ett annat dokument inkluderar en skrivelse som visserligen inte rakt ut legitimerar attacker mot samma militär men i alla fall kan tolkas så. Om detta blir en stor nyhet i USA och börjar diskuteras på pratshower lär ju inte direkt stödet öka för att låta trupperna fullgöra sitt jobb tror jag. Men kanske jag överdriver vikten av dokumentet.
Uppdatering:
NPRs All things considered intervjuar New York TImes-reportern som skrev om konferensen och diskuterar vad texten om 'legitimt motstånd' och tidtabellen som nämndes i slutdokumentet.

måndag, november 21, 2005

Svenska dagbladet har ett par poänger

I dagens ledarartikel på svenska dagpbladet med titeln 'En tillgång då, en tillgång nu' tar tidningen upp rapportering av situationen i Frankrike.

Den första poängen är hur inrikesministern Sarkozy beskyllts och kritiserats men det framkom inte riktigt hur populär han verkligen var bland fransmännen. Enligt SvD stödjer 70% av fransmännen denne person och jag har tidigare sett undersökningar där han varit mer populär än premiärministern.

Den andra poängen gäller hur ett antal personer för snabbt börjar skylla på klassklyftor, sociala orättvisor så snart några personer kastar sten eller en bensinbomb. Jag har viss förståelse för detta resonemang för det retar mig när folk efter ett terroristdåd börjar tala om hur orättvist det är i världen, vilken imperialism det är osv, precis som om det är offrets fel att de blev attackerade. Likadant har jag svårt för tårdrypande reportage om barndomen, utanförskap och annat angående en person som precis mördat ett antal av sina klasskamrater i en skola. Där har gränsen för förståelse passerats för länge sedan.

I den andra punkten skulle jag dock vilja inflika att det inte endast är journalister som försökt förstå vad som försigick och förklarat det med skilda saker som arbetslöshet, bidragsberoende, utanförskap och sociala faktorer mm utan det är forskare, franska regeringsrepresentanter mm. Jag kan förstå hur för mycket prat om detta kan uppfattas ursäkta upplopp, bilbränder och annat men ansvaret ligger alltid i första hand på förövarna. Jag hoppas jag inte låtit det verka som någon annan haft ansvaret för vad som hänt i mina inlägg. I så fall är det oavsiktligt. Det är en svår gräns det där med att förklara och förstå och ursäkta ibland. Kanske är det så att mängden förklaring och försök att förstå är omvänt proportionellt mot graden av allvarligheten i brotten någon/några begår. Man vill ju gärna sätta in saker i ett större sammanhang och försöka göra något åt problemen men om det gör att man omedvetet för fram t.ex. terroristers argument eller ursäktar våldsmän är det inte rätt.

Varför skrivet jag då om Frankrike-situationen? För att det var en väckarklocka av ett slag och eftersom jag är orolig för att andra delar av europa också kan få motsvarande problem om vi inte är försiktiga. Jag vill inte gärna att landet där jag är fött jag drabbas av bilbränder och upplopp som sprids från stad till stad precis och därför ville jag försöka förstå vad det vad som hände i Frankrike och vad man kan göra åt det, om något. Att straffa förövarna är självklart men räcker det?

Franska ambassadören om upploppen i Frankrike

Frankrikes ambassadör i USA är idag på Cspan (national press club, video här) och talar om upploppen i Frankrike på inbjudan av CAIR (en lite kontroversiell amerikanskmuslimsk organisation).

Han talar om att det inte handlar om en kamp mellan civilisationer eller av upplopp av inflytande av islam. Istället var det mest barn och tonåringar som ute i upploppen och på det viset skilde de sig från upploppen i Los Angeles sa han. Religion spelade ingen roll alls i upploppen, varken positiv eller negativ. Dessutom är det för enkelt att säga att det endast var muslimer som inblandade eller om ett islamistiskt hot. Det betyder inte att vi inte oroar oss för att en rekrytering till islamistiska nätverk men det är en annan historia säger han. Att islamister åker ner till Irak för att bli terrorister har inget samband med den social oro (social unrest) som var grunden till upploppen i Frankrike enligt ambassadören.

Han säger att enligt en opinionsundersökning så har 95% av Frankrikes muslimer en positiv bild av franska samhället och 65% en positiv bild av franska regeringen.

Ambassadörens förklaring till upploppen är att tonåringarna finner sig alienerade och diskriminerade, både ekonomiskt och socialt. De vill bli accepterade som fulla franska medborgare enligt honom. Sedan tar han upp problem med gettos och brist på jobb där frankrike har misslyckas. Dessutom tar han upp en kris av nationell identitet. Han tycker också att det är en kris när det gäller föräldrars auktoritet och detta är en faktor för de gäng som finns på gator och torg.

Vad är då Frankrikes svar? Jo, först lag och ordning säger han. Sedan i steg två dialog på alla nivåer. Han talar om ytterligare offentliga bidrag av 100tals miljarder till dessa förortsmiljöer, mer stipendier till studerande i dessa områden, snabba upp renovering och omstrukturering av bostadsområden, skolor i dessa problemfyllda områden. Sedan kommer jobbfrågan upp som är den bästa vägen att integreras i Frankrike enligt ambassadören. Sedan låter det som Frankrike ska låta inventera varje arbetslös persons kvalifikationer och inom tre månader antingen kunna erbjuda den personen ett jobb, arbetsträning eller praktikplats. Och kanske erbjuda arbetsgivare skattelättnader om de anställer personer från dessa problemfyllda områden. Och sedan också motverka all sorts diskriminering förstås.

Lite slutkommentarer:
Jag har tidigare tagit upp skillnader mellan muslimers förhållanden i Europa och i Amerika. Som jag skrivit tidigare är integrationsfrågan mer komplicerad i Europa än Amerika av olika anledningar. En anledning tror jag är bristen på acceptans att vara invandrarland och mer krav anpassa sin kultur, traditioner och vanor till det inhemska i Europa men också stelare arbetsmarknad, bidragsberoende och säkert en del andra saker med. Att islam inte är en motivation för upploppsmakarna må vara hänt men att det finns en stor misstänksamhet mot muslimer och muslimsk kultur i Sverige och Europa får anses vara klart. Det räcker om man kollar på integrationsverkets egen rapport och även inställningen till Turkiet i EU t.ex.

