söndag, juni 25, 2006

Försoningsförslag i Irak

Försoningsförslaget från Al-Malaki tyckte jag var att betrakta som positivt. Jag är inte helt insatt i detaljerna än men ett viktigt steg ändå att ledningen väljer att koncentrera sig på en försoning som en del i en lösning eftersom militära eller polisära medel lär knappast räcka enbart. Ju större andel av samhället som kan inkluderas i den politiska processen ju mindre stöd och mindre legitimitet borde våldsmän få som bekämpar den valda regeringen och dess representanter.

DN beskriver förslaget i 'Dialog ska ena Irak' . Jag regerade inför en sanslös historiebeskrivning av journalisten Annika M Larsson:
Efter ett 15 minuter långt anförande från premiärminister Nuri Maliki godkände ledarna för den sunnimuslimska minoriteten, varav många var emot den av USA tillsatta regeringen, Malikis plan.

Vadå den av USA tillsatta regeringen? Har journalisten helt missat att regeringen har bildats efter allmänna val efter genomröstning av egen konstitution? Och har inte DN någon sorts granskning av som läggs ut eller finns på nätet och i sina tidningar? Det var det grövsta jag läst på länge.

Idag kom även uppgifter ut om att amerikanska trupper drastiskt ska minska enligt vad befälhavaren Casey tydligen ska ha specificerat i någon plan och uppfångat av New York Times. Det såg ju dramatiskt ut och demokraterna som förordat ett snabbt tillbakadragande var snabbt ute och tyckte att det validerade deras uttalande. Men nu säger militärtalesmän ändå att styrkorna ändå kommer att bero på villkoren på marken i Irak och antalet soldater kommer att avgöras i samråd med irakierna. Låter mer rimligt. John Warner på Fox News Sunday var också inne på samma linje. Han hade ställt en direkt fråga angående truppnivåer till militärledningen i förra veckan och just fått svaret att det handlar om villkoren som får styra det. Han var den första personen jag såg förminska New York Times dramatiska artikel som han avfärdade som en läcka och att det finns planer för alla möjliga sorters scenarior.

torsdag, juni 22, 2006

Diverse angående Irak

  • Ett par republikanska politiker i kongressen hänvisar till en underrättelsereport från National Ground Intelligience Centre att flera hundra vapen med både sarin och senapsgas har hittats i Irak sedan 2003. Militären verkar bekräfta uppgifterna men säger att vapnen var i sådant dåligt tillstånd att de inte kunde användas för vad de var ansedda för. Jag håller inte med kongresspolitikerna att fynden av sådana vapen är validerar beslutet att gå in i Irak. Men om uppgifterna är riktiga så kanske det inte är så enkelt som att säga att Irak förstörde alla sina massförstörelsevapen eller att några massförstörelsevapen aldrig har hittats i Irak. Får väl se var denna historien leder eller om historien uppmärksammas på annat håll. Det var lite intressant att se att denna historia redan kommit in på Wikipedias artikel om Irak och massförstörelsevapen.
  • Det var ett förskräckligt öde som mötte de två bortrövade amerikanska soldaterna verkar det som. Ord som slakt, tortyr, barbari, halshuggning används av talesmän och i media. De som begått detta brott följer helt klart inga krigslagar och får anses vara krigsförbrytare av värsta slag. Medan amerikanska soldater som misstänks ha begått brott åtalas så skulle Al Qaida och liknande aldrig komma på tanken att ställa dessa individer till svars. Istället hyllas de och ingen ska komma och kunna säga sig vara neutral mellan dessa parter i Irak. Bortförandet av amerikanerna var säkerligen ett led i propagandan, dels att försöka chocka amerikanska allmänheten och demoralisera folk och undergräva viljan att fortsätta kriga och dels som en propaganda för att visa att nu finns det ett nytt ledarskap för Al Qaida och att de minsann kan vara lika grymma som tidigare, utan Zarqawi. Reaktioner här har varit blandade men detta ger delvis nytt bränsle till de som inte vill lämna Irak i förtid. Ingen vill se sig som att ge upp inför krigsförbrytelser som de ovan. En del av militären som intervjuas argumenterar för en rejäl upprensning i de berörda områderna, som i Falluja ungefär.
  • Sedan kommer det en rapport om att nu irakierna bestämt sig för att ta över säkerheten i Muthannaprovinsen i södra delen av landet. Ju fler provinser irakierna själva kan ta över helt och hållet desto bättre.
  • Sedan i kongressen är förstås demokraterna splittrade hurvida de ska rösta på ett förslag om tillbakadragande av amerikanska trupper från Irak med en specifik tidtabell (Feingold, J Kerry) eller om de ska rösta på ett annat förslag med ett mer allmänt uttalande om nerdragande av trupper utan tidtabell. Jag kollade lite på Cspan på en debatt mellan John Kerry och John Warner från Virginia. Warner var i mina ögon en mer ansvarsfull person i denna fråga som tänkte mer på hur olika förslag skulle kunna påverka Iraks regering, villigheten för andra länder att hjälpa till i Irak medan Kerry inte var särskilt noga med orden och hävdade med säkerhet att det var ett inbördeskrig nu i Irak osv. NPR och AP rapporterar om debatten. Ett av det största hotet mot en framgångsrikt slut i Irak tror jag är bristen på tålamod hos amerikanska allmänheten att ha trupper där nere. Kostnaden i form av liv och rena pengar är stor och det är kanske inte alltid så lätt att se framgångar och att det blir bättre. Trots allt behöver inte allt vara så dystert. Positiva tecken på sista tiden är inte minst bildandet av den nya regeringen.

