lördag, januari 28, 2006

Hamassegern och konsekvenserna

Så fick då Hamas stora framgångar i det palestinska valet och det hela är båda obegripligt och förståeligt på sätt och vis. Förståeligt eftersom Fatah ansetts varit väldigt korrupt och representerar en röst på status quo medan andra partier har lockat med att de ska ta itu med korruptionen såsom Hamas gjort. Ändå är det förvånande att så pass många faktiskt röstat på en organisation som glatt tagit på sig mängder med terrorattacker mot civila genom historien och är en mycket islamistisk organisation.

Kommentarerna har skiftat radikalt vad denna seger för Hamas betyder. En del ser det mestadels som en svår fråga för palestinierna själva. Nu är det upp till palestinierna att bestämma sig för om de vill ha en väg framåt med två stater bredvid varandra eller om de vill gå en väg framåt med vapen. Om palestinierna med Hamas i täten inte vill erkänna Israel som stat eller om regeringspartiet har på agenda att förstöra Israel kommer västs bidrag att försvinna skulle jag tippa. Sympatierna för palestinierna riskerar att försvagas när deras ledning nu helt öppet är terrorister. Enligt Winds of Change får Hamas årligen runt 60-70 miljoner dollar om året i bidrag från diverse 'välgörenhetsgrupper', Iran och bidragsgivare runt om i världen, t.ex Saudiarabien. Det ska jämföras med nuvarande internationella bidragen till palestiniska myndigheten som ligger på kanske en miljard dollar om året som nu riskeras dras in. Hamas säger nu att de inte bryr sig om de pengarna eftersom de ändå gått till korrupta ledare men frågan är om inte vanliga palestinier riskeras drabbas rätt hårt av Hamas seger med. Tidigare idag enligt CBS sa t.ex en minister i den palestinska myndigheten att runt 30000 av 137000 anställda skulle behövas avskedas direkt om den amerikanska hjälpen på runt 400 miljoner dollar om året dras in. Om Hamas vill ersätta västs minskade bidrag med bidrag från andra parter ligger kanske Iran och diverse religiösa välgörare närmast till hands. Ett annat potentiellt problem palestinierna har nu är risken för våld mellan Fatahmedlemmar inom t.ex polis som riskerar avskedas och Hamas garde. Ett annat problem är hotet om mer islamisering av samhället som de flesta verkar vara emot men med tanke på Hamas inte är helt omöjligt.

Bra är reaktionen från den amerikanska administrationen tycker jag. Det kan inte bli fråga om att ge pengar till en terroristorganisation och lika naturligt borde det vara för EU att avstå från bidrag, kanske med undantag av rena humanitära bidrag som mat och liknande. Det går heller inte att ha en partner i en eventuell fredsprocess som aktivt arbetar för att förstöra den andra parten. Dennis Ross, en tidigare förhandlare i området, såg igår situationen som en katastrof, som tog situationen ungefär 20 år tillbaks i området. Hamas avvisar helt idag kraven på att ta avstånd från våld även vid hot om indragna internationella bidrag. Det ska bli intressant att se om det verkligen håller i sig och om då omvärlden kommer att reagera. Det kan ju knappast vara rimligt att stödja ekonomiskt ett styre som vill störta staten Israel och hetsa till våld mot dess invånare. Igår lyssnade jag lite på en diskussion på Fox där f.d. talmannen i representhuset Newt Gingrich, som för övrigt också funderar att ställa upp som presidentkandidat för republikanerna, sa att om Hamas och palestinierna väljer en väg framåt där Israel inte erkänns och en policy med terror så kan det istället bli fråga om att istället för en palestinsk stat helt enkelt låta dessa områden inkluderas i diverse arabstater runtomkring, t.ex Egypten och Jordanien. Alltså om palestinierna inte accepterar en israelisk stat så accepterar inte omvärlden en palestinsk stat.

Någon kanske säger att ja men ska vi nu då inte respektera palestiniernas val eftersom valet var demokratiskt. Det är hyckleri att predika om nyttan med fria val och sedan när resultatet inte blir som man vill inte respektera de valda. Jag ser det inte riktigt på det viset. Jag tycker nog visst att palestinierna får välja till ledare vilka de vill men samtidigt kan omvärlden reagera på vilket sätt de vill på deras val med. Om Hamas pga av deras krav på störtandet av Israel och mord på deras invånare inte får bidrag är det ju en konsekvens av deras politik och gärningar som ligger dem till last inrikespolitiskt med kan man tycka. Och handen på hjärtat hur många respekterade mer Bush och republikanerna i Sverige när de vann valet förra hösten? Inte många vänsterinriktade personer gjorde nog det skulle jag tro. Och skulle vi mer respektera Hitler och nazisterna efter deras valvinster i början på trettiotalet bara pga av ökat folkligt stöd?