Uppdatering: Den franske ambassadören svarar på frågor och har en del intressanta tankar. Han säger att upploppen i landet inte gett minoriteter bättre rykte men samtidigt har det varit en tankeställare för landet och fått fransmännen att ställa frågor som de annars inte ställt. Han talar också om skillnaden mellan Frankrike och USA. USA är uppbyggd på invandring och samhällen (communities) medan Frankrike är uppbyggd på invandring och iden om att varje fransman är likvärdig. Det andra är graden av religiösitet i USA mot Europa och uttryck av religiösitet i det offentliga livet. I Amerika är det 40%, säger ambassadören, som regelbundet går till kyrkan medan i Europa är motsvarande siffra under 10%. Ett annat exempel som gavs var hur privat religionsutövning var i Europa och att det där inte skulle vara möjligt att ha 'In God we trust' på mynten t.ex. Det är nog en viktig observation i relation till invandrare i Europa som kanske har en mycket mer tydlig tro och religionsutövning.
Uppdatering 2:
Nyhetsbyrån AP har nu en artikel om det hela.

söndag, november 20, 2005

Oansvarigt om Irak

Washington Post har idag en ledare med titeln 'Oansvarigt om Irak' som jag tyckte var rätt bra. Det ledarreaktionen frågar efter alla glåpord och politiskt positionerande om Irak hurvida partiernas och politikernas prioriteter är att vinna nästa års val eller vinna i Irak. En seriös diskussion om Irak är på sin plats och en fokusering också på år 2005, inte endast vad som hände år 2002 eller år 2003.

Demokraterna har helt fokuserat på vilken information som fanns tillgänglig vid invasionen och vad som visade sig vara mer eller mindre sant, som t.ex massförstörelsevapen. Och det är viktigt men samtidigt är situationen som den är och amerikanska soldater är redan i Irak och hjälper irakierna med både säkerhet och kamp mot terrorister och andra. Vare sig demokraterna tycker de blivit missledda i inledningsskiftet av invasionen eller ej är det viktigaste just nu att leda Irak till en stabil och fungerande stat som klarar att ta hand om sin egen säkerhet. Jag kan ha viss sympati för primärvalskandidaten Bob Graham i dagens Washington Post när han kritiserar att hur viss information gällande massförstörelsevapen inte släpptes till allmänheten trots att UD och Energidepartementet hade avvikande meningar och hur administrationen kanske visade upp en alltför ensidig bild i underrättelserapporterna utåt och var allmänt sett för självsäkra på sin sak men nu är det 2005 och irakiernas ledning vill att trupperna stannar. Demokraterna tycker jag ett ansvar att konstruktivt kritisera policyer i Irak de tycker är felaktiga och behöver diskuteras eller utredas men det är inte rätt att använda vad som hände 2002- och 2003 för att dra tillbaks trupperna.

Republikanerna har sitt ansvar att inte vara så snabba att döma ut kritiska röster om Irak som opatriotiska, fega, terroristsympatisörer och liknande. Viss kritik mot operationerna, strategin och taktiken måste kunna diskuteras utan att den som öppnar mun misstänkliggörs och förlöjligas. Republikanerna får acceptera att stora delar av opinionen nu är skeptiska till om Irak var värt mödan och Bush gjorde helt rätt när han försökte tona ner attackerna mot Irakkritiker idag:

Folk borde känna sig bekväma med att uttrycka sina tankar om Irak. Jag hörde någon säga, 'ja, kanske den-och-den inte är patriotisk eftersom de inte är överrens med min position'. Jag tillbakavisar helt den tanken. Detta är inte en fråga om vem som är patriotisk och vem som inte är patriotisk. Det är en fråga om en ärlig och öppen debatt om vägen framåt i Irak.

Det är nog klokt det. Det hjälper liksom inte längre att Cheney är ute och ska skrämma folk till tystnad. Argumenten för att låta amerikanska trupper stanna tills jobbet är färdigt kan vinnas med argument och inte med skrämsel. Bush har faktiskt växt i mina ögon sedan förra perioden, därmed inte sagt att det inte finns en hel del att kritisera.

Som en anslutning kan jag kommentera ett inlägg av Carl Bildt som frågar sig om USAs hemmafront kollapsar. Bildt predikterar att om situationen inte förbättras inom en 6-månadersperiod kan trycket på Bush att dra tillbaks trupper bli oöverstigligt. Och han varnar för konsekvenserna av en kollaps på USAs hemmafront:

Mycket är på spel in inrikesdebatten i USA över Irak. Även europeer som varit kritiska till USAs invasion drar nu öronen åt sig vad gäller konsekvenserna av en kollaps i USA av viljan att fullfölja vad man startat.

Då kanske vi hamnar i den värsta tänkbara av världar. Och Europa är mycket närmare till konsekvenserna än USA.

Det är inga små ord från Sveriges f.d. statsminister om vad som står på spel. Det är i de allra flestas staters intresse att utfallet i Irak blir gott och jag tycker Europa har ett stort intresse av att hjälpa irakierna så mycket som möjligt. Jag tror säkert att Sverige och andra länder skulle kunna göra mycket mer om det verkligen ville men det är i alla fall positivt att de hjälper till med att utbilda poliser och liknande. Det minsta man kan göra är det dock att argumentera för att hur världen vinner på att demokratiförsöket i Irak åtminstone ges en chans där nere. De som insisterar på ett omedelbart utdragande av amerikansk trupp har att förklara hur det förbättrar livet för irakierna eller regionen i stort.

Irakierna vill ha ut utländska trupper men är inte överrens om när

Nyhetsbyrån AP har åkt runt i Irak och intervjuat irakier om när utländska trupper enligt dem ska åka hem och under vilka villkor detta ska göras. AP sammanfattar:
Som för det flesta amerikaner så ser irakierna fram emot den dagen då amerikanska och andra utländska trupper åker hem. Men som som i USA så är opinionen splittrad över vad tidpunkten och villkoren för ett tillbakadragande borde vara


AP går vidare och ger exempel på att sunnis oftare vill ha ut amerikanska styrkor snarare med många shiasoch kurder är mer kluvna att de också oroar sig för vad som kommer hända med säkerheten i landet vid ett tillbakadragande. Bilden man får inte direkt den som kom av den hemliga undersökningen som den brittiska militären tydligen låtit göra (osäker frågaställning, antal personer, bortfall osv) där 80% motsatte sig utländsk trupp. Naturligt nog om irakierna får en fråga om hurvida de vill att utländska trupper ska stanna eller lämna landet så säger många att de ska lämna men som APs undersökningar indikerar är det inte riktigt så enkelt för irakierna vill inte har en sämre säkerhetssituation heller och de tycker tydligen att säkerhetssituationen kan bli sämre om USA lämnar t.ex. Där har vi också förklaringen till att Iraks ledning bad de utländska trupperna att stanna i landet lite längre. Det sägs i APs artikel av den nationella säkerhetsrådgivaren i Irak:

"Ett omedelbart och överraskande tillbakadragande skulle skapa en kris och är oacceptabelt eftersom det skulle skapa luckor. Det skulle skaka säkerheten i hela regionen och inte endast i Irak."

Lite rättningar av Olle Svennings artikel och kommentarer kring ämnen han tar upp

Olle Svenning är i farten med en ny 'USAkritisk' text (USA:s moraliska motgångar i Irak) igen i Aftonbladet.

Det börjar inte lovande:
Iraq Body Count rapporterar regelbundet antalet dödade i Irak. Antalet lik uppskattades i torsdags till mellan 26?994 och 30?420. USA:s armé har dödat 37 procent av de civila offren. En högre siffra än för andra inblandade i kriget.