USA lägger sig i Sveriges inre angelägenheter?

Jag erkänner att jag sent intresserade mig för Pirate Bay-affären men nu har det hela utvecklat till sig mer än så. I media och av diverse politiker och bloggare framställs det som om USA på ett olämpligt sätt lagt sig i Sveriges inre affärer och att t.ex. att Bodström kan uppfattas som USAs knähund.

SVT säger att Bodström bekräftar USA-påtryckningar. Än sen då? Självklart har USA som land rätt att vara upprört över att produkter som landet och dess medborgare producerat kopieras rätt av och öppet med konsekvens av stora förluster i pengavärden och uttrycka sin oro över denna utvecklingen för landet där kopieringen sker och vilka åtgärder som står till buds. Jag kan inte fatta vad det är för märkligt med det.

En del av de som skriker högst om att USA inte borde lägga sig i skulle inte tänka tanken att inte kritisera USA för uppfattade brister t.ex. i Guantanamo, på fördelningen av resurser i samhället, vilka tullar USA skulle ha eller inte ha (t.ex för stål tidigare) eller en hel massa andra saker. Varje land får fundera över om kritik från andra länder är relevant såklart och man väljer eller inte att anpassa sig efter den. Ifråga om upphovsrättsfrågor, som i andra immaterialrättsfrågor, lutar jag själv starkt åt ett starkt skydd för dessa rättigheter för att uppmuntra forskning och utveckling och belöning av kreativt arbete.

Jag fick lite inspiration från Joel Malmqvists blogginlägg.

tisdag, juni 20, 2006

Drömsemester i Afganistan

SVD har idag en artikel från en f.d. Guantanamofånge, Mourad Benchellali från Frankrike, som utmålar sig som ett offer för bland annat tortyr. Mourad skriver om varför han befann sig i Afganistan runt 9/11:
Tidigt på sommaren 2001, när jag var 19 år, gjorde jag misstaget att lyssna på min äldre bror och resa till Afghanistan på vad jag trodde var en drömsemester. [...]

De flesta hade, liksom jag, lockats till Afghanistan vid en olycklig tidpunkt och av en missriktad äventyrslusta


Samma artikel har fanns i New York Times precis efter Guantanamosjälvmorden. Det känns lite märkligt att referera till Bill O'Reilly men han kommenterade bland annat artikeln där. Han påstår att det som New York Times, eller Mourad, utelämnat var att hela Mourads familj, inklusive mor och far och äldre bror är terrorister. Med den bakgrunden verkar det vara lite svårare att tro på att Mourad endast åkte till Afganistan för en 'drömsemester' under Talibantiden.

Mer information finns på Le Figaro i artikeln 'Jag mötte Bin Laden'. Där visar det sig att pappan var en militant imam som spred 'fruktansvärda predikningar' och som åtalats för terrorbrott. Mourads äldre bror Menad figurerade i antiterrorundersökningar gällande Tjetjenien och hade tydligen förvandlat familjens badrum till ett 'kemiskt laboratorium'. Mourad beskriver i Le Figaro hur han också ville bli sedd annorlunda i sin omgivning och kanske få samma respekt som sin bror. Och detta verkar vara bakgrunden till hans 'äventyr' i Afganistan. Sedan återkommer Mourad till vilka problem hans familj har haft med antiterrordomstolar, indikerande att hans mamma varit inlåst i 16 månader. Igen med denna bakgrund av terrorism i familjen är det svårt att tro att han inte visste något om vad han förväntades göra i Afganistan när han reste dit. Att det var en ren semesterresa som hans terroristbror rekommenderat är jag i alla fall skeptisk till.