För Israel är naturligtvis Hamas' framgångar rätt skrämmande. Israel kommer nu få en ledning för palestinierna som tidigare varit rena terrorister och inte långt därifrån finns en stat, dvs Iran, som öppet hota att radera bort dem från kartan och som samtidigt vill utveckla kärnvapen såvitt man vet. På sätt och vis kan man väl se det som så att med Hamas nu vid makten så vet man var man har andra sidan för Hamas har ju varit en kraft att räkna med redan innan detta val då Fatah mer hade makten. Om någon fredsöverenskommelse med Fatah gjordes kunde Hamas ändå vara en av de som förstörde alla sådana möjligheter. Nu åtminstone är Hamas den kraft som visar vad de vill helt öppet som representerande palestinierna. Frågan är om denna seger för Hamas kommer att stärka gamla Likud eller Sharons nya parti.

Det ska bli intressant att nu ser vilken väg Hamas väljer i fortsättningen, en väg med hot och våld med kraftigt minskat stöd i världen för palestinierna som konsekvens eller en väg med avståndstagande av våld och erkännande av Israel och ett mer moderat Hamas. I båda fallen en viktig utveckling.

måndag, januari 23, 2006

Tillbaks igen

Så är jag tillbaks igen efter lite ledighet i Sverige. Det var intressant att vardagsmässigt kunna följa presentationen av nyheterna på Rapport, TV4 Nyheterna och diskussionerna på radion. Det började med att jag följde hur situationen för Sharon utvecklade sig. Rapport eller Aktuellt visade lite kort från en presskonferens där läkare uttalade sig om Sharons tillstånd och med tanke på Sharons populäritet och inflytande i Israel var jag förstås nyfiken på hur stämningarna bland folket där var. Men antingen slog jag på TVn fel dagar eller också saknas denna rapportering i allmänhet. Däremot kom efter presskonferensen ett långt reportage från de palestinska områdena om synen på Sharon vilket i stor utsträckning var mycket negativ. Dagen efter rapporterade TV4 Nyheterna likvärdigt med endast en bild från palestiniernas sida, inte mycket från den vanliga israelens sida. Räknas inte vanliga israelers tankar och känslor inför Sharons tillstånd i svensk offentlig tv kunde man ju nästan undra.

Jag kollade lite på en dokumentär angående Katrina som kördes. Den var fylld med korta intervjuklipp från diverse auktoriteter men kändes väldigt ensidig och vinklad trots sin kategori 'dokumentär'. Kanske jag inte borde bry mig om fraser som låter sig stå oemotsagda om att adminstrationen inte brydde sig för att katastrofen drabbade svarta eller fattiga. Eller att vänsterpartiet röstade ner en kongressledamöts förslag om utvisning mot alla med amerikanska pass eller införande av sanktioner mot USA med enbart skälen att det ändå inte skulle drabba USA särskilt hårt. Att Sverige styrs med hjälp av vänsterpartiet med tanke på inte minst deras utrikespolitik är en stor gåta för mig.

onsdag, januari 04, 2006

Några Israelrelaterade notiser via internationella bloggare

  • Via Normblog läser jag en text från en arabisk muslim vid namn Khaled Abu Toameh verksam vid en tidning i Israel. Hans syn finns i helhet här. Ett kort utdrag:

'För tre år sen började jag skriva en daglig rapport för Jerusalem Post. Ironin är att jag som arabisk muslim känner mig friare att skriva för denna judiska tidning än för någon arabisk tidning. Jag har inga problem att skriva för någon arabisk tidning om den vill ge mig en fri plattform och inte censurera det jag skriver. Mina redaktörer vid Jerusalem Post blandar sig inte i vad jag skriver.
...
Den utländska medierna brydde sig inte tillräckligt om historier om korruption i de palestinska områdena eller om historier om brott mot mänskliga rättigheter, om allt som egentligen hände under den palestinska myndigheten. De ville inte bry sig om den växande frustrationen på den palestinska gatan som ett resultat av missskötsel och som ett resultat av maktmissbruk och som ett resultat av maktmonopol av PLO.'