Iraq Body Count är inte en opolitisk rörelse precis utan har ledande företrädare i antingen fredsrörelser eller/och vänstergrupper. Källorna de använder sig av inkluderar Al Jezeera och de använder sig av passiv monitorering av dödsoffer, något som gör dem helt beroende av klassificering av civil-icke civila av sjukvårdspersonal osv. Problemet är naturligtvis att de som bekämpar koalitionen eller irakiska styrkor inte är uniformerade. Men jag tvivlar på att Olle ens la märke att siffran anses gälla civila dödade, inte alla sammanlagt. Uppgiften att 37% av dödsoffren är från USAs arme har tillbakavisats både av irakiska regeringen och ifrågasatts av Reuters. IBC säger att terroristattacker dödat endast 318 personer eller 1.3% av de totala antalet civila döda och bara det får en att undra över deras kategorisering av dödsfallen. Det visar sig i alla att om man slår ihop 'antiockupationsattacker', 'terroristattacker', 'kriminella attacker' och 'okända agenter' så kommer man upp runt 60%, dvs mycket större andel än 37%, så det finns visst fog för att Olle skulle behöva revidera sitt påstående 'en högre siffra än alla andra inblandade.' Och detta är alltså om vi accepterar IBCs siffror... Som en bisak vet vi att 'motståndet' i Irak dödar mest civila och begår regelbundna krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Ett mer övergripande inlägg om civila dödsoffer i Irak finns här.

Olle drar upp som fakta att tusen dödsoffer var resultatet av Fallujaoperationen. Det motsägs av reportrar från Newsweek som skickades ut till Falluja för en undersökning. Newsweek uppgav att sjukhuset i sig användes för eldgivning från 'motståndet' men sjukhuset hävdade ändå att varje person de behandlat var civil. Siffran 900 som uppgavs från medicinska källor var tydligen inte trovärdig ens för IBC. Olle fortsätter:


Ingenting tyder på framgångar: våldet ökar, dödstalen stiger, bestialiska terroristattacker fortsätter. Ett hundratal mördade de senaste två dagarna


Men är det USAs fel att det finns personer som lyckas spränga sig på marknader och till och med på sorgemöte? Hur långt kan dessa terrorister gå kan man undra? Argumentet att ju mer terroristerna lyckas förstöra och döda, ju mer ska vi kritisera USA ger ju terroristerna den effekt de vill ha. Skulden ska väl ändå i första hand ligga på de som planerar och utför sådana makabra dåd? Inte på Bush eller Iraks ledning eller?

Sedan kommer det text om både den irakiska tortyrskandalen som Olle givetvis tror är inspirerad av USA, inte främst de årtionden av våldutövning under en blodig diktator, och sedan övergår till användingen om vit fosfor som vapen. NPRs All THings Considered har ett intressant radioinslag angående detta där person från GlobalSecurity.org medverkar. Denna expert tolkar bilderna på italienska Rai som att vit fosfor inte kan ha orsakat dessa civilas utseende utan att det troligen beror på dessa kropper varit döda några dagar. Jag har svårt att se igenom propagandan på båda sidor angående vit fosfor.

Sedan har Olle läst något i New York book review om en person John Soo somjag egentligen tror heter John Yoo och som var på cspan (video här) för en vecka sedan. Han tycker inte att Genevekonventionerna är applicerbara eftersom vi har en ny sorts fiende som inte är något land osv. Han säger om och om igen att i amerikansk lagstiftning är tortyr förbjudet. Han säger att inte förespråkar tortyr men väl aggressiva förhör av terroristledare. Som exempel ger han att USA tillfångatog några av världens mest efterlysta terroristledare under 2002-2003 och han ifrågasätter då hurvida förhörare endast ska få ställa artiga frågor eller om något mer ska tillåtas. Jag kan se hur man kan argumentera för den ena eller andra i ett speciellt fall men det är policy som ska bestämmas som kan påverka mycket och ett litet specialfall är svårt att använda som grund för beslut när konsekvenserna må bli stora för förhör av andra fångar.

lördag, november 19, 2005

Mer uppståndelse om Irak i USA

Först var det den moderate demokraten i Pennsylvania, John Murtha, som tyckte att amerikanska trupper i sig blivit målet och att det var dags att dra tillbaks amerikanska trupper från Irak under en 6-månadersperiod och och kanske ha en snabbutryckningsstyrka i något grannland istället.

Jag har kollat på videon på Cspan (klistra in denna länk) och jag får intrycket inte av en Michael Moore-typ direkt utan av någon tänkt igenom situationen och som kommit till slutsatsen att amerikanska trupper inte kan göra mer än de gör. Han har tidigare varit en av dem som advokerat fler trupper och som t.om. begärt en allmän inkallning ('draft'). Han har marinkårsbakgrund och varit ledande demokrat i försvarsutskottet.

Svenska dagbladet har en artikel om saken idag. Jag tror att John Murtha uttrycker vad många amerikaner tycker om kriget idag, därmed inte sagt att han behöver ha rätt i allt han säger. Det är t.ex. svårt att veta hur mycket framsteg amerikanska trupper gör när det gäller att träna upp irakiska trupper och om amerikanska trupper stannar ett tag till kan dessa trupper sedan stå för säkerheten och ordningshållandet i landet och bekämpa terrorister. Om så är fallet kan det vara värt att amerikanska trupper stannar lite längre, och den irakiska ledningen vill ju just detta, men allt hänger på om man tror att framsteg görs i landet med amerikanska trupper där och hur en situation utan amerikanska trupper blir. Risken finns för inbördeskrig om landet lämnas för tidigt utan andra styrkor som tar över eller att den politiska process som börjat kanske utmanas mer av våldsmän än tidigare. Men Murtha har definitivt en del poänger om att den amerikanska militären attackeras dagligen för att den är där av irakier. Men dock är det väl så att det mest är i vissa områden som i sunnidominerade områden där folket relativt sett förlorat makt sedan Saddams tid. Sedan finns det också inrikesfrågor som Murtha tar upp som livet för skadade amerikanska soldater som kommer och vad allt detta kostar och om det finns pengar för allt. Så jag kan tycka att det är visst värt att lyssna på Murtha med utan att behöva hålla med om allt och definitivt inte behöva utmåla honom som opatriotisk heller.

Duncan Hunter, en republikansk kongressman från Kalifornien, har jag väldigt svårt för. Han pratar om demokraterna och stödet för Irak i en presskonferens strax efter Murthas utspel (se video genom att klistra in detta). Han talar om just amerikanska aktioner utanför USAs gränser är en av orsakerna för att det inte blivit attacker inne i USA liknande de under 9/11. Kanske till viss del för aktionen mot Afganistan kan jag tycka men det är svårare att se det för aktionen mot Irak. Det finns väl en viss logik med att jihadister och terrorister koncentrerar sig på att attackera amerikaner i Irak stället men jag skulle inte betona den punkten för mycket. Sedan tycker Duncan Hunter att det är enklare att vara patriot i början av stridigheterna än mitt i dem osv. Att börja prata om patriotism för att stoppa debatten om Irak tror jag inte fungerar längre. Det fungerade kanske tidigare men den tiden är borta tror jag.

