tisdag, februari 28, 2006

Representant för 'Islamistiska huvudfåran': döda judar i islams namn

Sådant här tal från Yusuf al-Qaradawi äcklar mig:

Allt kommer att vara på vår sida och mot judarna på domedagen; vid den tiden kommer även stenar och träd att tala med eller utan ord och säga: 'Oh tjänare av Allah, ok muslim, det finns en jude bakom mig, kom och döda honom.'

Han använder sin ställning till att hetsa till våld mot judar vilket är helt fullständigt oansvarigt. Tänk om sveriges ärkebiskop skulle sagt något liknade i en dagstidning eller på Sveriges television typ:

'Alla kommer vara emot muslimer på domedagen och stenar och träd kommer säga att det finns en muslim bakom mig, kom och döda honom.'

Vad hade reaktionen blivit från svensk massmedia, från andra kristna och muslimer runtom i världen? Personen hade fått skämmas och fått avgå direkt från sin ställning och aldrig haft något förtroende igen i religionsfrågor. Och om vi hade bojkotter och protester för några teckningars skull, vilka protester skulle vi inte få se från andra länder med sådan hets. Men muslimska ledare och shejker i Mellanösterna kan säga sådana saker utan reaktion och utan att få lämna sin poster.

Tvärtom så rankas denne person som 'en av islamistiska huvudfåran' av religionskännaren Mattias Gardell. För enligt Mattias är det fel att endast lyssna på extremister, som kan liknas vid sverigedemokrater skriver han, när sådana så Yusuf al-Qaradawi finns. Ska jag nu då dra slutsatsen att Yusuf al-Qaradawi verkligen representerar huvudfåran, vilket är både skrämmande och sjukt, eller att Mattias inte har någon aning om vad huvudfåran är? Det skrämmande är t.ex att Wikipedias långa artikel om honom säger om honom att inom islam anses han var en 'moderat konservativ' vilket innebär att hans tal är helt normalt då?

Sydsvenskan berättar att denne Yusuf al-Qaradawis 'fatwor utgör ett rättesnöre för så många Malmöbor'. Hur kan man lita på något som uppenbar judehetsare och hatisk person säger? Han utlyste också en internationell dag av raseri efter Muhammedteckningarna och sa att 'Vi är lejon som beskyddar våra nästen och hämnas förolämpningar mot våra heligheter'

Jag kan inte förstå att norska eller andra internationella politiska eller religiösa ledare efter publiceringen av teckningarna ska öka ner till Yusuf al-Qaradawis och be om ursäkt vilket tydligen har skett. Och tycker de att de har något att be om ursäkt för ska de absolut inte välja en person av hans kaliber. Norges ledning fick också kritik från norskpalestinier att de endast spelade islamisterna i händerna.

Istället för att aliera oss med radikala islamister som sprider hat så borde vi göra tvärtom, dvs lyfta fram dessa ljusskygga predikningar i ljuset och förlöjliga dem och aldrig ta de på allvar efteråt. Det är detta som en amerikansk muslim vid organisationen FreeMuslims skriver att moderata muslimer borde göra:
Vi kan offentligt förlöjliga radikala imamer och organisationer som sprider hat. Vi kan offentligt göra kända de skruvade tolkningar av Koranen och muslimska läror av radikala islamister som berättigar dödandet av oskyldiga människor i Guds namn.

måndag, februari 27, 2006

Europa vs. radikal islam enligt Francis Fukuyama

Francis Fukuyama, en internationellt välkänd statsvetare vid John Hopkins, skänker några tankar till förhållandet radikal islam vs. Europa på online-magasinet Slate. Kopplingar finns också till hur Europa nu är på väg att ändra attityder till integrationspolitiken.

Han kritiserar både ledare i Europa och råden från flera av de amerikaner som varnar för utvecklingen. Han påstår att europas eliter under lång tid arbetat under missuppfattningen att liberal pluralism betyder respekt för minoriteter istället för individer. Kan det stämma? Men han uppfattar huvudproblemet inte som naiv multikulturalism utan snarare som ett identitetsproblem. Identitet som svenskt, fransk, dansk eller tysk osv hängde samman med att föräldrarna var svenskar, fransmän, danskar eller tyskar och är i kontrast till det amerikanska systemet. I USA säger personer som blivit amerikanska medborgare att de är amerikaner medan han inte uppfattar att det är likadant i många europeiska länder. Och det är detta som räddar USA 'från fällan som Europa är i'. Om jag väntade några år och och fick ett amerikanskt medborgarskap så skulle jag nog själv möjligtvis kunna kalla mig amerikan just därför det inte nödvändigtvis är kopplat till en bit jord utan mer till konstitutionen och vissa politiska och kulturella värden. Däremot vet jag inte om jag skulle kunna tänka mig att kalla mig fransman om jag bott i Frankrike ett antal år och fick medborgarskap.

Fukuyama skriver:
Problemet är att europeer idag står inför är att de inte ha en vision om vilka slags positiva kulturella värden deras samhällen ska stå för och uppmuntra bortsett från oändlig tolerans och moralisk relativism. Vad varje europeiskt samhälle behöver är att uppfinna en ny form av nationell identitet liknande det amerikanska, en identitet som är tillgänglig för nyanlända oavsett etnicitet eller religion.

Det kan kännas som att han är lite väl självgod, och även lite raljerande, med att uppmuntra hela europa att efterlikna den amerikanska identiteten men tolkningen jag gör är inte att han vill att Europa ska kopiera amerikanska ideer eller deras positiva värden nödvändigtvis. Men jag tycker han har en poäng i att försöka hitta en ny sorts identitet som både 'urinvånare' och nyanlända kan anamma och som inte nödvändigtvis bygger på var man är född utan vilka värderingar, friheter och kulturella element som definierar vad som är svenskt, tyskt, franskt osv. Vid kravallerna i Frankrike och från minoriteter i andra länder har det just kommit synpunkter på att de inte är erkända som första rangens medborgare.

Han avslutar med att skriva att alla dessa saker skulle diskuterats för en generation sedan när Europa började ta in invandrare. Men dessa identitetsfrågor diskuteras väldigt lite i europeisk media och bland politiker verkar det som. Kanske lite uppsving nu i samband med Muhammedteckningarna dock och efter vad som hänt i Holland och Frankrike. Jag antar att det är en känslig fråga för politiker.

Newsweek: Slut på Europas tolerans?

Newsweek har en intressant artiklel kallad 'Slutet på toleransen' och ser hur flera av Europas länder håller på att omvärdera sin invandrings- och integrationspolitik och slår mer slår vakt om sina egna värden. I samband med detta kan man se den europeiska reaktionen efter publiceringen av Muhammedteckningarna skriver tidningen. De säger vidare:
Efter årtionden av relativt fri invandring och kulturell låt-gå-attityd när det gällde att acceptera folk med andra värde- och sociala system så finns det nu tecken på ett potentiellt otäckt bakslag.
Ett tecken på annan attityd är kanske framgångar för populistpartier som Danske Folkeparti som nu enligt Bloomberg.com har 18.2%. Länder runt om i Europa, inte endast Danmark och Holland, håller på att se över vilka krav som ska finnas för att medborgare osv. Personligen tycker jag det är självklart med att kunna språket, ha viss kunskap om statsskick och lagar och till viss del även historia. Så funkar det också i det amerikanska systemet. Jag kan inte se varför det inte skulle kunna vara på ett liknande sätt i det svenska eller i andra europeiska länder för den delen. Andra tecken på slut på toleransen syns i opinionsundersökningar av allmänheten, både från England (refererat här) där en majoritet säger att deras tolerans av andra religioner har minskat och att 67% tror att motsättningarna kommer att öka (mer om britters attityder också här), och även från Sverige verkar det som om man ska tro Integrationsverkets studie.

Artikeln tar även upp att om Europa ska bygga upp ett multietniskt samhälle som måste systemet var anpassat för flera religioner som behandlas likvärdigt. Det skulle innebära att fler och fler moskeer byggs i Sverige med tanke på den muslimska andelen av befolkningen ökar även i Sverige och Europa pga av högre födelsetal och invandring och det är bara att instämma med Integrationsverket ord: 'Moskebyggen sätter mångfaldsretoriken på prov'. Jag undrar jag om folk är beredda på en sådan utveckling. Artikelförfattaren gör en poäng i att säga att det inte är konsekvent att förbjuda slöjbärande i det offentliga och samtidigt inte ha särskilda lagar för nunnors klädsel. Och visst bör man vara konsekvent som minimiregel. Och å andra sidan ska ord från religiösa företrädare, oavsett religion, också bedömas likvärdigt och de ska få ta konsekvenserna av sina ord.

Slutklämmen på artikeln tyckte jag ändå var den bästa. Artikelförfattaren betonar att Europa är tvungna att acceptera nya invandrare som europeer om de själva ska se sig som europeer, något som kan vara svårt där den kulturella homogeniteten varit stor:
'Att vara tysk kan inte längre vara baserat etnicitet', säger Bernd Knopf vid Integrationskommissionens kontor. Det är en öppen fråga hurvida tyskar, holländare eller danskar någonsin verkligen kommer att acceptera en multietnisk, multireligiös 'Tyskhet', 'Holländskhet', 'Danskhet'. Men givet mönstret för immigration och demografi för Europas framtid så finns knappt inga val utom att försöka.

Som jag skrivit är nog detta grundfrågan hurvida Europa ser sig som en verklig invandringsregion egentligen och är villigt att acceptera inte som mycket ett multietniskt samhälle (som antyder raser), utan mer multikulturellt och multireligiöst samhälle med allt vad det innebär. Jag tror det är en av anledningarna till att Europas muslimska minoritet är utanför samhället i Europa jämfört med i USA (läs också här) och troligen också till viss del mindre radikalisering på grund av detta. Sen finns det en andra anledningar också. Själv tror jag att det har att göra med mindre bidragsberoende och tvånget att arbeta för att försörja sig som gör att det blir en kompromiss mellan fundamentalism och pengabehov för sin försörjning.

söndag, februari 26, 2006

Demografin och Väst.