Reaktioner i bloggvärlden på SVDs artikel:
Lowdin kallar Mourads artikel 'gripande' och säger att USA använder 'terror', osäkert på vilket sätt. Jag undrar lite om artikeln hade uppfattats lika gripande om det varit klarare att hela Mourads familj varit inblandade i terrorism.

Blogg of Patrik tar fasta på en av Mourads rader om hopp, som i sig var bra men det är väl inte optimerande av hopp för misstänkta terrorister som är det viktigaste egentligen? Lika lite är det väl något egetvärde att ge fångar en sådan generös behandling som möjligt. Sedan tycker jag Patrik överdriver rejält med fraser som 'tortyren har upphöjts till norm'.

Sedan apropå ingenting så placerar jag bloggen i USA på bloggkartan.se

Cyanid i tunnelbanan?

Igår talades det mycket om hur Al Qaida planerade en attack med cyanid i tunnelbanan i New York, allt enligt en ny bok 'The one percent doctrine'. Radio Free Europe rapporterar att attacken beräknades kunna döda runt 3000 personer, plus 1000 till som blev nedtrampade.

Frågan är vilken tilltro man ska sätta till uppgifterna om attacken. Varken FBI eller Vita Huset vill kommentera uppgifterna men en talesman för New Yorks polis bekräftar att de kände till planerna och senatorn Schumer sa att uppgifterna om en attack kom från en seriös källa, även om uppgifterna inte bekräftats på annat håll. Sedan finns det väl ett visst intresse från polisen och senatorn att vilja förstora hotet mot staden då budget för homeland security skurits ned med 40% jämfört med 2005, om man nu ska vara lite cynisk.

Ett dåd som kräver flera tusen döda, även om inte det verkar vara tillräckligt för Al Qaidas ledning, kan knappast behandlas som ett vanligt brott där man mestadels inriktar sig på att gripa och åtala förövarna efteråt. Dessutom kan förövarna själva dött på kuppen i ett sorts egenuppfattat martyrskap. Nä, istället borde det fokus ligga på prevention och underättelsearbete och övervakning av misstänkta personer i sådana fall. Varsågod myndigheter att avlyssna kommunikation mellan misstänkta terrorister och mellan misstänkta terrorister och okända och ha annan övervakning om sådana dåd kan förhindras.

Newsweeks Mark Hosenball som undersöker cyanidplanen intervjuas f.ö. på radioprogrammet Here and Now.

måndag, juni 19, 2006

Varför terrorister kom via Hamburg

Jag håller på att läsa boken Intelligence matters av f.d. guvernören och senatorn från Florida vid namn Bob Graham. Nån kanske kommer kanske ihåg att han var en av demokraternas kandidat till president 2004 och har han stor erfarenhet av underrättelsefrågor bl a som ledare för senatens underrättelseutskott efter 9/11.

Boken är intressant på många sätt. T.ex. tas upp kopplingar till saudierna om 9/11, vilka misstag som begicks av FBI innan attackerna och efteråt, kritik mot Irakinvasionen osv. I ett avsnitt ställer han frågan varför 9/11-terroristerna kommer just via Hamburg i Tyskland. Faktum att det är en stad med välkända universitet och ett land med stor öppenhet nämner han som skäl man också två andra:
Ända sedan andra världskriget har Tyskland varit tveksamt/ovilligt att inkräkta på religionen och därför lämnades militanta moskeer ifred. Människorna vi mötte noterade ironin att lagarna för skydd av privatliv och skydd av utövande av religion som världen krävde av Tyskland efter Utrotningarna hade blivit ett hinder för att undersökningen av terrorister.

Det andra skälet var att Tyskland hade skapat en ganska robust välfärdsstat, där en främling kunde få en enorm mängd bidrag genom att göra mycket lite.

Så ovilligheten att ge sig i kast med att konfrontera militanta religiösa grupper för att inte ses som respektera religiösa rättigheter och ett utpräglad bidragssamhälle ses som stora problem av denne demokrat. Jag tycker det är intressant att det är just en demokrat som säger detta och inte en republikan som man kunde förväntas uttrycka sig mer så, med krav på lite hårdare tag. Det första problemet tycker jag känns igen alltmer. Var går gränsen mellan tolerans för utövandet av religion och när myndigheterna måste ge sig in och övervaka vad som sker i religiösa samfund? Det är nog inte bara i Tyskland som detta dilemma finns. Frankrike tycker jag har rimligare hållning, t.ex. att de imamer som hetsar till våld och som är från ett annat land deporteras. Bobs andra punkt har jag redan funderat över tidigare, nämligen hur det är möjligt att vara fundamentalist om man inte försörjs av bidrag på något sätt. Kanske lite förenklat men ju mer bidrag desto mindre måste man integrera sig och leva som alltid har gjort istället för att bli anställningsbar på arbetsmarknaden.

torsdag, juni 15, 2006

Expressens politiska redaktör: Bush är otroligt korkad

Jag upphör aldrig att förvånas av beskrivningar av ledare i USA från svenska journalister och i ledarartiklar. När jag kollade lite vidare vad Expressens politiska redaktör Jimmie Fredriksson hade att säga om Bushs kommentarer efter självmorden på Guantanamo så säger JF följande på sin blogg:


Han säger att han inte alls tänker stänga lägret, att alla fångar där är livsfarliga, att de visst ska få en rättegång nån gång, att det i så fall ska bli inför en krigsrätt, och att USA:s Högsta domstol funderar på hur det ska gå till.