Kay Granger (R från Texas) fortsätter med att säga att soldaterna undrar om opinionen och om de där hemma är 'med oss'. I och för sig kan man samtidigt vara för soldaterna nere i Irak och samtidigt vilja ändra truppnivåer, något som jag inte vet om denna kvinna förstått. Andra republikaner som talar tar istället upp att USA inte kan överge Irak och irakierna nu efter allt det gått igenom och det är enklare att ta till sig. Och jag skulle heller inte förespråka att överge irakierna utan snarare skulle jag också föreslå att trupper stannar tills irakierna säger att de klarar säkerheten själva. Men jag har viss förståelse för ovillighet av amerikanska politiker att detta ska behöva resultera i ytterligare dödade och skadade amerikanska soldater och betala vad det kostar. Men jag kan tycka att det kunde man tänkt över tidigare, innan kriget började. Kunde politiker inte tänka sig in i en situation där detta skulle kunna kosta miljarder och orsaka mycket lidande bland amerikaner med? En del kanske säger att det är Bushs och Cheneys fel och missledande information men ansvaret tycker jag bör spridas bredare på politiker i allmänhet.

En republikansk representant, JD Hayworth, anklagar demokraterna för att ha en ny strategi, att ge upp för terroristerna. Mycket stor överdrift kan man säga. För det första talar Murtha för sig själv. Denne person tar även om hur situationen är Frankrike (!) och islamofascism som nu sprider sig runt om i världen. Det kan tyckas lite långsökt att associera upploppen i Frankrike med situationen i Irak. Ytterligare en annan säger att han inte vill se fler terrorattacker i USA osv och det fortsätter på det viset. David Dreier talar om att vi inte hört så mycket om den snöbollseffekt som aktionen i Irak har haft runtom i MellanÖstern och det må också vara sant. Vad skulle hända med de steg mot fortsatt reformering i MellanÖstern om det skulle uppfattas som om USA är på dra tillbaks styrkor. Det tål att tänka på.

Som nämns i Svenska Dagbladet ovan och i Washington Post introducerade republikanera ett förslag om hurvida amerikanska trupper ska dras tillbaks omedelbart eller ej. Detta var inte precis vad Murtha föreslagit och Murtha själv röstade nej till förslaget tillsammans med nästan alla andra i representanthuset. Det värsta var dock när Jean Schmidt från Ohio kallade Murtha för en 'ynkrygg' och det blevt naturligt nog en otrolig reaktion på detta. Om detta rapporteras också i NPRs All things Considered 'House to Vote on Resolution to Withdraw US troops'. Det är rätt otroligt vilken utveckling det varit den senaste veckan. Bush och adminstrationen får vårda sina ord när de kritiserar de som har synpunkter på Irakpolitiken eftersom många republikaner själva har sin oro över hur kriget förts.

torsdag, november 17, 2005

Cheney ger sig in i leken

Nu när Vita Huset är under attack av demokraterna i första hand och populäriteten bland det amerikanska folket ligger under 40% så sätter Vita Huset in en motoffensiv. Cheney använde ord som 'opportunister', 'oärliga', 'cyniska' och 'falska' för att beskriva de demokrater som nu attackerar Bush för hans sätt att enligt dem missleda USA in i Irak. (Del av talet från Cheney igår på DrudgeReport) Jag tycker att Cheney har en poäng att det ser väldigt illa ut nu när demokraterna försöker låtsas om som de blev lurade in i Irak och när det gick bra i Irak sa de inget men nu när hemmaopinionen börjar ifrågasätta kriget och kostnaderna skyller de ifrån sig på presidenten.

Samtidigt tror jag tiden är förbi då Cheney kan skickas ut från Vita Huset som en dobermann för att käka demokrater till frukost. Demokraterna har åtskilligt med ammunition de kan använda sig av för att gå till väldiga motattacker mot Cheney, inte minst hans inblandning i policyn för fångbehandling, speciellt hans senaste försök att låta CIA inte drabbas av hårdare fångbehandlingsregler för misstänkta terrorister, hans språkspråk inför Irakinvasionen osv.

Rapporteringen om kontrollen över internet

SVT Text skrev med rubriken 'Makten över internet ska spridas' följande text:

USA behåller tills vidare makten över
internet - men på längre sikt ska mak-
ten spridas till andra. Det är resul-
tatet av en uppgörelse inför IT-topp-
mötet WSIS som inleddes i Tunis i dag.


DN skriver helt annorlunda en artikel med rubriken 'USA vann kampen om internet ':
Nu blir det alltså inte så. USA och den amerikanska organisationen Icann, The internet corporation for assigned names and numbers, behåller det yttersta ansvaret för styrningen av internet i åtminstone fem år till. Som en kompromiss skapas ett rådgivande internationellt forum som ska diskutera frågor av betydelse för internets framtid.


Liknande fraser hörs från The Independent (US wins right to keep internet control after warning of censorship risks)
Kompromissdokumentet för WSIS finns här via en kommentar på siten CircleID om konferensen. Speciellt finns det en text i dokumentet om vilken funktion den internationella rådgivande kommitten ska ha:

77. The IGF [Internet Governance Forum] would have no oversight function and would not replace existing arrangements, mechanisms, institutions or organisations, but would involve them and take advantage of their expertise. It would be constituted as a neutral, non-duplicative and non-binding process. It would have no involvement in day-to-day or technical operations of the Internet.

USAs representant verkar vara nöjd med att USA kommer att fortsätta stå för kontrollen över nätet och att inga nya internationella organisationer kommer att skapas.

Så med detta sagt är jag frågande inför SVT Texts rubrik och skrivelser om att 'makten över internet ska spridas'. Jag skulle gärna vilja ha en referens på SVT Texts källor i detta ärende. De kanske sitter inne med särskild information som ingen annan har eller också har jag missuppfattat vad som bestämdes på konferensen...

onsdag, november 16, 2005

Senaten i USA pressar administrationen om Irakplan, mer information och och efterhand steg mot tillbakadragande av trupper

Den stora nyheten igår var att senaten med överväldigande majoritet röstade igenom förslag som skulle innebära tydliga regler för fångbehandling, rättigheter för terroristmisstänkta, men framförallt en separat begäran om kvartalsvisa uppdateringar om situationen och policyn in Irak. Det kommer sätta ytterligare press på adminstrationen. Vidare sas det om år 2006 att:
"a period of significant transition to full Iraqi sovereignty . . . thereby creating the conditions for the phased redeployment of United States forces from Iraq."

dvs det talas om att nästa år blir ett viktigt år för att skapa de villkor för att amerikanska styrkor kan lämna Irak och att ansvaret mer och mer går över till irakierna. Mer kan läsas i Washington Post (GOP-led move urges steps for troop withdrawal) och Amendment is a rebuff to Bush

Det viktiga här är att republikanerna troligen kände pressen från opinionen och därmed ställde mer krav på administrationen än tidigare. Tidigare har de mer följt Bushs linje men här agerade de självständigt mot Vita Husets vilja. Hur senatsförslaget tolkades av senatorer var väldigt olika:

-John Warner (en av de ledande republikanerna) sa att förslaget mestadels summerade administrationens argument om Irak, att Vita huset getts möjlighet att se senatsförslaget innan beslutet men att republikaner var medvetna om allmänna opinionen om Irak.