Igår klockan kvart över sju på lördagskvällen östkusttid i USA så passerade världen gränsen 6.5 miljarder människor. 261 människor föds varje minut och den största befolkningsökningen är i de fattigaste länderna. FNs populationsavdelning har siffror på hur befolkningen förändrats historiskt och prediktioner inför framtiden för olika länder och regioner. Vi kan se i första figuren hur befolkningen i speciellt Asien exploderat under de senaste 50 åren jämfört med resten av världdelarna. Vi ser också att prediktionerna under nästkommade 40 år ger att Afrika kommer att springa ifrån Latinamerika, Europa och USA medan Asienpopulation förutspås öka måttligt.

Märkbart är hur Västs andel av befolkningen i världen har minskat och fortsätter minska och vi kan endast spekulera vilka effekter det får för inflytandet av Väst och hurvida de värden och kultur som Västs spridit fortsatt kommer få lika stort inflytande.
1950 var Europas andel av befolkningen 22%, Europa+Nordamerika 29% och Europa och hela Amerika runt 35%. Motsvarande siffror idag är 11%, 16% och 25%. Och 2050, om FN predikterar någorlunda rätt baserat på födelsetal och annat (får naturligtvis tas men en nypa salt men ändå), 7%, 12% och 21%. Jag kan inte låta bli att undra vad detta kommer att göra med självbilden och identiteten i Väst eller Europa eller USA om ni vill.

Väst i allmänhet minskar som sagt som andel av världsbefolkningen men Europa är den enda världsdelen som minskar inte bara relativt utan också i absolut antal. Se figuren som jämför befolkningen i USA och Europa.

Effekter av den ändrade demografin i Europa och USA har jag tidigare diskuterat här och även dilemmat att lösa minskad befolkningmängd med hjälp av immigration från runtliggande områden.

lördag, februari 25, 2006

CIA-analytiker på CSPAN

Paul Pillar, CIAanalytikern ansvarig för koordination av underrättelsematerial i mellanöstern i stort men för Irak specifikt före Irakinvasionen, har som jag tidigare tagit upp kritiserat administrationen för inte så mycket uppenbara påtryckningar mot CIApersonal utan mer selektivt användande av underättelsedata och inte så mycket förlitat sig på analytikers sammanställningar. Helt enkelt anser han att det varit ett ickerepresentativt urval av data som används för att motivera Irakinvasionen. Nu har han framträtt (kanske nödvändigt att klistra in länken i Realplayer) på Tv-kanalen CSPAN och gett sin version och även tagit emot frågor från programledare och tvtittare. Han ger ett väldigt trovärdigt intryck även om det är svårt att värdera hur rätt han har i sina synpunkter. Det är som sagt endast en persons version av det hela.

Kritiska röster angående Pillar saknas inte, däribland från Stephen Hayes på The Weekly Standard. och från Guillermo Christensen i Wall Street Journal.

fredag, februari 24, 2006

Situationen i Irak igen

Chicagotribune ser det som händer nu i Irak som att det står och väger:
Vi kommer att komma ihåg tillfället då Irak blev fördömt att bli en misslyckat stat uppriven av sekteristiskt våld, kanske t.om. inbördeskrig. Eller kommer vi att komma ihåg tillfället då Irak visade att det kunde stå över de värsta illdåd och kunde motstå den naturliga impulsen att möta våld med mera våld och kunde visa sin förmåga till motståndskraft mot de som försökte förstöra den genom att utnyttja etniska och religiösa spänningar.

Kanske det är lite väl dramatiskt uttryckt som antingen eller. Irakierna har stått inför stora utmaningar tidigare och övervunnit svårigheter, inte minst vid allmänna val trots dödshot mot de röstande medborgarna. Vid varje tillfälle hade det kunnat sluta med att irakierna gett upp inför terroristerna eller för våldet men de har varje gång gått vidare även om det finns en klick människor som fortsätter vilja sabotera och förstöra landet. Även om det nu lugnar ner sig, kommer det säkerligen finnas gott om utmaningar i framtiden.

Normblog tar upp hur anklagelser från Iran om USAs och Israels ansvar för förstörelsen av Gyllene Mosken tas som intäkt av ledarskribenter på vänstertidningen Guardian för att visa hur Irakinvasionen och ockupationen (Guardians ord) förgiftat stämningen mellan muslimska länder och väst istället för att leda till slutsatser om hur pass reaktionär, konspiratorisk och allmänt idiotisk Irans president är. Rätt typisk kommentar egentligen. Istället för att ifrågasätta religiösa fanatikers ord om USA och Israel tas det som intäkt för att USA har gjort något fel.

Oroligheter i Irak

Sprängningen av Gyllene mosken i Samarra påminde mig lite grand om hur barbarer sprängde tusenår gamla statyer i Afganistan under talibanerna. De som utförde attacken i Irak igår, troligtvis internationella terrorister typ Al Qaida, gjorde det naturligtvis helt kallt beräknande då de ville sprida våldsamheter mellan sunnis och shias och försöka få ett inbördeskrig. Men trots allt våld som varit försöker religiösa ledare inte uppmana till våld verkar det som så kanske det lugnar ner sig så småningom men helt klart är det en väldigt allvarlig utveckling. Dock är det bästa nog att avvakta och ser vad som händer i detta läget när utvecklingen går så snabbt. Det finns väl en viss risk att landet går djupare splittring mellan religiösa grupper men kanske det också blir svårare för internationella terrorister att operera i landet efter vad som har hänt. USA gör nog bäst i att försöka ta någon sida utan bara uppmuntra till bred regeringsbildning som man gjort tidigare. Återigen slår det en hur enkelt det är att förstöra och bomba och så svårt det är att bygga upp och skydda.

Lite länkar.
Bildt frågar om vi är redo för en tuff framtid. Lite väl pessimistisk kan jag tycka. Stämningen i Shiitstaden Najaf är tydligen väldigt spänd rapporterar reporter där och även Sistanis ord om ickevåld ifrågasattes. En irakiskamerikanska kommenterar i ett radioinslag att konflikten mellan shiiter och sunnis i Irak är årtionden gammal, inte århundranden gammal. Och ansvaret är Saddams. Intressant att lyssna på.

Kriget mot terrorismen byter skepnad

Pentagon har mer och mer börjat prata om 'det långa kriget' istället för 'kriget mot terrorismen'. En del hävdar att det är bara ett sätt för Pentagon att försöka få behålla eller öka militäranslagen men andra säger att det har att göra med en ändrad syn på hotet från terrorismen som en del i en större ideologi som inte endast kan bemötas med militära medel, även om de sistnämnda behövs med. Lyssna t.ex på radioinslaget U.S. Government Plans for 'The Long War'

En intressant diskussion om hur Pentagon ser på detta 'långa krig' eller kriget mot terrorismen ges av Mark Kimmett, nuvarande chef för planering och policy vid Center Command där MellanÖstern t.ex ingår i inslaget med titeln 'Counterterrorism operations in the Middle East' på CSPAN. Lite punkter nedan som inte alls är utömmande.

Han pratar om att de väntar på hur de moderata rösterna i den delen av världen ska överrösta rösterna som är mer extrema. Han säger att han ser tecken på att moderata röster börjar göra hörda sig redan.

En annan sak är förståelsen för Mellanöstern är långt ifrån förståelsen som fanns vid Pentagon angående östeuropa vid kalla kriget. Han säger att det troligen kommer att ta en generation tills Pentagon förstått sig på den delen av världen på samma sätt som de förstod sig på öststaterna och kuluren och livet där under 70- och 80-talet. Rätt så intressant att det erkänns så öppet.

På frågan om det finns en 'mjuk del' i det långa kriget kommer han in på hjälp vid humanitära katastrofer som jordbävningar och tsnunamikatastrof. Där finns tillfälle att visa den positiva sidan av militären som folk kanske inte får rapporterat annars säger han. Han kommer också in på hur media inte alltid fokuserar på vanlig hjälp som amerikanska soldater deltar i i Irak t.ex för att bygga upp skolor och annat.

En annan sak är hur folk i mellanöstern mer och mer börjar tröttna på krafter som Al Qaida, inte minst efter bombningar som de av ett hotell med bröllopsgäster i Jordanien. Stödet minskar för den sortens organisationer ju fler oskyldiga muslimer som drabbas av våldet. Så på det viset är utvecklingen positiv.

torsdag, februari 23, 2006

Politisk kalabalik angående amerikanska hamnoperationer

Här i USA är förstanyheten nu att en företag med bas i Förenade arabemiraten, DP World, fått godkännande av Bushadministrationen att ta över hamnoperationer i 6 amerikanska storstäder. Detta blir nu både ledande politiker från demokrater och republikaner upprörda över. Jag fattar inte riktigt varför egentligen. Bush gick ut och hotade med veto mot ett ingripande från kongressen vilket lett till en väldigt spänd situation.

Tidigare har de hamnoperationer det rör sig om varit under kontroll av ett brittisk företag utan att politiker brydde sig. Även andra hamnar har haft utländska operatörer utan någon upprördhet men nu helt plötsligt när det är ett företag, visserligen statsägt men med ickeinterventionistisk ägare, från Förenade arabemiraten är det problem med utlandsägda företag. Argument som att det finns risk för säkerhetsproblem verkar inte så trovärdigt när ändå FBI, Homeland Security Department och andra myndigheter sätter reglerna och har ansvar för säkerheten i slutändan. Argument som att landet ifråga haft problem med terrorister och att två personer från 9-11 var från landet används som argument mot att det kommersiella företaget ska få ta över operationerna. Britterna har ju själva haft problem med egna terrorister så i så fall skulle det redan finnas problem med det där. Sedan skulle det internationella företaget fortfarande ha kvar sin nuvarande personal där, som i stor utsträckning är amerikansk. Så det verkar som protesterna bygger mer på oro än ren fakta.