Jag vet att man måste vara både smart och intelligent för att bli president.
Jag vet att presidenten trots sitt utseende är grymt påläst och kunnig.
Men det ändrar inte det faktum att George W Bush är otroligt korkad.

Ok. Vi tar och kollar igenom JFs påståenden:
1: "Han säger att han inte alls tänker stänga lägret"
Nä, han säger visserligen inte att han tänker stänga lägret men däremot finns det gott om rapporter från nyhetsbyråer om han vill stänga lägret men att han också insåg att i lägret fanns personer som väldigt farliga och USA först var tvungna att försäkra sig om att det fanns en plan att ta hand om dessa i domstolar.
2. ", att alla fångar är livsfarliga"
Nja, inte har han sagt det på sistone vad jag vet. I så fall borde det finnas citerat av nyhetsbyråernas rapportering tycker jag. Däremot har han insisterat på att vissa av dem är väldigt farliga vilket är en liten annan sak.
3."att de visst ska få en rättegång nån gång, att det i så fall ska bli inför en krigsrätt, och att USA:s Högsta domstol funderar på hur det ska gå till."
Ungefär så ja.
4."Jag vet att man måste vara både smart och intelligent för att bli president."
Nu börjar de personliga påhoppen. Är Bush till president trots att han saknar ovanstående eller det uttalandet mest för ett sorts alibi för vad som komma ska?
5. "Jag vet att presidenten trots sitt utseende är grymt påläst och kunnig."
Trots sitt utseende??? Han ser helt enkelt okunnig ut menar JF. Vad har hans utseende med argumenten om Guantanamo att göra?
6. "Men det ändrar inte det faktum att George W Bush är otroligt korkad."
Jag har svårt att tänka mig att anställda på motsvarande tidningar i USA med stor publik skulle uttrycka sig på det viset om den svenska statsministern oavsett om de ogillade hans ideer. Det har blivit en sorts vulgärdebatt när det inte handlar om sakfrågan utan istället används överdrifter som fakta och glåpord som argument.

tisdag, juni 13, 2006

Vidare om Guantanamo

Expressen har idag en ledare om att stänga Guantanamo-fängelset såg jag. Nu efter 3, förmodligen koordinerande, självmord av tre misstänkta terrorister verkar personer som säger sig värna om mänskliga rättigheter tävla om vilka som kan uttrycka starkast om att Guantanamom borde stängas. Aldrig har existensen av basen fått så mycket kritik som efter dessa självmord, som för övrigt har bekräftats just som självmord. Ryggmärgsreaktionen från många människorättsorganisationer verka vara att se det som försvarsadvokaterna ser det och vara övertygade på att fångarna var drivna av desperation. En organisation, Centre for Constitutional Rights, sa t.om. att de bektraktade de 3 döda för 'hjältar' vilket sticker i ögonen när de är misstänkta vara ha koppling till terrorism. Om det är sant som BBC rapporterar det är det helt otroligt.

Douglas W Kmiec, professor författningsrätt i USA, har en intressant ledare i USA Today där han argumenterar för att självmorden ändrar ingenting när det gäller policyn för USA att gripa, hålla fångna och sedan döma illegala kombatanter som riskerar att attackera USA. Han kritiserar de som uttalar sig som om dörrarna på Guantanamo-fängelset endast kan öppnas på vid gavel. Vart ska då fångarna ta vägen? Är de som vill stänga basen beredda på att släppa fria alla där tro, oavsett graden av hot av terrorism från dem, för priset av en politisk poäng eller är det inte bäst att först försöka ha en process där de gripna förs till någon sorts domstol för bedömning av straff som redan har föreslagits. För mig ter ser protesterna rätt populistiska många gånger och det som Douglas skriver, att det alltid är lätt att kritisera.