-Harry Reid (demokratledaren) sa istället att det var en sorts misstroendeomröstning angående Bushs politik i Irak. (Senate puts heat on Bush over Iraq; Asks for updates on progress)

Ett antal republikanska senatorer röstade emot Irakresolutionen, däribland John McCain. Han sa att han inte vill rösta för något som innehåller språk innehållande tillbakadragande och att fokus måste ligga på hur USA kan vinna. Och han har en poäng för att diskussion skiftas nu över ännu mer till hur USA kan dra tillbaks trupperna. Ingen, inte ens majoriteten av demokraterna, förordar en strategi som egentligen innebär lämna Irak omedelbart till varje pris och oavsett hur det ser ut efteråt men demokraterna efterlyser klarare indikation när USA kan lämna Irak. Faran är förstås att fienden i Irak kan vänta ut utländska trupper om de vet att de ändå ska lämna landet.

Vita husets reaktion har varit att fokusera på att senaten röstade ner förslaget om bestämd tidtabell och att Vita huset gärna rapporterar om utvecklingen mer ofta. Och liknande ord har hörts från Rumsfelt som indikerade att kongressen redan fått 900 (ungefär) genomgångar i år och fler gärna kan ges.

Washington Post analysartikel tar upp vad några på tankesmedjorna sagt att utfallet igår. Någon på Council on Foreign Affairs ansåg att ifråga om substans innebär senatsförslaget inget substansiellt men rent symboliskt kan det vara viktigt i och med att det skiftar fokus på tillbakadragande av trupper. En på Brookings med anknytning till demokraterna tycker att det visar att republikanerna nu vill ha ett avstånd mellan sig själva och Bush, inte minst inför valen nästa år kan man tänka sig.

NPRs All things Considered har igår kväll också ett inslag om händelseutvecklingen i senaten.

DN tar upp denna nyhet. Jag håller med Erik Åsgard som säger att trots vagheten i förslaget så har den ett symboliskt värde och hans tankar om mellanårsvalet. Liknande tankar hade jag igår. Det jag tycker är bra med senatens röstning igår är frigörelsen av republikanerna från Bushs position och att det kan agera mer självständigt. Mer övervakning av hur kriget förs ifråga om fångbehandling och vapen som används kan de ju börja ge ta sig an. En möjlig negativ konsekvens är ett förhastat tillbakadragande och mer ensidig diskussion om tillbakadragande utan lika mycket uthållighet som antagligen krävs för att vinna i Irak. Det ska byggas upp militära och polisiära styrkor som tar tid och den politiska världen är skör i Irak än så länge. Positivt var dock språk i deklarationen i senaten om allt större irakisk suveränitet. Ju mer irakierna själva tar över situationen desto bättre för alla parter.

tisdag, november 15, 2005

Tankar om Irak

Senaten diskuterade idag uttåg av amerikanska trupper från Irak. Republikanerna röstade enkelt ned ett förslag från demokraterna som skulle kräva en specific tidtabell. Demokraternas alternativ har fått kritik för att det kan uppmuntra rebellerna/terroristerna i Irak. Men förslaget från demokraterna är ytterligare ett tecken på att viljan av demokraterna nu att dra hem trupperna.

Och demokraterna fortsätter att kritisera presidenten för sättet de hamnade i krig på och hur de enligt deras synsätt vilseleddas in i kriget. Men här ser jag det som ett sätt för demokraterna att slippa undan ansvaret för att kriget startades i första läget. Och jag förstår om Bush är frustrerad med demokrater som tidigare starkt uttryckt stöd för störtandet av Saddam börjar göra poltik av detta och låtsas som om de inget visste när det begav sig under 2003. Men om de inget visste då, ställde de verkligen alla de frågor som de kunde gjort och varit fullständigt kritiska. De kunde bett om egna utredningar från underrättelseväsendet eller om de inte fick vad de ville inte rösta för en politik som ledde till en invasion. T.om radioshowledaren Garrison Keillor undrade (i sångform) var alla demokrater var i USA under 2003. Här håller jag med Erixon om vissa demokraters beteende och försök att slippa ansvar. Fred Hiatt på Washington Post skrev om 'krigets politik' igår och beskrev hur demokraterna vädrade politiskt blod då Bushs ställning var svår och då spelar det tydligen mindre roll att konsekvenserna om deras agerande leder till minskat stöd för aktionerna i Irak, något som i sig kan leda till USA besegras av sig självt.

Jag var ursprungligen skeptisk till företaget att USA skulle invadera Irak. Mest var jag orolig för irakiska civila dödsoffer men även sättet och snabbheten invasionen pressades igenom och resultet blev rätt svagt internationellt stöd. Naturligtvis är det positivt att Saddam är borta och livet har alla möjligheter att bli bättre i landet än det någonsin var under hans styre. Visserligen rapporteras det nu med om trolig tortyr i inrikesministeriets lokaler men är både i skala och efterverkningarna av ett sådant avslöjande annorlunda jämfört med Saddamtiden. I Saddams Irak var detta vardagsmat men här kommer det troligen få mycket mediautrymme och få konsekvenser för dem som varit inblandade i den troliga tortyren. Irakierna har med risk för sina liv röstat igenom en konstitution och tidigare haft parlamentsval, båda historiska saker. Förhoppnigsvis blir andra i MellanÖsterna inspirerade av sådana val. Vissa hävdar redan att vi kan se positiva konsekvenser i Saudiarabien, Kuwait, Libyen, de palestinska områdena och Libanon pga av invasionen i Irak.

Jag har ingen som helst förståelse för de som stödjer 'motståndet' i Irak. I praktiken är ett sådant stöd ett stöd för fortsatt våld, mord, sabotage, sämre livskvalitet för irakierna och mer amputerade människor. Det är redan klart att motståndet mestadels dödat civila i sina attacker och de systematiskt begått brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Och vi kan ju fundera på vad det är vi säger när vi säger stöd 'motståndet'. Amerikanska och andra internationella styrkor är där på direkt inbjudan av Iraks ledning och alla attacker mot internationella styrkor är då direkt emot vad dess valda ledning tycker. Men det är en ockupation och då är det tillåtet kanske någon säger. Nä säger FN och hur kan det vara en ockupation när dess valda ledning vill ha trupper kvar? Däremot tror jag att det bästa vore nog om irakierna själva kunde ta hand om patrulleringen av gator och torg och inspektera hem osv. Det finns ju en stor språklig och kulturell klyfta mellan amerikanerna och irakierna och jag tror nog att en tydlig amerikansk närvaro i sig bidrar till missnöjet och våldet i Irak till viss del. Därför är nog det bästa det som pågår just nu, dels uppmuntra till en politisk utveckling och dels träna irakisk polis och militär för att ta över amerikanska uppgifter.