Det är väl rätt mycket det intrycket jag har själv att den palestinska myndigheten eller de allmänna palestinska politiska krafter har ifrågasatts relativt litet i jämförelse med hur de internationella medierna följer varje steg i Israel. Och mer pressfrihet skulle förstås vara mycket önskvärt i hela arabregionen.

  • Via ett annat inlägg på Normblog lär jag också mig att en viss ökning i handel mellan arabiska och muslimska länder och Israel tagit plats. Den största handeln sker inte minst med Turkiet men ökningar verkar återfinnas med Malaysia, Egypten och Jordanien. USA har tydligen uppmuntrat handel med Israel genom att ge produkter med mer än en viss procentsats israeliska delar tullfri export till USA. Det har gjort att Egyptens och Jordaniens handel med Israel nu kan räknas i miljarder svenska kronor. Syrien utmärker sig på ett negativt sätt med endast en handel i hundratusenkronorsklassen. Handel mellan länder är att bra sätt att komma och knytas närmare varandra i världen. Ju fler internationella kontakter över nationsgränserna ju större förståelse för varandras situation tror jag.
  • Via Belmont Club lär jag mig att enligt en palestinsk människorättsorganisation så har antalet dödade palestinierna minskade kraftigt från 2004 till 2005. Från 819 till 192 vilket är klart anmärkningsvärt. Intressant är också trenden att nu majoriteten av de palestinska dödsoffren kan härledas till andra palestinier. År 2004 var det 5% av de dödade palestinierna som dödades av andra palestinier. År 2005 var siffran 51%. Mer statistik finns här. Det verkar som om palestinierna är svårt drabbade av våldsmän som visar sin makt med våld. Vad ska de göra när de inte kan planera attacker mot israeliska mål längre. Om det blir fredligare, kommer det inte att minska deras status i samhället och det har de väl inget intresse av.

Optimisten Bo-Inge analyserar eller propagerar

Bo-Inge Anderssons årskrönika på SVT Text fokuserar mycket på händelser som rör USA men intressant är tonfallet i sina texter:

Det blev mera oklart vart USA var på
väg. Minskande resurser syntes även
minska USA:s prestige. Katrina blotta-
de ett fattig-USA, inte en idealstat.
Höll USA på att tappa ansiktet inför
omvärlden? frågade bedömare.

I resor till Europa sökte Bush minska
misstron. Ibland nästan tiggde han om
hjälp.

Hur då oklart menar Bo-Inge? Jag antar att han menar i negativ bemärkelse på något sätt men varför inte skriva direkt vad han menar. Han kan ha rätt i att Katrinaorkanen kan ha visat upp för världen ett USA med en grupp relativt fattiga, där hjälpinsatser var mycket bristfälliga osv men bisatsen om idealstat är rätt typiskt. Man ska gotta sig åt att en annan stat har problem så att man kan känna sig mer överlägsen själv. Jag själv har inte försökt framställa USA som ett sorts idealstat utan det finns gott om problem och skandaler i USA men det är väldigt bra land på många sätt med. I Bo-Inges värld undrar jag om han ser båda sidorna. Vad är det för kommentar om att 'tappa ansiktet'. Det är väl knappast det som det handlar om. Tusen och åter tusen människor förlorade hus och hem, hundratals dog och Bo-Inge talar om 'tappa ansiktet'. Det är lite som reaktionerna efter julibombningarna i London då vissa journalister och tyckare tyckte det var ett slag i ansiktet på Blair. Jag undrar förresten också varför inte Bo-Inge skriver likadant när det gäller Frankrike. Varför skriver han inte att kravallerna blottade ett fattigFrankrike, inte en idealstat och frågade om Frankrike höll på tappa ansiktet inför omvärlden? Inte ett ord om kravallerna i hans årskrönika. Men det är kanske inte lika populärt att 'kritisera' USA som Frankrike.

Bo-Inges ord om att Bush 'nästan tiggde' är också underliga. Igen slås jag av en skadeglädje när ledaren för världens mäktigaste nation kommer och ber andra bidra i Irak. Helt naturligt för övrigt att andra länder kan vilja bidra i Irak eftersom konsekvenserna, inte minst för Europa, av ett misslyckande kommer bli stora. Tidigare har väl sådana som Bo-Inge talat om värdet av större internationellt samarbete angående Irak och när Bush öppnar dörren för en sådan utveckling kallas det tiggeri. Journalism är det inte men gott om värderingar och propaganda i statlig television.