Expressen ser ner på amerikanska militärens behandling av frågan och skriver i stort sätt att militären har en bisarr självbild och exemplifierar med att någon talesman inte trodde det var desperation som var drivkraften till självmorden och att självmorden var en koordinerad protestaktion. Om det nu är så bisarrt att tro det och om självmorden var en sådan akt av desperation, hur kommer det sig då att alla begick självmord samma tid med samma metod om jag får fråga? Och med tanke på vilken press det nu blivit för att stänga fängelset och släppa fångarna fria, är inte de ännu ett tecken på att de nu 3 dödade fångarna kan sett sin död i ett större perspektiv som en kamp för sin religion och därmed hoppas bli martyrer, dvs en sorts krigsföring. Det är visst spekulationer men den rådande opinionen bland politiker i EU, människorättsorganisationer och försvarsadvokater verkar endast se den andra möjligheten: desperation.

söndag, juni 11, 2006

Skumt med Guantánamo-självmorden

DN rapporterade igår att tre personer begått självmord i Guantánamo-basen. Idag tar en Thomas Hammergren, som tydligen är Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna, tillfället i akt till att kalla faktum att fångar hålls tills vidare som 'ett av vårs tids största folkrättsbrott'. Jag har numera nästan helt tappat förtroendet för olika sorters mänskliga rättigheters-experter som uttalar sig i media.

Kollar vi internationellt på rapporteringen så beskriver AFP hur människorättsorganisationer och försvarsadvokater i allmänhet ser självmorden som en reaktion på desperation medan militären istället ser det som ett försök till koordinerad protestaktion, som assymetrisk krigföring och ett försök till att bli martyrer genom jihad. Vem vet om inte det kan vara sant i detta fall? I alla fall saknas denna bild i den svenska rapporteringen tycker jag.

Vita Husets position i nuläget om Kubalägret är väl att de skulle vilja stänga lägret och att de vill flytta över en del personer till sina hemländer, och övriga vill de släppa eller stå inför någon sorts domstol i USA. De väntar på ett utslag i HD som Bush berättade vid besöket från danska statsministern i Washington nyligen.

Hursomhelst kan jag inte förstå att självmorden var en akt av desperation enbart eller för att de behandlades som illa och var så förtvivlade för sin framtid att de inte såg någon annan lösning än att ta sina liv. Inte när självmorden verkar vara koordinerade och skedde samtidigt. Det måste vara någon sorts politisk akt också.

Ännu ett skäl att inte stödja Hamas

Hamasledningen säger nu tydligen att temporära vapenvilan är över för deras del. Israel ber om ursäkt för att deras bomber skadat och dödat civila och tillsätter en utredning om vad det var som hände egentligen. Hamas svarar enligt CBS med att skicka raketer och utlova självmordsbombningar och säger i flygblad att det är dags med jordbävningar i israeliska städer igen och uttrycker att det är dags för israelerna att förbereda kistor. Häromdagen lärde vi att Hamas uttryckte att de tyckte att Zarqawi var en symbol för 'frihetskampen i Irak' och idag utlovas självmordsbombningar. När en sådan organisation leder palestinierna måste vi väl skicka pengar till med en gång? Kanske ändå inte...

lördag, juni 10, 2006

Sagt om USA och annat från regeringsutredare

Jag satt om lyssnade lite på SRs lördagsintervju med Masoud Kamali, regeringens utredare angående diskriminering. Förutom att jag inte riktigt fattade hans tal om hur vi skulle komma ifrån ett 'vi-och-dom-tänkande' samtidigt som han ville ha förtur till jobb för de som är bosatta i 'utsatta' förorter så reagerade jag för hans beskriving av rasism i USA:

I USA idag är rasismen oerhört stark och det vet alla.

Som exempel tar han upp hur många har svårt att få ihop till mat och ett 'arbetsslaveri' av 'sk illegala invandrare'.

Alltså, jag kan inte fatta hur en sådan som han kan vara regeringens utredare. Han verkar utrycka sig otroligt svepande. Klart att rasism finns i USA likaväl som i Sverige på marginalen men att uttrycka sig som han gör är helt sanslöst. Jag skulle säga att amerikaner i allmänhet är mer toleranta och vana vid blandad etnicitet än vad många andra grupper är.

Jag lyssnade lite vidare fastän jag hade svårare att ta hans uttalanden på allvar. Ett nytt märkligt uttalande från honom gäller exempel på strukturell diskriminering. Där tar han upp att utbildningar utomlands inte anses vara likvärdiga jämfört med svenska. Det är väl självklart att kvaliten på utbildningar skiljer mellan olika delar i världen. Att låtsas som om en läkarutbildning i Sverige, Irak eller på Kuba är identisk är väl att ta i så man spricker. Det där med att vilja utbrista diskriminering så snabbt är att verka vilja se skilda saker som likvärdiga, som utbildning.