Demokrater ser nu chansen att visa sig starka på terroristfronten och sedan är det snart val också och då gäller det att visa stark på just det området där republikanerna varit starkare tidigare. Vidare är vissa grupperingar här emot fri handel och globalisering och detta var ju då en lämplig fråga att engagera sig i. Även för republikanerna verkar de vilja ha ett visst avstånd till Bush även om deras hållning blivit lite mer vänta och se efter Bushs utspel. Dessutom vill de väl också behålla sin ställning om att vara den som är starkast i 'kriget mot terrorismen'.

Risken om affärsuppgörelsen går i graven pga kongressens ingripande kan bli att en USAvänlig arabstat förolämpas och invånarna inte bara där men i en den delen av världen uppfattar det som rasistiskt och orättvist. På något sätt måste det kunna gå att starta företag i del delen i världen och börja göra affärer med resten av världen och de måste kunna behandlas på samma sätt som alla andra om de följer reglerna. Det finns inget som tyder på att de inte gjort det.

Ett intressant radioinslag om affären som nu hotar att bli en politisk kris:
NPR: Talk of the Nation 'Debate Heats Up over Port Security'
Se också Star Tribunes ledare 'Uproar over ports is unjustified, dangerous'

tisdag, februari 21, 2006

Ryktesspridning i DN

DN har idag en artikel med titeln 'USA förbereder angrepp mot Iran' med en massa spekulationer om hur USA antas planera för ett militärattack mot Iran:
Samtidigt som diplomater möts i Moskva och Bryssel för att i sista stund försöka nå en kompromiss om det iranska kärnkraftsprogrammet kommer allt fler uppgifter om planer på en USA-ledd militär operation för att hindra Iran från att skaffa sig en atombomb.

DNs Kulturs Andreas Malm, som tidigare blivit kritiserad för sin Iranhållning t.ex av Fria Iranvänner, skriver i sin artikel 'Nätklotter en väg till frihet' om bloggare som kritiserar regimen i Iran och om fackföreningar som gör sig hörda men hotar också om USA:
Det är allt detta som kommer att dödas den dag USA:s flockar av bombplan sänds in över landet. Hur snart det kan ske avslöjades i Daily Telegraph 12/2. Pentagon har långt framskridna planer på ett plötsligt förkrossande blitzkrieg, avlossat i ett slag från de dussintals militärbaser som etablerats i alla väderstreck runt Iran, från hangarerna hemma i USA och i Storbritannien, från stridsfartyg och u-båtar.


Bushadministrationen har konsekvent varit tydlig med att hantera denna fråga med så stor internationell enighet som möjligt och låter EU3 förhandla. Och med tanke på hur gärna amerikanerna vill ha hem sina trupper från Irak så tror jag knappast att amerikanska opinionen är redo för en ny militär konflikt som det hade blivit om bombningar inletts mot Iran. Det har visserligen blivit ett uppskruvat tonläge i debatten bland kommenatorer och sk experter som uttalar sig på amerikansk tv men de flesta är överrens om att situationen inte är speciellt brådskande. Läser man DN verkar man tro att scenariot med amerikanska bombplan är ödesbestämt och att de kommer anfalla nästa vecka. Jag tror inte att det är lyckat att skruva upp förväntningarna på ett militärt ingripande såvida inte hela världen är inne på samma linje denna gång. För Irans ledning är det lämpligt att ha USA specifikt men också Väst i allmänhet som ett yttre hot för människorna att rikta sin ilska och uppmärksamhet mot istället för leverera vad medborgarna själva vill ha. Dessutom tycker jag DN gör en björntjänst till saken att Iran så mycket som är möjligt ska uppmuntras inte skaffa sig kärnvapen, något som Europa och USA varit överrens om. Genom att rikta ljuset enbart på USA och ett uppfattat hot mot Iran verkar det som om journalister på DN vill ha det hela till en fråga om Iran vs. USA istället för ett allmän fråga om att förhindra kärnvapen till diktaturen.

Voice of America har en artikel om en möjlig militär insats mot Iran men det poängteras att många sk experter har starka reservationer mot insatser av det slaget.
Uppdatering: Jag ser via LouiseP att Ung Vänster nu försöker skrämma sina anhängar med USA:
Det är viktigt att se att de anklagelser som riktas mot Iran idag har samma övergripande syfte som de anklagelser som riktades mot Irak för fyra år sedan – att med falska förevändningar legitimera kränkningar av mänskliga rättigheter och folkrätten som en del i ett hårdnande grepp om världens oljeresurser.

Är det inte tröttsamt med denna argumentation om att USA invaderade Irak pga av oljan eller att det skulle vara oljan i första hand som skulle vara anledningen till att bry sig om Iran. Varför har inte USA i så fall tagit över oljetillgångarna nere i Irak då? Anledningar som att en stat vars ledare hotat radera ett land från kartan, som öppet stödjer terrorism och liknande möjligen försöker skaffa sig kärnvapen är uppenbarligen inte relevant utan det är oljan som anledningen med stort A. Ibland får jag för mig att det viktigaste för vissa delar av vänstern är att ha motsatt position som USAs ledning än att själv först fundera ut en policy.

söndag, februari 19, 2006

En läsvärd essä

Francis Fukuyama har idag en kritisk essä i New York Times (After neoconservatism)där han efterlyser en nytt tankesätt efter neokonservatismen som enligt honom byggt för mycket på amerikansk hegemoni, ensidiga lösningar och överbetoning på militära lösningar. Angående Irak skriver han att det är svårt att se interventionen i Irak eller ideerna kring den kommer att bedömas särskilt positivt i framtiden. Även om den gett en del positiva fördelar för irakierna och möjligtvis en del effekter i de omgivande är det svårt att motivera förluster i termer av amerikanska människoliv eller spenderingen av pengar som annars kunnat gå till något annat. Själv tycker jag det återstå att se vad effekterna blir i regionen långsiktigt men klart är att jag lutar också åt Fukuyamas håll när det gäller att motivera kostnader för amerikanerna.

En av ideerna han kritiserar är ideerna bakom uppmuntrandet av snabb övergång till demokrati i Mellanöstern som ett långsiktig lösning till terroristproblem. Ett exempel som tas upp är hur Hamas framgångar riskerar ge en återgång till stöd för isolationism i USA. Han påstår att vissa neokonservativa trodde att ett totalitärt styre på något sätt måste vara ihåligt och instabilt och att det kunde räcka med en lite knuff utifrån för att få önskat resultat. Ett exempel som ges var hur det gick till i Rumänien efter kalla kriget. Kanske att vissa varit för naiva när det gäller de omedelbara frukterna av demokrati men sett långsiktigt undrar jag ändå om inte den policyn är att föredra men jag kanske inte alltid nödvändigt att aktivt uppmuntra utan att det för utveckla sig mer själv med egna medel över tiden eller med måttligt tryck utifrån för mer liberalisering och samverkan. Shibley Telhami från Brookings Institute skrev häromdagen i Washington Post kolumnen 'In the Mideast, the Third Way is a Myth' där författaren tog upp att om det varit fria val idag så hade antagligen välorganiserade islamistiska partier som Hamas vunnit valet i det flesta arabländer. Är det ett sådant resultat vi verkligen vill ha? Alternativet är att övergången till demokratiska val går långsammare så att nya partier hinner uppkomma men frågan är om det är realistiskt på kort sikt.

Mer demokrati och mer moderniteter i Mellanöstern kommer att leda till mer radikalisering och mer terrorism förutspår Fukuyama, inte mindre. Detta gäller väl på kort eller mellanlång sikt antar jag. Det beror på vilken tidshorisont man har. Anledning till detta är som Fukuyama uttrycker det:
radikal islamism är en biprodukt av modernisering självt och uppstår från en förlust av en identitet som hänger samman med en övergång till ett modernt, pluralistiskt samhälle.

Här tror jag säkert han har en poäng. En överdriven radikalisering, som inte minst sker i Europa, kan nog hänföras på sätt och viss till en rädsla för att förlora sin egen identitet och då försöker man att förstärka den istället och det blir mer extremt. Det är lite som när svenska invandringskritiska grupper poängterar vad som är svenskt, svensk historia, svenska traditioner osv pga av rädsla att förlora en del av det svenska man växt upp med och känt sig trygg i och haft en identitet i. På samma sätt märker jag att det blivit viktigare för mig att bevara svenska traditioner och så nu utomlands trots att jag inte varit särskilt traditionsinriktad tidigare. För vissa går det väl för långt och det är det vi ser i den ökade radikaleringen av muslimer nu världen över när världen öppnas upp mer och mer och världen blir mindre för alla parter.

Fukuyama efterlyser mer internationellt samarbete och mindre fokusering på militära åtgärder och värjer som benämningen krig och förordar istället ord som kamp för att betona en viktig politisk och ideologisk dimension.

fredag, februari 17, 2006

FN och Guantánamo

Både DN och Svenska Dagbladet rapporterar om hur en grupp på fem oberoende utredare på uppdrag av FN:s kommission för mänskliga rättigheter kommit fram till att USAs fångläger på Guantánamo måste stängas. Fångarna måste antingen släppas fria eller ställas inför domstol hävdar dem och anger att tortyr förekommer i lägret.

USA försvarar sig med att fångarna inte är vanliga krigsfångar utan olagliga kombatanter. Fångarna behandlas humanitärt anger talesmän. FNs representanter har förlitat sig på forna fångar, familjer till nuvarande fångar och svar på frågor ställda till amerikanska administrationen men de besökte aldrig lägret och intervjuade aldrig förhörspersonal, fångvaktare, medicinsk personal eller inspekterade faciliteterna på plats. Därmed försöker amerikanska talesmän avfärda rapporten som ensidig och bristfällig när det gäller faktauppgifter. Jag såg t.om. något CNN-ankare alldeles förvånad ställa en fråga till Wolf Blitzer om FN-personerna verkligen inte besökt anläggningen och ändå dra de slutsatser de gjorde. AP rapporterar att Pentagon erkänt ett tiotal av misshandel/övegrepp (abuse) vid basen, som man väl får anta har lett till disciplinära åtgärder eller åtal.