Ett hot mot utvecklingen mot ett bättre Irak kommer inte främst från om USA ställer upp mer styrkor så länge Iraks ledning vill det utan om stödet för att trupper i Irak minskar i USA och styrkorna dras hem i förtid. En budget debatteras nu i kongressen och republikanerna har stora problem att komma överrens om vad man kan skära ned på (höja skatter verkar inte vara på bordet) för att betala för bl.a. återuppbyggnaden av New Orleans och det finns som sagt stora underskott i budgeten. Det föreslås inskränkingar i olika sociala program men moderata republikaner är tveksamma. Jag undrar om inte trycket kommer att öka från republikanerna under 2006 för att dra tillbaks trupper från Irak, inte minst för att spara pengar men även missnöje för militärfamiljer som acceptera att deras anhöriga får spendera långa stunder i Irak. Så sett från ett amerikanskt perspektiv är kostnaden i pengar och risk för amerikanska soldater ytterligare faktorer att ta hänsyn till som inte ickeamerikaner som debatterar Irakfrågan behöver bry sig så mycket om.

Lite nyheter från Fox News

Allt nedan finns att läsa om på Foxnews, denna demoniserade nyhetskanal med pratshower med ofta konservativ prägel. Jag kollar på kanalen då och då utan att på något sätt vara helfrälst men heller inte speciellt skrämd av kanalen eller repotrarna eller (de allra flesta) programledarna däri.

-Via RightWingBob (ett Dylan-fan till höger) läser jag om en saudisk lärare som varnade för konsekvenserna av terrorism, som diskuterade bibeln och som prisade judar och därför dömdes till 40 månaders fängelse för att uppmuntrat en tveksam/märklig (dubious) ideologi, för att hånat religion, sagt att Judarna hade rätt mm. Straffet för denna stackars lärare blir då inte avsked endast utan 40 månader i fängelse med 50 offentliga piskrapp i veckan för offentligheten. Detta är medeltid eller ännu tidigare.

- Den venezuelanske presidenten Chavez har nu förelämpat den mexikanska presidenten Fox så att det blivit en diplomatisk incident. Den populistiska och socialistiska Chavez var oförskämd först med att kalla Fox för en knähund för amerikansk imperialism och varnat Fox för att inte bråka med honom för att då kan han bli 'stucken' (stung). Båda länderna har dragit tillbaks sina ambassadörer. Mer finns på Reuters sida med. Jag tycker det är rätt patetisk att se hur Chavez beter sig och håller på och förelämpar de som inte håller med honom. Han verkar ha ett beroende av uppmärksamhet och gör ständigt nya utspel, det ena värre än det andra, för att media ska fokusera på honom. Senast i Argentina kallade han väl Bush terrorist om jag inte minns fel. Han gör sig mest löjlig med sådana yttranden.

-Irans utrikesministerium säger att det troligen var Israel som var bakom attackerna i Amman, Jordianien. Ingen blir förvånad egentligen men det är ytterligare en illustration vilket hat det finns mot Israel och dess invånare när en sådan slutsats dras. Särskilt nu när Jordanien identifierat vilka som varit inblandade i attacker, t.om. gripit en person som berättat att de var från Irak, Al Qaida har tagit på sig dådet mm.

söndag, november 13, 2005

Arbetaren om bilbrännarna och om kravallerna i Frankrike: De gör rätt som gör uppror

Något förvånad blev jag då jag såg en artikel i vänstervridna Arbetaren med titeln 'Vive la résistance'. Inte kunde de väl tycka att det var bra det som hände i Frankrike med ett mord, bilbränder och förstörelse av skolor, bussar och daghem. Men läser man lite ser man att dessa våldspersoner inte hade något annat val än vad de gjorde, dvs det var inte deras fel utan någon annans:

Vilka människor kan förväntas leva så, inburade och mörklagda i samhällets skuggor, hur länge som helst? Till slut måste de tända på med det bränsle som står till förfogande, för att åtminstone få det att flamma upp och lysa ordentligt.


Ledaren går vidare med att säga att röster från samhällets sida att de borde lugna ner sig när de börjat bränna bilar gör bara murarna mellan grupperna i samhället värre och sedan att Arbetaren i själva verket stödjer upploppsmakarna:

Vi säger: de gör rätt, de gör uppror. De behöver inte besinnas, de behöver artikuleras: de behöver bloggar som når ut, flygblad som sprids, möten som hålls för så många som möjligt och tydliga krav att resa.


Där kom erkännandet. Det är alltså bra att 8000 bilar brunnit, 115 civilpersoner skadats (inklusive många poliser och brandmän), 1 dödats för att inte tala om all annan skadegörelse och materiell skada de ställt till med. Och glöm förstås inte att de skrämt livet på mängder av människor med sitt beteende. Men enligt Arbetaren gör de rätt och behöver inte besinnas utan istället behöver de bloggar och flygblad. Jag är nyfiken på Arbetarens nästa lågvattenmärke.

lördag, november 12, 2005

Fortsatta funderingar över Frankrikesituationen

Två veckor efter kravallerna startade fortsätter skadegörelsen och upploppen, om än i mindre skala, och det känns nästan overkligt. Jag tänkte ta upp några infallsvinklar som är värda att kommentera.

Först ut är i den franske filosofen och journalisten Bernard-Henri-Levi. Han hade en artikel i Expressen med titeln 'Burn baby burn' och här beskriver han en nihilistisk rörelse av våld som inte kommer att stanna i första taget, men som inte är en intifada, något som jag också tror är för enkelt (se vidare Dibbuk). Polis- och politiker må ha haft sina illa valda ord men han tar avstånd för 'lika goda kålsuparteorin' som likställer polisers och upprorsmäns gärningar. Bernard efterlysar en politisk röst till de som endast vill behandlas som fransmän, oavsett bakgrund, om enighet och samhörighet och varnar för alternativet om en värld där religiösa makter får allt större makt om att upprätthålla ordning och predika fred.

I ett annat inslag idag i NPR talar han om fransmäns överraskning att något sådant skulle kunna hända Frankrike, till skillnad från Amerika. Han talar också om att i Frankrikes modell av integration så talades inte om fransmän av någon etnisk eller geografisk härkomst utan som endast som fransmän men att detta misslyckades för att gettos skapades. Han talar om hur arbetslösheten i vissa områden skapat en nihilistisk våldsspiral och att ledningen i Frankrike själva varit nihilistisk och inte tagit itu med problemen utan tänkt låtit generationen efteråt ta hand om det men att situationen nu exploderat. Islamiska grupperna var inte bakom upploppet säger han men verkar inte tycka det otroligt att islamiska grupper nu kan utnyttja situationen.


Radioprogrammet Here and Now har två inslag. Det första, 'Perspektiv angående de franska upploppen', tar upp två olika perspektiv: från författaren och journalisten Nadir Dendoune som växt upp i de upploppsdrabbade områdena. Han talar om att de ofta trakasseras av polisen och att de inte ses som franska. Han säger att han inte är optimistisk och att nya oroligheter kan blossa upp i framtiden om inget görs. Vidare tycker han att ojämlik chans i livet leder till extremism.
Den andra perspektivet står Le Pens utrikestalesman för. Han tycker att invandrare som begått brott nu ska skickas tillbaks till sina hemländer och om de är medborgare ska deras medborgarskap tas bort. Och han anklagar ledningen i Frankrike för att ta emot så många invandrare när landet enligt honom inte är redo att ta emot dem. Folk kan studera i Frankrike men åka tillbaks till sina hemländer efter studierna. Men framför allt betonas han den höga arbetslösheten i Frankrike och att det inte finns några jobb.