fredag, juni 09, 2006

Efter Zarqawis död

Vad händer nu efter Al Qaidas ledare i Irak är död? Christian Science Monitor har intervjuat vanliga irakier och diverse experter, som militärledare och statsvetare i sin artikel 'Major blow to insurgency'. Det faktum att Zarqawi varit så välkänd har underlättat rekrytering och pengainsamling till organisationen. Som någon i artikel undrar jag om någon i organisationen kan ta över hans plats och på samma sätt som tidigare locka jihadister till sig. Med tiden kanske men först måste nog den personen etablera sig och få prestige bland sina egna. En professor i statsvetenskap vid Bagdad University tycker att Al Qaida i Irak var ett slags personkult. I Irak verkar meningarna vara för det mesta eniga om att det var positivt att Zarqawi blev dödad men en del fruktar bara att attackerna kommer fortsätta medan andra säger att i och med man huggit huvudet av ormen så kommer den att dö, syftande på Al Qaida-organisationen i Irak. Jag vet inte om jag är så optimistisk men ett bakslag för dem lär det vara.

Erixon observerade ett Reuterstelegram som visade att Hamas sörjde Zarqawi vilket var förfärligt. Ännu ett skäl för omvärlden att inte associera sig med eller framför allt bidra med pengar till organisationen, oavsett hur många som röstade på dem. Jag vill inte tro att de flesta palestinier har sådana åsikter. Dock visade det sig senare att Hamas förnekade att ha uttalat sig på det viset. Istället säger nu Hamas nu att organisationen stödjer alla 'frihetsrörelser' och specifikt den irakiska, för vilken Zarqawi var en av symbolerna. Det är nästan lika illa det. Det är svårt att inte tolka det som att de inte stödde Zarqawi eftersom han är enligt dem en symbol för vad de stödjer.

Washington Times har en artikel om hur en del demokrater avfärdar att Zarqawi dödats och därigenom avviker från partilinjen som för det mesta var positiv igår. Någon Kaliforniademokrat uttryckte t.ex. att dödsfallet var oviktigt men att det användes för att få upp Vita Huset opinionssiffror och dylikt. Jag kan bara konstatera att en del har investerat så mycket politiskt kapital i ett misslyckande för USA i Irak att inte ens positiva nyheter som igår kan uppmärksammas. Murtha, som jag har större respekt för då, betonade att gårdagens händelse var viktig och använde den som ett argument för att USA skulle dra tillbaks trupperna. Specifikt hörde jag honom på tv säga att det var extra viktigt att irakier hade varit inblandade i att få tag på Zarqawi.

Operationen att få tag på Zarqawi har krävt mycket arbete av specialstyrkor i Irak, något som beskrivs här på strategypage. ABC har idag också en artikel om styrkan task force 145 som har jagat terroristerna, framgångsrikt får man väl säga.

torsdag, juni 08, 2006

Kanadarelaterade-länkar

Philadelphia Inquirer skriver i 'Canadians try to grasp reality of terror plot' om hur kanadensare försöker förstå att terrorattacker har planerats mot i mångas ögon oskyldiga och toleranta Kanada, dessutom inifrån sitt eget land. Enligt presidenten för tankesmedjan Mackenzie Institute som studerar terrorism och politisk stabilitet så har de kanadensare som sett sig land som är älskat av världen och att armen är en styrka för fredsbevarande operationer fått sig en kalldusch. Enligt Martin Rudner, en representant för ett institut för underrättelse- och säkerhetsstudier, så trodde många kanadensare att om det fanns extremister i landet så skulle de mest vara ett hot mot USA, inte mot Kanada. Detta tills den gångna helgen då det var ett uppvaknande för många. Intressant tyckte jag det var med tankegången från tankesmedjan Mackenzie att för unga personer som är känner sig lite utanför kan det vara frestande att falla för rekryteringsförsök där individerna får en chans att bli någon, att få uppmärksamhet och få en tydlig ideologi om de är osäkra på sin identitet. En del ifrågasätter hurvida Kanada har varit för tolerant mot sina invandrare och inte ställt större krav på anpassning till det nya samhället istället för att uppmuntra bevarandet av sin egen kultur för mycket. För mig är det hela en balansgång. Självklart vill invandrare inte överge sitt gamla hemland i form av kultur, nyheter och traditioner. Samtidigt kan man inte bli för upptagen i det gamla och inte anamma traditioner i det nya landet, och bevara sitt gamla leverne till 100 procent. Kanhända Kanada uppmuntrat bevarandet av gamla kulturen för mycket men inte poängterat invandrarnas skyldigheter för lite. Det är svårt att veta. Sen tror jag nog också att graden av anpassning en individ behöver göra är beroende på kulturskillnaden mellan det landet man kom ifrån och det land man flyttar till.