Vidare flödar optimismen när han säger på ett annat ställe att 'i kriget mot terrorismen vanns inga segrar'. Kanske inte segrar men väl viktiga slag. T.ex struntade irakierna i terroristerna tre gånger och gick och röstade trots om hot mot deras liv. Även på andra håll i mellanöstern fanns det en tendens till större öppenhet och fria val. Stödet för Al Qaida och terrorism minskade i arabvärlden. Tack och lov minskar SVTs monopol på nyhetsförmedling och analys över tiden med alla alternativ det nu finns.

Visste CIA om Irak hade ett kärnvapenprogram?

DN hade idag en artikel med titeln 'CIA visste att kärnvapenprogram lagts ner' syftande på Iraks program förstås. Artikel är rätt så intressant och verkar rätt överrensstämmande med informationen från intervjun med Risen på MSNBC av Andrea Mitchell som är mer utförlig. DNs rubrik är dock väldigt missvisande. Som Risen själv säger handlar det inte om att CIA visste om att Irak inte hade ett kärnvapenprogram längre:

Jag tror inte att presidenten ljög. Jag tror heller inte att CIA ljög. Jag tror att det var ett grupptänkande som pågick och de trodde så mycket på att det fanns massförstörelsevapen att de tenderade ignorera bevis i motsatt riktning.


Att uppgifter kom från via exilirakier med släkt i Irak om att kärnvapenprogrammet var nerlagt sedan tio år kan ju tyckas som utomstående borde stämma till eftertanke för analytikerna på CIA. CIA antog istället att dessa personer ljög vilket visade sig vara felaktigt. Men det är svårt att bedöma vilken tilltro som borde satts till dessa uppgifter i förhållande till annan information som CIA kan antas ha haft angående Iraks program som kanske pekade i motsatt riktning. Det ligger i sakens natur att det är väldigt hemligt eftersom det rör underrättelser och informationen som kommit till Risen är genom hemliga läckor och det är svårt att säga om informationen är korrekt (även om jag inte är så skeptisk till det som presenterats i artikeln vare sig i DN eller MSNBC) men frågan är om vi har tillgång till all nödvändig information heller.

måndag, januari 02, 2006

Konvertiter i genomsnitt mer radikala än redan troende

WashingtonPost (Trial of French Islamic Radical Sheds Light on Converts' Role) hade i dagarna en intressant artikel angående konvertiters roll i den radikala islamistiska rörelsen runt om i världen.
Antiterroristexperter i Frankrike säger att hotet från konvertiter till islam har ökat och konvertiter välkomnas mer och mer av radikala islamistiska organisationer och Al Qaida som fullvärdiga medlemmar. Konvertiter sägs ha varit attraktiva för deras möjlighet att resa runt i Europa och USA utan att väcka misstankar och även för att de kan tänkas acceptera svåra uppdrag som ett sätt att visa deras tro eller lojalitet. Olivier Roy, en fransk specialist på islamisk radikalism, säger att i varenda Al Qaida cell han sett över de gångna åtta åren så har han funnits minst en konvertit.

En annan antiterrorexpert i Frankrike, Jean-Louis Bruguiere, säger att 'konverteringen är snabbare och engagemanget är mer radikalt idag' och att 'konvertiterna är onekligen de svåraste fallen.' Sifferuppgifter är svåra för att beskriva problemet men chefen för säkerhetstjänsten sa i November att av Frankrikes 5 miljoner muslimer hade 5000 'extrema föreställningar/trosatser' och av Frankrikes gissningsvis 30000-50000 konvertiter så hade 400 sådana extrema föreställningar, dvs andelen 'extrema' var 1 per hundra av konvertiter och en på 1000 i övrigt. Själva benämningen 'extrem' är naturligtvis rätt flytande och subjektiv men får antas spegla i någon mån graden av hot och radikalism som utgörs av dessa individer.