Vad ska man då göra men fångarna? Troligtvis skakar Vita Huset av sig FN-rapporten och låter lägret vara kvar. Där det finns tillräckligt med bevis blir det väl en militärdomstol, vissa skickas väl tillbaks till sina hemländer men de som tros vara farliga terrorister för USA och amerikaner får nog räkna med att sitta där tills vidare. Administrationen ser sig själva som i ett krig och släpper man då dem som är villiga att angripa en igen är det kontraproduktivt. Vilken politiker vill ta på sig ansvaret att släppa ut en terrorist, även om man inte har tillräckligt med bevis för att fälla i en militärdomstol, om samma person sedan riskeras att hämnas med att attackera oskyldiga amerikaner. Om några är på basen och är oskyldiga är nog deras hopp att samarbeta så mycket som möjligt för att komma ut då USAs myndigheter är övertygade att de inte längre är ett hot. Jag tycker inte heller det är optimalt men är heller inte alldeles övertygad om förträffligheten i FNs lösning. På något sätt verkar det som om FN hanterar frågan som det var vanliga krigsfångar eller brottslingar det rör sig om. Å andra sidan är frågan om hur mycket USA vinner på att hålla fångarna mot konsekvenserna vid reaktionen mot USA i omvärlden. Det är alltid en avvägning.

torsdag, februari 16, 2006

Gammal nyhet angående Abu Ghurayb-bilderna

Bilderna som nu sprids igen av tidningar världen över verkar ju av allt att döma vara från 2003 och förövare har redan blivit dömda i många fall. BBC rapporterar om att 8 amerikaner redan dömts, i vissa fall upp till 10 års fängelse. Den närmast ansvarige generalen Karpinski har avskedats och förlorat generalstiteln och fått böta. Efter att ha sett intervjuer med henne och andra verkar det som generaler högre upp (som general Sanchez) också borde bära en del ansvar och även de luddiga skrivelserna om fångbehandling och förhörsregler i Vita Huset och i Pentagons högsta ledning också medverkat till situationen i fängelset. Vita Huset och Pentagon har dock hela tiden hävdat att det handlar om ett antal rötägg som inte följt militärens bestämmelser och därav också åtalen och domarna. Däremot kan de efter den 11:e September uppdragna reglerna för olagliga kombatanter skapat en viss osäkerhet längre ner i kedjan av vad som var acceptabelt vid förhör.

Sedan skandalen i Abu Ghurayb har också fångbehandlingsreglerna ändrats på många olika sätt. Jag lyssnade på ett inslag på NPR ett år efter skandalen uppdagades (April förra året). Där hävdades det att reglerna i armen specifikt ändrats så att sömnavbrott, skiftningar i diet osv i förhörssyfte explicit blivit förbjudna. I december i år gick också Vita Huset med på McCains tillägg som explicit förbjöd grym, inhuman och nedvärderande behandling och bestämde att det var armens fältmanual som skulle gälla vid förhör av amerikanska militär. Därmed inte sagt att administrationen såg det som att tortyr, som de definierade det, existerade tidigare, förutom av rötägg då, utan McCains tillägg mer förtydligade reglerna. Men här fick Cheney och CIAchefen Goss ge sig för en överväldigande majoritet i kongressen som vill explicit förbjuda vissa saker.

Uppståndelsen med bilderna nu kommer som sagt i en känsligt läge i världen och är i sak egentligen inget nytt då stora övergrepp i samma stil var kända tidigare. Sveriges Radio påpekar för Amnestytalesmannen att bilderna är gamla men han svarar tydligen:
Men enligt Amnesty så spelar det ingen roll om bilderna är gamla.
Tortyren pågår hela tiden i systemet. Bilderna vi ser nu är resultatet av beslut fattade på högsta nivå efter elfte september - beslut i försvarshögkvarteret Pentagon att tumma på tortyrförbudet

Bevis på detta vill jag då se. Har vi några fall på faktiskt tortyr efter de nya införda reglerna? Amnesty har ett intresse att utmåla situationen så illa som möjligt och skrika så högt som möjligt för att ge sina stödjande medlemmar valuta för pengarna. Men eftersom Amnesty är en självutnämnd god organisation som kämpar för mänskliga rättigheter har man väl inget annat att göra än att lita på dem eller?
Uppdatering: LouiseP tar också upp upprördheten över de nya bilderna och även att Amnesty har en artikel på sin svenska sajt med titeln Leve Che Guevara, nu och alltid. Ord som 'USA hotar oss alla idag' idag flödar och det bara bekräftar mina fördomar om en organisation som mer och mer tappar i trovärdighet.

Cheneys vådaskott

Jag har inte varit något större fan av Cheney med tanke på hans språkbruk inför Irakinvasionen, hans ställningstagande mot McCains fångbehandlingsförslag mm men igår under TV-intervjun med Foxs Brit Hume tycker jag faktiskt han gjorde ett sympatiskt intryck. Han tog ansvar för vad som hände helt och hållet själv och skyllde inte på någon annan. Man märkte på honom att han var mer känslosam än vanligt och att det verkat varit en jobbig upplevelse. Faktauppgifterna är än så länge relativt bristfälliga med tanke på hans hans enda framträdande var en intevju efter skotten. Reaktionerna från Vita-Huset-journalisterna var aggressiva med tanke på att informationen först spreds via en lokalreporter istället för de stora tidningarna och medierna och det kunde väl gjorts bättre men det ser jag inte som någon större sak.

Jag tycker det ser illa ut när demokraterna vill skaffa sig politiska fördelar på det som skett. I första hand ser jag det som en tragedi för Cheney och Whittington och deras familjer. Lite lågt att hitta politiska metaforer som att det visar igen på Cheneys ovillighet att lämna information till allmänheten osv. En del politiska kommentatoren drar då upp hur det gick med informationshanteringen före Irakinvasionen. Denna kritik har en plats men knappast inte i samband med olyckshändelsen med skotten.

Jag kollade lite vad svenska medier skrev. Aftonbladet tog upp förnekandet av Cheney att han eller någon i sällskapet druckit, vilket Cheney förnekade förutom en öl i samband med mat ett antal timmar tidigare, men Aftonbladet skriver sedan: 'Däremot var han tvungen att blanda sig en rejäl grogg efteråt'. Själv har jag inte sett denna uppgift tidigare. Jag kollade igenom utskriften från Cheneyintervjun och hittade inte den uppgiften men Aftonbladet kanske har andra källor. Sveriges Radio hänger på och skriver: 'Kritiker hävdar att Cheney höll sig undan för att han var varit berusad'. Vilka hemliga 'kritiker' gäller detta? Personer på Sveriges Radio eller demokratiska senatorer, politiska kommentatorer eller vad? Jag hörde i alla fall inte igår på amerikansk TV någon som öppet spekulerade i att Cheney varit full. Kanske jag missade något.

onsdag, februari 15, 2006

Amerikaner säger sig vara lyckliga enligt ny studie

Enligt en ny studie av Pew Research Center säger sig en tredjedel av amerikaner vara 'väldigt lyckliga', hälften 'lyckliga' och resten 'inte värst lycklig'. Denna positiva inställning rapporteras också i dagens WashingtonPost. Men hur lyckliga säger sig vara varierar lite beroende på olika faktorer enligt Pew:
Gifta är lyckliga än ogifta. Personer som går i kyrkan ofta är lyckligare än de som inte gör det. Repuklikaner är lyckligare än demokrater. Rikare är lyckligare än mindre fattiga. Vita och hispanics är lyckligare än svarta. De som lever i södra USA är lyckligare än resten.

Att mäta och jämföra välbefinnande mellan länder kan vara ett alternativ till mått som BNP/Capita eller 'objektiva' mått som välfärdsindex som ger olika resultat beroende på hur olika faktorer viktas. Men egentligen är det inte så värst viktigt för mig att diskutera vilket som är det bästa landet i någon absolut mening. Det hela är såklart en funktion av var man är uppväxt, vilka erfarenheter man fick med sig därifrån och vilka känslomässiga kopplingar man har till det landet och med andra. Vi kan diskutera i all oändlighet om vilket land som har högsta levnadstandarden eller mest heltäckande vården. Men i slutändan handlar det ändå inte om vara nöjda eller lyckliga med livet?

tisdag, februari 14, 2006

Europeiskt dilemma om integration av muslimer

En av de viktigaste lärdomarna av Muhammedteckningarna är hur pass olika vi i väst eller tradionella europeer eller amerikaner ser på pressfrihet och yttrandefrihet än nya europeer eller specifikt muslimska immigranter. Jag har hört många säga att de vanligtvis inte är särskilt religiösa men denna publicering även kränkte dem hårt och inte hade med yttrandefrihet att göra.

Christopher Caldwell, skribent på den konservativa Weekly Standard och intressant av invandring i Europa, intervjuas på All Things Considered på NPR om ett europeiskt dilemma som visar säga vara just inställningen till invandring, speciellt muslimsk sådan.

En ny undersökning från England visar att en majoritet av britterna tyckte det var rätt att publicera teckningarna, att polisen är alldeles för vek angående extremister i landet osv. 86% säger att många av de muslimska protesterna var grova överreaktioner och 52% säger att deras tolerans av andra religioner minskat. Endast 17% tror att det är möjligt att samexistera med muslimer medan 67% tror att motsättningarna kommer att öka. Dessa siffror får en att stanna upp och fundera på vad det är som händer egentligen. En stor majoritet tror inte inte det är möjligt att leva tillsammans med olika religioner och vad drar vi för konsekvenser av detta. Att många många britter är främlingsfientliga och borde upplysas, att invandringspolitiken och integrationspolitiken inte varit genomtänkt med folkligt stöd eller vad? Många i England vill se hårdare regler. 81% av britterna vill skicka ut utländskt födda som hetsar till våld även om det riskerar deras säkerhet där. Denna åsikt har jag sympati för men jag misstänker att den går på tvärs mot vad som anses vara humanitärt, gott, och etiskt försvarbart och i enligt med vad Amnesty och andra goda organisationer vill hävda.