Det andra inslaget på Here and Now om Frankrike har titeln 'Frankrike undrar varför'. Programledare talar med en professor i muslimsk immigration i Frankrike. Hon säger att våldet i Frankrike inte handlar om religion utan snarare mer om jobb och utanförskap. Hon talar om att en viss grupp av invandrare i Frankrike har behandlats annorlunda från början och att det är arbetsinvandrare för forna kolonierna. Hon säger att Frankrikes politik när det gäller invandring har inte varit integration, där kulturella skillnader respekteras, utan assimilering. Denna politik säger hon ha funkat bra för europeiska invandrare men inget vidare för invandrare från Algeriet, Marocko och forna kolonier. Dessa invandrare har alltid stått ut, Frankrike ville att de skulle arbeta där men inte stanna, och att det både för Frankrikes håll och dessa invandrares håll inte accepteras de kulturella konsekvenserna det fått om de stannar. Hon talar om att en del av upploppsmakarnas föräldrar tidigare varit med om kravaller tidigare för frigörelsen av Algeriet i Frankrike men att sedan dess har ingen bättring av utanförskap/integration gjorts. Hon talar som en del av lösningen en annan sorts kommunikation med dessa grupper och att det inte handlar endast om ekonomiskt utanförskap.

Kommentar såhär långt: Jag tror alla saker spelar in som arbetslöshet, socialt utanförskap och dålig integrationspolitik. Många invandrare vill nog endast bli sedda som fransmän och inte tillhörande en etnisk grupp eller religion. Om jag tänker mig i en situation själv så skulle jag inte vilja att barn jag hade i USA främst skulle ses som kristna, ateistiska eller svenska utan också som amerikanska. Ju större tillåtna avvikelser från en mall om hur man ska vara för att passa in som fransman, italienare, svensk eller amerikan, desto lättare är det att acceteras som första-klass medborgare. Är kravet att man kan lite om historien, språket och lagarna för att bli medborgare är i alla fall kravet öppet och klarlagt men är kravet istället vissa sorts värderingar som stämmer överrens med landets befolkning är det svårare att säga när man verkligen blir svensk, amerikansk osv. Kanske är det så att vissa sorters invandrare har haft problem eftersom de uppfattats skilja sig alltför mycket kulturellt från mallen, något som i så fall inte främst behöver vara invandrarnas fel. Å andra sidan får man försöka att som invandra sig anpassa till det nya landet med så det går åt båda hållet. Däremot är jag emot att man så mycket ska försöka glömma sina gamla kultur så mycket som möjligt. New York Times har en artikel om 'vad som gör en fransman till fransman'. Times Argus har en artikel om att fransmännen börjar förlora tålamodet med situationen och en del fransmän tar upp just ovilligheten från vissa invandrare att ge upp sin kultur som ett problem. Bernards syn ovan om vikten att utveckla mer enighet och samhörighet mellan alla grupper i samhället är viktigt för att inte riskera att missnöjet kan manipuleras av religiösa grupper för sin egen agenda. Le Pens politik må vara extrem i mycket men förslaget om att deportation för vissa av de som varit inblande i kravallerna kan jag ha förståelse för. Men det beror förstås på omständigheter runtomkring som allvarligheten av brottet, banden till landet där man uppehåller sig mm. Men om jag som boende i USA skulle börja engagera mig i kravaller i USA och bränna bilar med mera så skulle jag ha förståelse för om USAs myndigheter ville kasta ut mig ur landet.

US News and World Report har en artikel över vad som kan bli konsekvenserna för den europeiska välfärdsmodellen med stora sociala skyddsnät och ekonomisk politik för att inte främst skapa tillväxt. Tidningen tar upp Sverige som lyckats skapa både hög tillväxt, låg arbetslöshet men samtidigt ha generöst bidragssystem. Deutsche Banks forskningschef tycker att ifråga om komplexitet och homogenitet kan Sverige inte jämställas med större länder som Frankrike och Tyskland. Jag vet inte direkt om man behöver vara så drastisk som att förklara att det att välfärdsstatens fel att det blev som det blev i Frankrike. Men helt klart är att något behöver göras för att få fler engagerade i samhället och arbete tror jag ett är bra sätt att komma ur eventuell isolering.

Lite om Hamasstödjaren socialdemokraterna verkar ha bjudit in

Via Erixon såg jag att socialdemokraterna nu t.om. bjudit in en terroriststödjare och som säger att Hamas representerar palestiniernas hopp. Mycket intressant debattartikel på DN Debatt av Fredrik Malm och Makan Afshinnejad idag.

Tim Sebastians intervju med denne man finns på BBC HardTalk (transcript här och videon här). Ett litet utdrag:

TIM SEBASTIAN:
Var snäll och svara på min fråga. Du kallar detta en 'kamp' (struggle) när en självmordsbombare går in på en marknad och slumpmässigt dödar människor, vare sig det är kvinnor eller barn - du kallar detta 'kamp?'

DR AZZAM AL-TAMIMI: När man tvingar människor att...

TIM SEBASTIAN: 'Ja' eller 'nej'? Var snäll och svara på frågan

DR AZZAM AL-TAMIMI: Självklart att det är en 'kamp'; självklart det är en 'kamp'...

TIM SEBASTIAN: Det är mord eller hur?
DR AZZAM AL-TAMIMI: Det är en kamp...

Det är självklart att han tycker det är helt okej med sådana mord. Mer uppenbart blir det när Tim frågar om han kunde tänka sig att ta på sig ett självmordsbombsbälte och bli en självmordsbombare själv:

Han säger då att 'att offra sig för Palestina är ett för ett nobelt syfte. Det är ett sätt att direkt behaga Gud och jag skulle göra det om jag hade en möjlighet'. Fruktansvärda ord alltså men lägligt nog är det inte praktiskt möjligt för honom att göra det efter han inte har den möjligheten. Däremot går det bra att uppmuntra till sådant våld mot civila från London.

Memri har också en massa information om denne man. Enligt deras källor har han sagt att han beundrat talibanerna och att alla i arabiska och muslimska länderna gladdes vid den 11:e september.