Förklaringen som ges i texten till konvertiters högre radikalism/extremism är att en drivkraft bland många till konvertera är just politiska målsättningar som liknas vid hur flera såg vänsterextrem terrorism under 70-talet som ett sätt att uppfylla ett politiskt mål. En artikel med titeln 'Individualismen grunden för islams problem' tog också upp just detta med att konvertiter lätt blir mer 'väldigt rättroende' i början. Dessutom kanske det inte finns en lämplig religiös auktoritet som kan undervisa vad de 'sanna' tron innebär och individer förlitar sig på egna bokstavstrogna tolkningar av de heliga texterna, av källor på internet och av diverse andra som säger sig vara troende som vill hjälpa till med att lära de konverterade den rätta tolkningen av religionen. I själva verket är konvertiten rätt utsatt under första delen av sin upplevelse för extremister som presenterar sin tolkning som den rätta eller illläror på nätet såvida inte den konverterade har god kontakt med sin församling på hemmaplan. Jag håller för övrigt inte med om att individualismen enbart är problemet för islam. Jag rekommender alla att läsa böcker av Islamhistorikern och MellanÖsternkännaren Bernard Lewis vid Princeton, t.ex hans bok 'What went wrong' där han försöker ta upp ämnet varför den muslimska kulturen i MellanÖstern som tidigare var väl utvecklad hamnat hopplöst på efterkälken när det gäller t.ex vetenskaplig och ekonomisk utveckling och kommer fram till att svaret inte är imperalism eller kolonism utan snarare brist på frihet. En intervju kan också ses här och jag rekommenderar också alla att läsa essän 'frihet och rättvisa i MellanÖstern' från i somras.

På ett sätt finns det en koppling med personer som flyttar utomlands tror jag. En del vill genast lämna sin gamla kultur bakom sig och börjar sedan predika för alla hur mycket bättre det nya landet är jämfört med det gamla för att förvissa sig om att man gjorde ett gott val när man flyttade. På samma sätt kan den som lämnar en tro (eller ateistisk tillvaro) för en ny tro gå genom en process där den tar avstånd från sitt tidigare liv och leverne (som oupplyst...) och verkligen ta fasta på allt i den nya religionen.

Liknande varningar om ökad radikalisering av konvertiter kommer från riksdagsrapport angående terrorism i Holland där det varnas för ett ökat hot mot landet.

söndag, januari 01, 2006

Lite om Irak

  • General Pace, den nye militärchefen i Pentagon har talat en del om framtida nerdragningar av amerikanska trupper från Irak, ett ämne som fortfarande är väldigt vanligt i debatten och som kan få stora effekter i kongressvalen i höst. Pace har visserligen sagt att om våldet ökar så kan fler trupper sändas till området men har också på senaste tiden sagt att truppnivån kan komma gå ner till 138000 från 160000 tills i mars i år på grund av irakierna själva ka ta över säkerheten över sitt land. Och rykten som ABCnews framför från amerikanska militärkällor säger att det mycket väl kan vara under 100000 i höst. Självklart får vi anta att hur dessa absoluta antal faktiskt blir beror på utvecklingen av både säkerhetssituationen och den politiska situationen i landet. Idag på Meet the Press fick deltagarna rösta om hur hurvida de trodde att nivån skulle komma gå under 80000 i slutet av åren, en siffra som tydligen också flyger runt i Washington.
  • En intressant essä finns i det nya numret av Foreign Affairs för de som är intresserade av kvinnornas ställning i det nya Irak: 'Women, Islam, and the New Iraq'. Mycket har sagt om hotet mot kvinnors rättigheter i och med att det i den irakiska konstitutionen sägs att ingen lag kan stiftas som motsäger de etablerade lagarna/lärosatserna ('rulings') i Islam. Artikelförfattaren påpekar att Islam kan tolkas på olika sett och uppmanar till att samarbeta med progressiva muslimska krafter för att' avancera kvinnors rättigheter inom religiösa kanaler'. Artikelförfattaren hänvisar till nya tolkningar av islam som gjort i Marocko, Indonesien och på andra ställen där heliga texter tolkas inte ordagrant men istället sett som skrivna vid en speciell tidpunkt då kvinnors rättigheter i allmänhet var svaga och där Koranen relativt sett var mycket liberal i den frågan. En visst hopp för att kvinnor inte ska förlora rättigheter finns enligt artikelförfattaren inte minst i kravet i Iraks nya konstitution som kräver att 25% av ledamöterna är kvinnor. Den irakiska konstitutionenstexten finns på svenska hos Soilander här och här.

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se