Så en del av dilemmat med skillnader på synen på olika saker mellan olika religiösa (eller ateistiska) grupper i samhället och synen på varandra. Som synes ovan och som redan bekräftats i Danmark har skeptismen mot muslimska minoriteter ökat och invandringskritiska partier som Danske Folkepartiet tjänat på den senaste utvecklingen och jag skulle inte bli förvånad, särskilt inte med UDs och Säpos insatser, om Sverigedemokraterna får fler röster.

Den andra delen av dilemmat består av insikten om att Europa har en negativ demografisk utveckling, som jag tidigare kommenterat här. Samma sorts återfinns resonemang, byggt på nuvarande födelsetal i Europa och omgivande områden, återfinns exempelvis i Fareed Zakarias artikel 'The decline and fall of Europe' i Washington Post. Nu får man vara lite försiktig med prognoser men med nuvarande utveckling kommer Europas befolkning att sjunka och därmed dess relativa makt i världen. En lösning vore uppvägande av låga födelsetal med ökad invandring men då kommer vi inte på frågan om hurvida Europa är bra på att integrera sina nya medborgare. Misstänksamheten i vissa fall mot vissa grupper verkar vara klar så vad kommer Europa att göra? Detta kommer bli en av de mest intressant sakerna att följa. Klarar Europa, och är det önskvärt, att ställa om till att bli ett invandringsland med allt vad det innebär att förändringar?

Jag tror en förändring krävs på flera plan i så fall och inte minst på identitetsplanet. Vad är en europe eller vad är en svensk? Är det någon som är född i regionen eller landet eller som har en historia i landet, som kan kulturen, som firar jul och andra traditioner, som pratar perfekt svenska eller vad? Jag tror också att det kan krävas förändringar på arbetsmarknaden så att invandrare lättare kan få ett jobb, något som i sig motverkar extremism och fundamentalism. Vem har råd att vara fundamentalist om man inte försörjs av bidrag? En annan konsekvens av ökad invandring tror jag blir mer självfinansiering och tryck på lägre skatter eftersom generella välfärdssystem nog bygger på att man ser att solidaritet med de andra i systemen, dvs man tror att man själv lika gärna kunde vara en av dem i behov av välfärdssystemen som nu utnyttjar dem.

Jag trivs själv här i USA med folk från hela världen runtom mig men jag känner mig samtidigt som mer svensk och plötsligt har det blivit viktigare att bevara och fira svenska traditioner. Jag går på svenskamerikanska sammankomster men firar även amerikanska traditioner så gott det går. Jag vill inte helt radikalt förändra USA och jag ser heller inte positivt på de invandrare i Sverige som radikalt vill ändra eller omvandla samhället där heller. Jag håller med Jonathan Power i Arab News som skriver:
Man kan inte träda in i någons hus och insistera på att förändra möblerna.

söndag, februari 12, 2006

Religionshistoriker säljer ut 'moderata islam'

Mats Larsson skriver i gårdagens Expressen en artikel om hur den Muhammedaffären kan ses inte endast som en klyfta mellan Väst och Islam utan också som en konflikt inom islam mellan de moderata krafterna och de mer extrema. I sin artikel hänvisar han till tankegångar av Timothy Garthon Ash i the Guardian.

I de sammanhanget gäller det ju att kunna identifiera de mer moderata krafterna från de mer extremistiska och fundamentalistiska. Men inte ens en religionshistoriker som Mattias Gardell förmår detta verkar det som. Han skriver att extremister får stort utrymme i svensk press och skriver:

Extremister finns också i islam, men att göra dem till tolk för den muslimska världen är lika missvisande som att göra Sverigedemokraterna till språkrör för alla svenskar.

Varför inte lyssna till vad som sägs i den islamistiska huvudfåran? Inflytelserika ledare som Mohamed Rashid Qabani (Libanon), Ahmed Badrreddine Hassun (Syrien) och Yusuf al-Qaradawi (exilegyptier) har fördömt ambassadbränderna. ”Förvisso har islam utsatts för attacker på sistone”, sade Qaradawi (6/2). ”Men muslimer får inte ge igen” utan bör hålla sig till ”bojkott”, ”dialog” och ”upplysning”.

Jag är helt med på att extremister inte får göras till talesmän för islam. Och jag uppfattar att det är en del av kampen som nu pågår om vilka det är som vill representera islam i väst och vilka som har tolkningsföreträde, de mer sekulära och moderata krafterna eller mer fundamentalistiska. Men hur kan Gardell välja att som representant för 'huvudfåran' ta just Yusuf al-Qaradawi. Enligt Counterterrorism Blog var just Yusuf al-Qaradawi en av dem den danske delegation träffade under sin resa i mellanöstern för att försöka göra teckningarna kända runtom i islamvärlden och samma Yusuf förklarade att världen skulle ha en 'dag av raseri' pga av teckningarna. Jättetrevligt för en religiös företrädare att vädja om en dag av raseri... Såhär säger han den 6:e Februari angående teckningarna:

Vi är lejon som beskyddar våra nästen och hämnas förolämpningar mot våra heligheter. ... Vi är en nation som borde bli rasande för Allah, hans profet och hans bok. ... Vi måste bli rasande och visa raseriet för världen.

Det är just en lämplig representant för sin religion som hatar, pratar om raseri och hotar med hämnd. Han säger vidare till Väst att islamvärlden inte behöver den medan tvärtom skulle gälla och säger vidare:

Er tystnad över sådana brott som förolämpar islams profet och förolämpar hans stora nation är vad som ger våld, genererar terrorism och får terrorister att säga: Era regeringar gör ingenting och vi är tvungna att ta hämnd för vår profet på egen hand.

Det tolkar jag i alla fall som hot mot västbor bara för att inte regeringar tar ansvar för vad som skrivs i den fria pressen. Yusuf al-Qaradawi har tidigare också starkt försvarat terrorattacker mot civila i Israel. Londons borgmästare har också titulerat honom eminent och progressiv, något som är ett slag i ansiktet på de verkligt moderata krafterna. En annan religionshistoriker ger denna raseriets man också benämningen 'moderat muslim' vilket i sig är skrämmande. Hon berättar också att i Malmö-Köpenhamnsregionen som var de många muslimska tv-tittare som i en undersökningen tyckte han var 'för moderat'.

Om vi inte ska låta extrema eller fundamentalistiska krafter vara förespråkare eller talesmän för islam måste vi veta vilka som är värda att ha en dialog med. Om även religionshistoriker beskriver personer som uppmuntrar till raseri och hämnd för profeten utmålas som moderata så är det naturligtvis ett slag mot de verkligt moderata krafterna och en björntjänst för både islam och för väst självt.

fredag, februari 10, 2006

F.d CIA-analytiker kritisk till hanteringen av underrättelsematerial inför Irakkriget

Jag har tidigare skrivit att jag tyckt att kritiken mot admistration för dess användande av underrättelsematerial till viss del varit befogad. Nu idag har WashingtonPost som förstanyhet att 'Former CIA official faults use of Iraq data'. Det rör sig om en person som arbetat som nationell underrättelseofficer för mellanöstern i stort men som också koordinerat underrättelsematerialet för Irak inför invasionen. Kritiken han ger är att administrationen gjort underrättelseprocessen politiserad, bortsett från råd från underrättelsesamhället och även tagit icke representativa råa underrättelsedata för offentliga framträdanden. Det bekräftar så långt bara mina fördomar och hur det gick till inför Irakinvasionen.

Paul R Pillar, som analytikern heter, har skrivit en essä i utrikesmagasinet Foreign Affairs. Jag har inte läst allt än men han är kritisk till hur underrättelsematerial om hurvida massförstörelsevapen fanns eller ej inte drev beslutet om att invadera Irak. Tvärtom påstår Paul att underrättelseinformation användes för att berättiga ett beslut som redan tagits. Vidare säger han att Vita Huset inte begärde och därigenom inte påverkades av någon strategisk underrättelseutvärdering av någon aspekt av Irak.

Allt detta kommer av en person med ofantligt mycket information som kan vara svår att avfärda för administrationen. Det skulle inte förvåna mig om det blir nya diskussioner om senatsförhör pga detta. Det återstår att se hurvida denna position från CIApersonen kan backas upp av andra personer. Och man får också komma ihåg att det är en persons synvinkel på hela historien. Det kan finnas fakta som gör Pauls redogörelser mindre relevanta men i nuläget är det något som skadar administrationens trovärdighet.

En slutkommentar kan vara att oavsett hur USA kom att invadera Irak och avsätta Saddam så borde alla goda krafter nu se till att stödja irakierna och motarbeta de krafter som inte vill annat än att kasta landet in i kaos, mord och sabotage.

Yttrandefrihet får ge vika för hotbild

Det blir bara otäckare och otäckare det här. Regeringen genom UD och Säpo verkar ha varit inblandade att stänga ner en site för ytterligare en Muhammedbild som någon ansåg kunde medverka till en ökad hotbild. Jag håller med Henrik Alexandersson och Subjektiv i sin upprördhet idag och jag undrar egentligen vad nerstängningen av siten ska vara bra för. Har Sverigedemokraterna några bilder så kan de väl bara sprida bilderna på alternativa siter eller genom bloggar istället. Ska utvecklingen gå mot att alla bloggar som publicerar Muhammedbilder också granskas och sedan internetleverantören närmas från myndigheterna?

Kritiska röster saknas heller inte från publicister: Publicistklubbens ordförande på SVT TEXT:
-Det verkar som om yttrandefriheten får ge vika för utrikespolitiken, säger han till TT.