Om det är sant att sveriges muslimska råd bjuder in en sådan man för att diskutera demokratiutveckling och islam är de värda all kritik de kan få. Och likaså broderskapsrörelsen och socialdemokratiska studentförbundet om de skulle stå bakom det. Det är inte genom att visa respekt för uppenbara våldsförespråkare och terroristsympatisörer som man visar respekt för islam. Sveriges muslimska råd gör säkerligen sveriges muslimer en björntjänst med detta. Personligen anser jag rådet blivit oväsentligt genom detta.

torsdag, november 10, 2005

Lite kortkommenterar

-Erixon skriver om att de nyligen hållna valen i USA visst inte är en seger för demokraterna och jämför med hur det var för fyra år sedan. Visst, man kan alltid spinna resultaten på det viset men ändå är det svårt att inte låtsas om som att åtal mot ledande republikaner, låga opinionssiffror för Bush och hans administration, missnöje med Irakkriget osv inte spelat någon som helst roll för utgången i valen runtom. Washington Post har idag en artikel med titeln 'For GOP, 2006 Now Looms Much Larger' angående oron inom det republikanska partiet inför nästa års val.

-RightOnline har en lite rolig artikel om Alis senaste uttalanden om Al Qaida och Zarqawi. Det visar sig att han inte tror att någon av dessa finns. För övrigt är det rätt intressanta kommentarer om Göran Perssons kritik av situationen i Frankrike på samma blogg. Olle Svenning har en kolumn i Aftonbladet idag om förskräckligt det är att polis sätts in mot de som bränner bilar. Jag undrar var han själv föreslår förutom typ tal om minskade klassklyftor och minskning av socialt utanförskap osv. Det ena behöver väl inte utesluta det andra i så fall?

- Attackerna mot hotellen i Amman kommenteras av Bo-Inge Andersson på Svt Text:

Attentatet i Amman är det första stora terrordådet som drabbar en arabisk befolkning utanför Irak. För första gången har al-Qaida mördat ett stort antal oskyldiga arabiska muslimer.

Om detta betyder en ändring av al-Qaidas strategi är svårt att säga. Tyder det på desperation? På någon form av upplösningstendenser av det slag som man märkt i andra terrorgrupper? Dådet kan få följder i arabvärlden.

För en gångs skull är det lite intressanta synpunkter av Bo-Inge. Det kanske just är ett tecken på desperation och det lär ju inte vara så värst populärt bland jordanierna. Det rapporteras om protester mot terrorism idag i huvudstaden. Al Qaida tog även på sig ett dåd i Bagdad också idag men eftersom det händer så ofta är blir rubrikerna mindre.

onsdag, november 09, 2005

Muslimer i Europa och Amerika. Olika perspektiv

Erixon tog upp en artikel från OpinionJournal om varför invandrare och muslimer inte är med i kravaller i USA men i Frankrike, därmed inte sagt att de själva först och främst identifierar sig som muslimer. Det verkar på många artiklar jag läst att muslimer har stora problem att integreras i Europa men inga större problem i USA. Det kanske är lite oväntat. Jag hittade en artikel i OpinionJournal från 2004 som hade studerat hur det stod till med amerikanska muslimer och även hade en del jämförelser med Europa.

Arabamerikaner (av vilka endast 24% var muslimer) hade en medianinkomst per hushåll på $52000 per år och således väldigt framgångsrika och gifte sig i 75% av fallet utanför sin egen grupp.

Den muslimska subgruppen bestod av mellan 2 och 3 miljoner amerikaner och 59% hade grundutbildning på college, 80% tjänar mer än $25000 och 33% mer än $75000 (mer än 500000 SEK ). De amerikanska muslimerna var de rikaste muslimska gruppen i världen. Författaren skriver att detta är en av skillnaderna mot Europa där muslimer ofta är fattiga och socialt marginaliserade. Och det är ju bilden man får i stor utsträckning att Europas muslimer lever i samhällets lägre socialklasser men det finns säkerligen undantag, såklart.

En annan skillnad skulle vara att nästan alla muslimer i USA har kommit till landet lagligt och de som inte gjort det blev deporterade efter 9/11. Författaren har inga siffror på hur det är i Europa. Jag antar att han menar olagligt med att på olika sätt smuggla sig in i Europa oavsett om den personen senare fick uppehållstillstånd eller ej.

21% av de amerikanska muslimerna gifter sig utanför sig med person utanför sin egen religion (jämfört med 22 för amerikaner i stort). Och detta trots att 64% av muslimerna var utlandsfödda. Undrar vad motsvarande nivå är i Europa.

En studie av den typiske moskebesökaren i Detroit visade att medelpersonen hade minst grundutbildning på college och tjänade hela $75000 om året, vilket inte är bilden av medelmuslimen i ett europeiskt land.

Den sista punkten enligt författaren är att amerikanska muslimska ledare är mer ansvarsfulla i sina uttalanden än sina europeiska motsvarigheter och det görs referenser till brittiska imamer till exempel. Denna punkt har jag svårt att bedöma tillförlitligheten av.

Den amerikanska muslimska gruppen Free Muslims Coalition har en intressant artikel om Europas muslimer som är värd att läsas i dess helhet. Där skildras t.ex kulturell isolation, dålig ekonomisk situation, orsaker till radikalism osv.

För övrigt diskuterar Ihsan Alkhatib, en arabamerikansk företrädare i Detroit, integration i USA vs. Europa i september 2005. Han säger:
I Europa bilden är mörk. En signifikant proportion europeiska araber är muslimer och de har det sämre ekonomiskt och utbildningsmässigt än resten av samhället. Europa är tvunget att förstå att när man öppnar en dörr för gästarbete så kommer människor. Acceptans och integration går hand i hand. Så länge som muslimer i Europa ses som gäster och europeiska länder inte ser sig själva som invandrarländer så kommer det bli problem.

Jag tror att Ihsan är något på spåren här. Jag tror att det finns en stor misstänksamhet mot en viss sorts invandring, inte minst mot muslimsk sådan (se t.ex integrationsverkets rapport) i Sverige och även på andra håll i Europa. Det är i alla fall den bilden jag får av återkommande besök på olika debattsajter. Och Turkiet har haft svårt att komma in i EU delvis pga av dess muslimska kultur. I debatter är det diskussion om ökad brottslighet med ökad invandring, dels ökade kostnader och dels oönskad kulturell omvandling. Jag har egentligen inte för avsikt att försvara eller motivera någon av dessa saker som beroende på hur man ser på det må vara motiverade eller mindre motiverade men åsikterna verkar finnas där ute och gott om dem. Men politiker talar väldigt lite om sådana saker eftersom det räknas som ytterst känsligt. Men frågan är verkligen att det finns en acceptans från vanliga människor, och inte allmänna ståndpunkter från partiprogram eller politiker, om att europeiska länder ska bli invandrarländer. Detta tror jag är ett av grundproblemen. Kanske är en effekt av detta den känsla av utanförskap som det pratas om i de förorter i Frankrike. USA tror jag klarar av invandring av olika sorters människor eftersom folket där på något sätt accepterat att det är ett invandringsland.

Slutligen hoppas jag att jag inte framstått som alltför svepande eller generaliserande i styckena ovan. Eller att jag förolämpat några invandrare som läser texterna. Det var i alla fall inte min mening utan snarare just belysa skillnader mellan en viktig subgrupp i Europa med motsvarande i USA och sedan ifrågasätta hurvida europeer verkligen är eller har varit beredda på att leva i ett invandringsland. Kanske svaret är ja men det är i alla fall inte uppenbart för mig i så fall.

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se