AFP har en liknande artikel med titeln 'Canada's multiculturalism on trial after terror plot foiled'. Där tas upp stämningar manifesterade i olika tidningar i Kanada på sistone angående multikulturalism. Sättet tidningarna skriver är ett sätt jag inte tror svenska tidningar skriver angående detta område men problemställningen är väl ungefär den samma antar jag.

Christian Science Monitor har en intressant artikel med titeln 'Canada faces 'jihad generation''. Artikeln handlar om hemmagjorda terrorister i västvärlden generellt men i Kanada specifikt. Igen tas upp ungdomar i övergången mellan den muslimska och västerländska civilisationen som ibland blir militanta när de är osäkra på sin identitet. Jag tror att uppkomsten av hemmagjorda terrorister kommer sig av många saker, som individualiseringen av tolkningen av religionen. Numera kan var och en hitta auktoritära tolkningar av heliga skrifter via nätet som förklarar olika passager istället för att förlita sig på tolkningar som sprids till alla via moskeer, där buskap måste vara socialt acceptabla för alla. Sedan tror jag att en del muslimer som kommer till västerländska samhällen överbetonar sin gamla kultur och sin gamla identitet precis som kanske jag överuppskattar svenska saker i USA. Det finns en risk att en del individer som känner sig mellan islam och sekulära västerländska världen dras i en fundamentalistisk syn på sin religion med just för att personen känner sig rädd att förlora sin identitet och då istället fokuserar mer på sin religion än vad han/hon annars hade gjort. Sedan finns det säkerligen också en politisk motivation naturligtvis. Folk som känner sig upprörda, rätt eller fel, över handlingar som väst utför, eller uppfattas utföra, i andra länder mot muslimer. Dock när man är medborgare i ett land borde den största närheten vara med personer i sitt eget land och inte med personer från något annat land, oavsett religion. Annars har man valt fel ställe att bo på. Fler faktorer finns naturligtvis som hatpropaganda från på pappret religiösa ledare, sociala faktorer men allt kan inte förklaras heller. Oavsett vilka omständigheter som finns i bakgrunden har den enskilda individen alltid ansvaret för sina handlingar.

Pravda har en artikel om hur Al Qaida utvecklats, från en centralstyrd organisation till lösa nätverk där individer får inspiration från en ideologi. Mer och mer använder jihadisterna internet som kommunikationsmedel och som inspirationskälla. Pravda skriver att medan detta underlättar för jihadisterna att skapa nya relationer och kommunicera så kan det också vara en sorts Akilleshäl för dem för att myndigheter kan övervaka dem på nätet, avlyssna dem och försöka skapa relationer med dem ungefär som när de försöker fånga pedofiler. I Kanada verkar ju myndigheterna varit framgångsrika med sin övervakning tack och lov. Undrar hur många liv som sparades på det sättet.

CTA skriver att säkerhetsexperter förordar deportation av radikala imamer vilket jag tycker låter bra. USA och England har lagstiftning som tillåter deportation av personer som hyllar terrorism eller som håller på med hatpropaganda (incite handred). Personligen tycker det kunde ställas frågor i immigrationsformulär om hurvida den ansökande har hållit på med sådant tidigare vilket de allra flesta skulle svara nekande. Om det senare kom fram att man ljugit för att få uppehållstillstånd eller medborgarskap så skulle man kunna deporteras då med. Jag inte se varför man skulle vilja ha individer i ett land som i det förflutna öppet glorifierat terrorism t.ex.

SR: 'Upprorsledare dödad'

På P1:s Studie Etts sida ska det idag diskuteras följande: 'Upprorsledare dödad i Irak'. Visserligen sägs det om Zarqawi längre ner både upprorsledare och ledare för Al Qaida i irak men ändå... Ibland undrar jag vem det är som sätter rubriker till radio- och nyhetsinslag i media.

Zarqawi dödad

Vad som är förstanyhet idag är inte så svårt att lista ut. Idag bröt lokalmorgonprogrammet sin sändning för att låta NBCs centrala enhet berätta att Zarqawi är död, dödad av 2 flygbomber av 200 kilo stycket som jag fattade det. Min reaktion var såklart positiv. Han förtjänade vad han fick óavsett vilken effekt hans död verkligen får nu efteråt. Hans medvetna bombningar av oskyldiga civila, kidnappningar och hans videor där han skär halsen av förtvivlade fångar är skäl tillräckligt nog för att ingen borde sörja honom.