Det ser onekligen så ut. Jag vet att amerikanska myndigheten i USA ibland kontaktar tidningar och media och ber dem att inte köra en viss historia för att det kan skada amerikanska intressen. Ibland lyssnar tidningarna, ibland inte. Ett exempel tror jag är hur Newsweek körde sin historia om hur Koraner spolats ner på toaletter i amerikanska fånganläggningar i världen mm, i mycket sådant som de sedan fick backa ifrån. Men poängen är att myndigheter har kontaktat tidningar så att de får göra en bedömning, inte kontakta deras webbhotell som sedan stänger ner deras webbplats. Det är ett slag mot yttrandefriheten helt klart. Helt i onödan tycker jag.

En bisak i sammanhanget är hur Sverigedemokraternas handlade uppfattas i sammanhanget. Jag kan tänka mig att de får ett uppsving allmänt sett efter alla protester och våldsdåd runt om i världen och de försöker nu se ut som de är en av de främsta försvararna av yttrandefriheten.

Uppdatering:
BBC skriver idag om nedstängningen av siten:
Det tros vara den första gången en västerländsk regering har ingripit för att blockera en publikation i det växande bråket.

Detta är den bild som sprids till omvärlden att det är första gången något sådant sker. Helt otroligt beteende från regeringen. Var är Göran Persson i denna fråga? Har han fortsatt förtroende för Freivalds efter en sådan sak? Ju mer ju tänker på det ju mer absurt blir det.

torsdag, februari 09, 2006

Väldigt 'försonlig demonstration i Libanon'

Svenska Dagbladet har idag en TT-artikel angående demonstrationerna i Libanon med titeln 'Försonlig demonstration i Libanon'. Tidningen refererade om två 'värdiga ceremonier', varav en var en högmässa i en maronitisk kyrka och en som jag uppfattade som shiamuslimsk manifestation av Hizbollah av kanske en halv miljon personer. Försonligheten bestod av att muslimska ledare deltog i maronitiska högmässan och att kristna återfanns i en sektion av manifestationen.

Men TT rapporterar om slagord i manifestationen som 'En nation som skändar Muhammed saknar heder' och 'Död åt USA och Israel'. Hizbollahledaren sa enligt DN:

- I dag försvarar vi vår profets värdighet med ord. Men George W Bush och resten av den arroganta världen ska veta att vi är beredda att ge vårt blod för att försvara vår profet,

Ett par dagar innan tyckte Hizbollahledaren enligt Memri att:
Om någon muslim hade utfört Khomeinis fatwa angående Salman Rushdie så skulle dessa hemska personer inte ha vågat att förolämpa profeten Muhammed, varken i Danmark, Norge eller Frankrike.

Enligt The Daily Star i Libanon så sa Hizbollahledaren Nasrallah att det kan inte bli fråga om någon kompromiss eller slut på protester förrän Danmark bett om ursäkt för publiceringen av teckningarna och att lagar gått igenom i Europa om förbud av förelämpningar mot muslimska heligheter. Om Nasrallah får som han vill lär det aldrig bli slut på protesterna i så fall för sådana europeiska lagar tror jag aldrig vi ser, trots Erixons observation om vicekommissionären Frattinis utspel angående mediaetikett eller uppförandekod för media i Europa gällande religion. Vidare sa har många nyhetsbyråer (som APhistorien i CBS) som titel på sin rapportering därifrån en begäran från Nasrallah att Rice och Bush skulle hålla käften helt enkelt.

Det går kanske att tolka det positivt att våld uteblev och att kristna och muslimska grupper kunde umgås med varandra men det är svårt att använda ord som 'försonlig' eller 'värdig' i samma stycke som Hizbollah och dess ledare.

Teckningar publicerade i Egypten i oktober utan protester

Den egytpiske bloggaren Sandmonkey berättar att en egyptisk tidning redan i oktober förra året publicerade Jyllandspostens Muhammedteckningar. Freedom for Egyptians har mer om detta med.

Tidningen drabbades inte av protester eller demonstrationer. Inte heller inleddes bojkotter mot Egypten. Som Brussel Journal beskriver har västerländska tidningar i många fall avstått från att publicera teckningar med hänsyn till islam. Med tanke på reaktionerna på publikationer av teckningar av västerländska tidningar så kunde man nästan tro att förbudet mot att publicera teckningarna gäller endast i Väst och inte i den muslimska världen. Av detta kan vi väl dra slutsatsen att det är inte teckningarna i sig som är avgörande utan i vilket sammanhang de publiceras och i vilket syfte de antas publiceras och att militanta islamisters upprördhet inte är första hand pga av bilder på Muhammed publicerats.

Som lite extrainformation kan jag nämna att bloggen av Michelle Malkin beskrivit att i högsta domstolen i USA finns Muhammed avbildad.

tisdag, februari 07, 2006

Varför inte stödja Danmark utåt?

En av de största skandalerna i affären om Muhammedteckningarna tycker jag det ha varit med de dåligt uttryckta stödet för Danmark. Många verkar ha fokuserat på det riktiga eller ej av en enskild tidning att publicera teckningar av Muhammed medan nu hela Danmark får lida av hot mot landsmän, skadegörelse, stormning och anlagda bränder vid danska diplomatiska beskickningar, bojkotter både av enskilda individer och grupper av människor i stater men också av hela nationer. Nu är det senaste attacker mot nordiska soldater.

Allt detta händer men vi ger inte Danmark det moraliska stödet de borde ha för hur vi än tycker och tänker om lämpligheten i publiceringen av de specifika teckningarna så drabbas en hel nation oskyldigt. Det är klart att danskarna nu känner sig hotade, utsatta, chockade och är i behov av stöd utifrån. Men det jag hör från regeringen är från Persson att Danmarks statsminister varit för defensiv, från Freivalds betoning på att vi minsann är svenskar och inte danskar i samtal med palestinska företrädare och därmed inte ska riskeras att skadas. Det minsta man kunde begära är väl från partiledarna att gemensamt stödja Danmark men inte en sådan enkel sak gick vägen. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ville undvika ett vi-och-dem-tänkande, precis som om vi säger att vi är emot alla muslimer i alla länder för att vi stödjer Danmark och dess invånare i hetsen mot deras land och dess medborgare.

Danmark är ju ett land vi har mycket gemensamt med på många plan. Invånare mellan våra länder kunde röra sig fritt före EU, vi har nära vänskapsband på många plan, många skåningar befinner sig i Köpenhamn oftare än i Stockholm osv, vi har liknande traditioner och kultur (ja det finns uppenbara skillnader med), öppna och fria samhällen och läsaren kan säkert hitta mängder med andra band vi har med just Danmark. I en liknande situation som den med teckningarna i Danmark uppkom i Sverige (t.ex pga av en avbildning i en lärobok), skulle då Sverige och de flesta svenskar vilja stå där själva i världen och då och då få uppläxningar i hurvida det var vist av ett visst företag att inkludera sådana bilder? Eller skulle vi inte vilja ha starkt uttryckt stöd från omgivande stater?

I Danmark har stödet enligt Sveriges Radio uppfattats som svagt från USA. Men nu har Bush personligen ringt upp Anders Fogh Rasmussen och uttryckt sitt stöd. Här återupprepade han stödet för Danmark som hans viceutrikesminister Fried för europeiska och eurasiska affärer igår uttalade. Några exempel från Fried taget från den amerikanska ambassaden i Köpenhamn (fri översättning):

Först, låt mig uttrycka min solidaritet och sympati med regeringarna i Norge och Danmark vid anledning av de vansinnigheterna som begåtts över helgen i Damaskus och Beirut.
...
Vita Huset har uttryckt ett tydligt stöd för Danmark och Norge efter attackerna mot deras ambassader.
...
Vi prisar och stödjer statsminister Rasmussens ansvarsfulla uttalanden de senaste dagarna och där han talat om tolerans och respekt för alla trosinriktningar men även för pressfriheten.
...
Nä, regeringar är inte ansvariga för vad en fri press publiserar. Så jag kan inte se att en ursäkt skulle komma ifråga från regeringarna. Däremot tycker jag att ett erkännande att teckningarna är kränkande skulle kunna vara rimligt.
...
Och de som söker ursäkter eller de som blir kränkta av teckningarna som publicerades förra September bör vara konsistenta och se vad som kan vara kränkande i deras egen press. Det finns en skillnad för att dansk press är en fri press; den danska pressen representerade inte regeringen. Många tidningar i MellanÖstern är mer statsstyrda.
...
Vi är och kommer fortsätta att vara i mycket nära kontakt med de danska och norska regeringarna och är tillgängliga 24 timmar om dygnet vid problem. Solidaritet betyder många olika saker. Det betyder att vi vill göra allt vi kan för att hjälpa våra danska kolleger och ge information och göra vad vi som är möjligt med hänsyn till säkerheten och egendom av danska och norska medborgare.

Målar USA fan på väggen med sådant stöd till Danmark menar dem som inte tycker vi ska uttrycka någon solidaritet eller stöd för Danmark i denna situation? Vad exakt ligger risken för vi-och-dem-tänkandet om vi markerar vår solidaritet med grannlandet och stödjer dem i denna situation? UD vill inte ha stora utspel efter de tror det 'riskerar ge ny konfrontation'. Kanske är det så enkelt att svenska politiker helt enkelt inte vågar för att de är rädda för konsekvenserna då. Då är det enklare för oss att Danmark och danskarna härdar ut själva...

måndag, februari 06, 2006

EU bör stoppa handeln med Iran

Iran har nu enligt JyllandsPosten ('Iran stopper al handel med Danmark') stoppat all handel mellan de två staterna. Det rör sig givetvis om den löjliga affäreren angående Muhammedteckningarna. Enligt tidningen är Danmarks export 1.3 miljarder och Irans export till Danmark 92 miljoner danska kronor. Eftersom Danmark ingår i EU borde nu EU göra klart för Iran att Iran därmed också stoppat all handel mellan Iran och EU. EU är för närvarande Irans största handelspartner (44% av Irans import och 26% av Irans export) men för EU är exportmarknaden mindre viktig då den står för runt 1.2% av den totala exporten. Enligt ovanstående länkar så kommer Iran som nummber sex som energiexportör till EU och Iran står för 3.9% av EUs totala import av 'energiprodukter' (dvs olja antar jag) år 2004. Är det inte möjligt att ersätta de 3.9% med olja från annat håll även om vi får betala lite extra, använda alternativa energikällor för att uppväga denna minsking av import eller på annat sätt hantera en minsking i oljeimport av storleksordningen 4%? Vi kan inte bara sitta och låta stater bojkotta Danmark för utan motreaktion från EU och USA. Vad är då EUgemenskapen värd?

En alls tänkbar utveckling?

I Boston Globe skriver idag Jeff Jacoby i 'We are all Danes now':
Hinduer anser det hädiskt att äta nötkött så när ett danskt varuhus sålde billigt nöt- och kalvkött förra hösten så reagerade hinduer överallt med avsky. Indien kallade tillbaks sin ambassadör i Köpenhamn och danska flaggor brändes i Calcutta, Bombay och Dehli. En Hindu-mobb av människor i Sri Lanka misshandlade svårt två anställda på en danskägd firma och i demonstrationer i Nepal skreks det: 'Krig mot Danmark! Död åt Danmark!'. På många ställen slutades det säljas danskt porslin eller legoleksaker attackerades av upploppsmän och två danska ambassader brandbombades.

Detta har inte hänt såklart för hinduer förväntar sig inte att omvärlden ska tycka likadant som dem eller hota med våld. Men för radikala muslimer verkar världsbilden vara annorlunda och det är helt plötsligt helt normalt när tecknare mordhotas, bojkotter inleds eller plakat bärs av små barn i London av typen 'Den som förolämpar en profet ska dödas'.

Kan också rekommendera Brussels Journals inlägg om hur faran finns att kritiken mot religionen och dess tro- och lärosatser avtar i den religiösa toleransens namn. Kommer frånvaron av verbal kritik sedan övergå till att vi inte ska provocera en annan religions utövare med vissa handlingar och vart leder i så fall detta?

lördag, februari 04, 2006

Ambassaderna brinner

Så kom då de första våldhändelserna pga av Muhammedteckningar och muslimernas påstådda upprördhet i MellanÖstern. Att storma och bränna ner ambassader för att man upprörd av några teckningar är svårt att tro på. Särskilt när det framkommit att teckningar av Muhammed varit flitigt förekommande genom historien i böcker tidigare. Och med tanke på vilka antisemitiska bilder som finns i arabvärldens press. Undrar vad reaktionen från Danmark, Sverige, Norge och EU blir nu. Syrien har ju grovt misslyckas i sitt ansvar att beskydda diplomatiska beskickningar. Som tur var fanns där inga personer i de nerbrända byggnader som kom till skada vid stormningen.

Nu borde solidariteten med Danmark öka ytterligare från EUs stater. Publicera bilderna i svenska tidningar nu för att visa samhörighet och stöd till Danmark. Kommer Syrien att sättas under internationell press för att försöka ta fast våldsmännen och åtala dem? Kommer hela EU att engagera sig?

Någonstans kommer hetsen mot Danmark ifrån. Det gick ett halvår mellan publiceringen av bilderna till detta vansinne och någon eller några utnyttjar dessa teckningar politiskt. Om det nu är sådant stort brott att göra teckningar av Muhammed, hur kommer det sig då att den danske imamen som reste till Egypten för att berätta om hur upplevde muslimernas situation i Danmark hade med sig teckningar som inte Jyllandsposten hade publicerat. Skulle inte islamvärldens upprördhet också riktas mot denna imam kan man tycka. Denna Abu Laban tyckte tydligen att Van Gogh fick vad han förtjänade, fällde inga några tårar efter 9/11, berömde Bin Laden enligt GatewayPundit. Som Carl Bildt antyder i sitt inlägg 'Is there a clash of civilizations here' är en viktig fråga om hur information sprids om diverse händelser i Danmark till resten av världen och specifikt de uppretade massorna. Jag skulle tippa att de är de mest extrema krafterna som är snabbast ute och demonstrerar och visar sig kränkta.

Muslimer visas nu runt på TV och radio och tidningar från sin allra sämsta sida och det skadar alla de tysta och vanliga muslimer som finns både i MellanÖstern och runtomkring men också i Norden. De mest extrema som agerar i religions namn ger dåligt rykte åt alla andra. Vidare blir de allt svårare för arabvärlden att få utländska företag att investera där. Tänk bara vad som kan hända när en tidning i deras hemland publicerar något som någon retar sig på i arabvärlden och direkt bojkottas företaget i arabvärlden. Är minskning av utländska investeringar verkligen i de protesterandes och bojkottandes intresse men de kanske inte har tänkt så långt.

'Kritiken allt starkare i USA' skriver DN idag baserat på ett Reuterstelegram. Några amerikanska UD-talesmän skriver negativt om bilderna som har publicerats. Men något som utelämnats i Reuterstelegrammet tog bloggen Volkoh Conspiracy upp. Som en annan UD-talesman säger:
Vår respons är att säga att medan vi verkligen inte håller med om eller stödjer, eller i vissa fall fördömmer, det som publicerats i media runtom i världen så försvarar vi samtidigt rätten för individer att uttrycka sig på det viset. För oss är rätten att uttrycka sig kärnan i en demokrati och det är något vi har spillt blod och pengar runtom i världen för att försvara och kommer att fortsätta att göra.

Därför tycker jag att Mattias Sundin avfärdar USAs reaktion till teckningarna och upprördheten i den muslimska världen lite för snabbt med sitt 'Kass'. Skyll på Reuters utelämnande av en del information i sitt telegram. Bloggen RightWingBob har mer text från UD.

The Belmont Club har en del intressant funderingar om vad de långsiktiga följderna blir av denna konflikt. En tolkning skulle kunna vara att det är en motgång i 'kriget mot terrorismen' eftersom det blir svårare att vinna över moderata muslimer som i sin tur skulle bekämpa de verkliga terroristerna. En tolkning är att med konflikten mellan Danmark och stora delar av resten av världen har lyckats gå från en kamp mot terrorismen till en kamp mot hela islam men det tycker jag är för snabbt att utbrista. De som som begår våldhandlingar, begår terroristdåd gör det i islams namn och använder muslimska traditioner, böcker, och symbolik men bara för att en viss grupp använder eller argumenterar för våld inom religionen kan man inte bara döma ut alla. Dock kan det innebära ett problem med att endast argumentera för ökad demokrati utan att samtidigt försöka öka på liberalismen av islam eftersom annars de rena islamisterna får framgångar som för Hamas och kanske för muslimska brödraskapet i Egypten.

Brussels Journal har som tidigare bra koll på vad som händer i denna konflikt. Tydligen har den jordanska redaktör som publicerade bilderna nu blivit arresterad vilket måste ses som en eftergift till de mer extrema krafterna i Jordanien. Där tas också ämnet med bojkott av danska varor upp. Exporten till MellanÖsterna är säkert i miljardklassen och mycket av detta kan nu äventyras och det är vad yttrandefriheten kostar. Jag tycker att vi ska stå på Danmarks sida här och köpa så mycket danska produkter som möjligt för att bättra på deras export till resten av världen. Jag har själv varit och köpt Carlberg öl här idag...

Per Bauhn skriver idag bra på Svenska dagbladet om att vi inte ska svälja offerretoriken i samhällsdebatten från vissa islamister. En befogad kommentar tycker jag den är om hurvida intrycket bland många intervjuade i integrationsbaromatern sponsrad av integrationsverket att islam och svenska värderingar inte är förenliga kan förklaras till viss del av fundamentalism som den vi ser med reaktioner på Muhammedteckningarna. I vissas ögon är tydligen de flesta svenskar rasister eller islamofober (vad nu det betyder) istället för att diskutera om en del muslimers eget beteende eller värderingar har något att göra med viss skeptism. Det blir ju lätt så när fundamentalister och radikaler få vara muslimernas talesmän i olika frågor, även om det inte speglar stora massan.

Iran som vill utrota länder, som hyllar och sponsrar organisationer som avsiktligt arbetar för att spränga sig bland civila, funderar på att införa sanktioner mot de stater som publicerar teckningarna. Ok. Inför då direkt sanktioner mot Iran från hela EU. Det är kanske lika bra. Volkoh har en intressant post där han argumenterar för att de som inför sanktionerna skulle vara konsekventa om de inte bara bojkottade produkter som var kostnader av liberalism och inte frukterna av dem. Varför bojkottar inte Iran och andra länder västerländska mediciner, bilar, kylskåp, mobiltelefoner, och frukter från vetenskap som kommit från en kultur där ett kritiskt förhållningssätt regerar. Igen kan man bara konstatera att västvärlden är alltför beroende av olja från mellanöstern. Fler åtgärder för att förminska beroendet därifrån efterlyses.

En fråga som kvarstår för mig är hur representativa de tusentals av individer som demonstrerar och protesterar utanför ambassader verkligen är för muslimer i stort. Men med stora radikala grupper som de som varit i Damaskus undrar jag lite om demokratin framtida roll i vissa länder där nere. Är det önskvärt först med mer liberalism i regionen innan fria val görs för att inte islamistiska populister och radikalister ska ta över som i de palestinska områdena?

Igen förvånas jag av Mr Browns kommentarer efter branden att det är fel att fokusera på en debatt om yttrandefrihet och istället fokuserar på att 'förstå att muslimer är förbannade och spyfärdiga', dvs de som protesterar och hotar långt från Danmark är de som får mest sympati, inte det att en hel nation drabbas för vad en tidning publicerat. Jag kan inte tycka att teckningarnas publicerande eller inte i Jyllandsposten är det viktigaste längre. Det viktigaste är självklart att genom hot om våld och bojkotter och mordbränder försöka inskränka yttrandefriheten. Normblog har mer om denna tankegång. Mina egna tankar om muhammedteckningarna har jag tidigare postat här.

torsdag, februari 02, 2006

Några funderingar kring Muhammedteckningarna

Denna historia går över alla gränser. Jag är inte så säker på att publiceringen av ett antal Muhammedbilder i Jyllandsposten ursprungligen var rätt tänkt. Jag kunde ha förstått hur en del muslimer i Danmark kunde känt sig lite kränkta och kanske kände sig utpekade som våldsmän hela högen. En protest mot tidningen några dagar eller kanske t.om. ett beslut för dessa att sluta köpa tidningen var ett alternativ.

Men jag kan inte få in i min skalle att det blivit en stor politisk fråga där flera länder dragit hem sina ambassadörer och en muslimsk samarbetsorganisation vill dra upp fallet i FN för att inte tala om hot om våld från palestinska och andra våldsmän. För det första är det vansinnigt att tala om bojkott av ett helt land eller hota ett helt lands befolkning för vad en enskild tidning publicerat. För det andra menar tydligen vissa länder att ickemuslimer i andra länder ska vara tvungna att inte förolämpa några av deras religions viktigaste delar. Hur är det, ska vi inte få skriva om olika recept involverande nötkött i tidningar heller av rädsla för att någon hinduisk religiös grupp i Indien kan få för sig att vi hädar och att vi sedan ska bli bestraffade? Ok, att man som muslim kan bli lite irriterad när man hör att den person som man ser mest upp till förlöjligas men man kan ju inte fastna där och förvänta sig att alla har samma respekt för sina religiösa innehåll som man själv har. Därmed har jag inte sagt att det är något självändamål att publicera nedvärderande bilder från figurer i någon religion.

Mängder av märkliga aktioner och uttalanden har funnits i denna affär. Afganistans president sa t.ex att publiceringen var 'en händelse av ett slag som aldrig får tillåtas att hända igen' vilket skulle innebära att staten skulle vara tvungen att ta över alla tidningar i Danmark (eller säkrast i hela Europa och USA) antar jag. Att muslimska ledare från Danmark åker runt i arabiska länder och där talat illa om situationen i Danmark för muslimer lär ju knappast hjälpa för varken Danmark eller hur muslimer uppfattas i Danmark. Tvärtom så blir säkert slutsatsen att dessa resande imamer inte vill Danmarks bästa, dvs inte särskilt patriotiska. I Stockholm City-tidningen säger enligt tidningen idag ledaren för Sveriges Muslimska Råd att om Sverigedemokraterna publicerar egna bilder av Muhammed så ska de först försöka stoppa det via regeringen (hur då?) men annars:
Om de inte kan ge oss skydd får vi söka stöd hos muslimska länder och organisationer. Det blir säkert en liknande bojkott som mot Danmark.

Slutsatsen är att ledningen för Sveriges muslimska råd då kommer att jobba för en bojkott mot hela Sverige om Sverigedemokraterna ger ut bilder? Är det inte dags att fundera på om reaktionen är proportionell mot den uppfattade förolämpningen? Ska ett helt folk straffas för att vissa i det uppfattas häda deras religion? Det är bara för mycket för mig i alla fall. Dessutom är det rätt olustigt. Om jag motsatte mig någon grupp i USA och därför åkte tillbaks till Europa för att försöka få sanktioner mot USA så skulle jag nog vara glad om de släppte in mig i landet igen.

Säkerligen är denna fråga större än enbart teckningarna och hurvida det var rätt av Jyllandsposten att ursprungligen publicera bilderna. Nu har det blivit en fråga om hurvida yttrandefriheten kan inskränkas med hjälp av hot om våld och ekonomiska påtryckningar. Hela EU borde stå enigt här. Kanske är det som en Barometern skriver att det finns en chans att Europatanken stärks när europeiska stater står sida vid sida och värnar om tryckfriheten. Ju mer solidaritet för de stater som nu hotas med hot och bojkott desto bättre, inte för att teckningarna i sig var lämpliga eller icke lämpliga men för att yttrandefriheten riskeras att inskränkas pga av ekonomiska åtgärder eller hot om våld. Risken är väl annars att tidningar ursäktar sig för mycket och att i framtiden kommer kanske media i andra mer relevanta fall tänka två gånger innan de kritiserar en viss företeelse eller innehåll inom religioner.

Frågan rör säkerligen också hur muslimer uppfattar sig i världen idag och inte minst i Europa och specifikt i Danmark. I världen i stort har världen sprungit förbi den muslimska kulturen (och då specifikt den arabiska) vetenskapligt, teknologiskt och ekonomiskt enligt FN (se artikel i The Economist). Det är inget som säger att alltid behöver vara på det sättet när det historiskt inte sett ut på det viset men att det är så nu kan nog kännas frustrerande och förolämpande för en del av de som bor där nu. En utveckling mot mer öppenhet och frihet är nog rätta vägen. MellanÖstern behöver en positiv vision och inte bara negativa påbud från omvärlden. En egen frihandelszon eller något sånt kanske? När det gäller muslimska immigranter så tror jag, som jag tidigare tog upp i samband med Frankrikekravallerna att de i en del fall inte känner sig riktigt välkomna i Europa eller som fulla medborgare och sett från stora allmänheten tror jag också det finns en skepsis till vissa sorters invandrare som ligger långt från Europas kulturellt oavsett hur mycket man pratar om att det finns inga kulturkrockar eller kulturskillnader som spelar in i samspelet mellan människor.

onsdag, februari 01, 2006

Mycket bra State of the Union-tal igår

Trots Aftonbladets stora feta rubrik 'Bush i natt: Vi ska styra världen' var det ett mycket bra tal av Bush inatt eller igår kväll. Det hela är ett rätt lustigt drama som är regisserat långt i förväg. Kommentatorer anmärker på vilka som hälsar på vem när presidenten och hans följe kommer in. Representation finns från militären, högsta domstolen, från den diplomatiska kåren osv.

Bland det bästa och viktigaste tyckte jag betoningen på beroendet av olja från MellanÖstern var och att det var dags att bryta det beroendet och satsa på alternativa energikällor som kärnkraft och vindkraft i allmänhet och specifikt för bilar mer och mer ha etanol som drivmedel mm.

Hans försvar av avlyssning med att om någon pratar med Al Qaida från USA så vill de veta det går att förstå rent logiskt. Jag kan inte tycka det är särskilt upprörande med avlyssningar från USA till vissa länder om det finns misstankar om terrorismanknytningar. Problemet är väl inga domstolar är involverade i processen eftersom FISAdomstolarna kringgås men något lagbrott kan jag inte tro på.

Bush tog upp kampen mot den radikala islam som står för en ideologi av terror och död. Den kampen är större än enbart i Afganistan eller Irak utan finns runtom i världen även om vissa specifika stater som Iran och Saudiarabien stödjer den. Bush varnar för ett tillbakadragande i förtid som inte skulle lösa något:
Genom att tillåta den radikala islam att arbeta som den vill, genom att lämna en hel värld att slåss på egen hand så skulle vi signalera till alla att vi inte längre trodde på våra egna ideal eller inte ens på vårt eget mod.

Kommentatorer frågade lite försiktigt efteråt om Bush nu förklarat krig mot en miljard muslimer men Bush var ändå rätt noga med att specificera att han menade den klick som tog över en ädel religion och gjorde den till en hemsk ideologi.

En snygg smocka var det förresten till de som inte har något annat att erbjuda angående Irak än massa klagomål och pessimism:
Ändå finns det en skillnad mellan ansvarsfull kritik som är avsedd att leda till framgång och defeatism som förnekar att erkänna allt än nederlag.

Mycket blir vad man gör det till. Tror man inte på att det går att vinna en viss sak försöker man inte heller och det blir en självuppfyllande profetia.

Angående Iran gjorde Bush snyggt klart för det iranska folket att han inte hade något otalt med dem. Ska förresten bli intressant att se hur konflikten där utvecklar sig sedan IAEA hittat ett dokument som inte kan användas på något annat sätt än att utveckla kärnvapen.

Ytterligare positivt var Bushs ny uppmaning till mer satsning på vetenskap och matematik. På amerikanska universitet är ofta amerikanerna på ingenjörsprogramen och diverse matematik- och naturvetensskapsprogram i minoritet pga av mängder med kvalificerade utländska studenter. Amerikanska studenter verkar inte ha dessa program som första val i många fall men rent konkurrensmässigt i förhållande till resten av världen är det säkert viktigt att amerikaner inriktar sig mer på sådana studier.

Bush avslutade starkt med att återigen tillbakavisa defeatismen och ödesmättad tro på att allt var förutbestämt:
Trots det är historiens destination bestämd av mänskliga handlingar och varje tillfälle i historien kommer till en punkt där val måste göras.

Lincoln kunde ha accepterat fred med priset av ett delat land och fortsatt slaveri. Martin Luther King kunde ha stannat vid Birmingham eller vid Selma och uppnått endast en halv framgång över segregationen. USA kunda ha accepterat den permanenta uppdelningen av Europa och varit delaktig i förtrycket av andra.

Idag när vi har kommit långt i vår historiska resa så måste vi bestämma oss för om vi ska vända om eller avsluta resan väl.

Sammanfattningsvis var det många uppmuntrande ord från president Bush. Jag måste säga att när jag bodde i Sverige hade jag en mycket mer ensidigt negativ bild av Bush än jag har nu. Jag håller inte med om allt och alla prioriteringar nu heller men han är heller inte särskilt dum eller ond eller har fel i allt eller i det mesta. Jag vet inte om min ändrade uppfattning beror på att jag blivit för amerikaniserad och indoktrinerad, eller att jag inte utsätts för den svenska mediebilden av honom eller att han faktiskt själv ändrats under processens gång. Kanske en kombination av allt detta...

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se