Sedan dess har MSNBC, CNN, FOX och en del andra kanaler haft fokus på Zarqawis död. Jag vet inte hur många generaler, politiska förståsigpåare, och kongresspersoner jag hört prisa att denne terrorist har dödats. Mest har de politiker som har stött amerikansk närvaro i Irak uttalat sig. Jag tror att en positiv nyhet som denna gör det enklare för politiker att öppet uttrycka sitt stöd för operationerna i Irak och förminskar de kritiska röster i USA lite grand, i alla fall tillfälligt, om vilken katastrof Irak är osv.

Förmodligen känner sig många irakier lättade över att en galen terrorist som sprider död och förödelse omkring sig och som försöker uppmuntra sekteristiskt våld är död. För Iraks politiska ledning är det en seger och en moralhöjare både för irakiska ledningen, koalitionssoldater och för Bushadministrationen med. .

onsdag, juni 07, 2006

Funderingar kring Kanadahändelserna

Uppgifterna om att attacker har hindrats i Kanada har fått relativt stor uppmärksamhet i USA men får konkurrens från immigrationsfrågan, Irak och nu senast äktenskapsfrågan.

Jag är både förvånad och samtidigt inte särskilt överraskad över uppgifterna om att personer födda i väst planerat utföra terrorattacker mot sitt egna land. Informationen från Kanada som än så länge är anklagelser är allvarlig med planerade attacker mot parlamentet, mot premiärministern, planering av sprängning av byggnader osv. Förvånad är jag för jag inte riktigt vant mig än att det nya normalhotet nuförtiden är att få vara beredd på att bli sprängd i luften när man är ute och handlar, åker buss eller sitter i en park. Jag undrar lite ibland var världen är på väg. Samtidigt är risken att något faktiskt händer en själv säkerligen så väldigt liten jämfört med att bli skadad i en olycka någonstans men ändå.

Å andra sidan har jag läst så mycket på senaste tiden om extremister som verkar i islams namn att uppgifter om attacker av det slaget inte slår mig som overkligt längre. Det är bara att konstatera att det numera finns i många västländer som hatar de invånare i vars land de bor i och där de växt upp. Jag minns första gången jag gången jag kollade in på Sindbad, dvs ett forum för mer eller mindre fundamentalistiska muslimer i Sverige på svenska (som vad jag hört anses extremt av vanliga muslimer). Det var en overklig upplevelse att se på svenska i Sverige individer som talade om att det var rätt att döda de som förolämpande islam genom film, t.ex. Van Gogh i Holland. En del försvarade t.om. med förolämpande av mamman till den dödade i rätten. Men det är klart. Det finns galningar i alla religioner och med all sorts bakgrund. Det som är otäckt är det finns en hel dödskult som tycker de agerar med stöd av religionen för handlingar som de som attackerna under 11:e september eller i Madridbombningarna eller i London.

National Post (Jihadists born here pose a new threat) rapporterar om hotet från infödda islamister i västvärlden och i Kanada generellt. Immigrationskontroller blir allt mindre viktiga och framtida terrorister svårare att upptäcka då de är en fiende innifrån. Som jag rapporterat om tidigare är hotbilden från konvertiter också större nu då myndigheterna fruktar att vissa konvertiter ger sig in i terrorism för att visa sin styrka för islam.

Hans Blix verkar vilja förklara de nyligen offentliggjorda planerna om attacker i Kanada med USAs inställning till muslimska stater, t.ex. Iran. Om man ska tro tidningen ska Blix ha sagt att tal om Iran som 'troublemaker' (har förresten tjänstemän sagt detta?) är 'neokolonialistiskt'. Överhuvudtaget säger Blix att muslimer känner sig förnedrade och arga pga av omvärldens attityder mot dem. Det är rätt otroligt att det alltid är USAs fel vad som än händer. Lärdomen man annars kan dra är ju hur Kanada riskerade att bli attackerad trots att de inte var inblandade i Irak t.ex, även om ett engagemang där givetvis inte skulle göra attacker mot oskyldiga mer rätt.

Jag håller med Erixon och Hyllengren om att värdet av övervakning när åtskilliga liv kan räddas genom att terrorattacker kan förhindras. Självklart kan myndigheter inte alltid vara överallt och stoppa alla attentat men är det argument för att ge upp och säga att vi inget kan göra? Är det inte värt att göra vad vi kan för att stoppa individer som vill utföra massakrer? Jag refererar igen till Blairs utläggning om nationell säkerhet och rätten till liv kontra civila rättigheter.

The Providence ser som en lösning att nu alla hjälper till och stödjer de moderata muslimer som talar ut mot religiös extremism och hat. Tanken är god och likaså skulle det väl vara dags att granska de som sprider intolerans och hatpropaganda i väst. Jag bara undrar hur vi exakt ska hjälpa de som talar ut positivt som vi uppfattar det. Genom att bereda plats i tidningar eller i media eller vad? Sen om även 99% av alla muslimska ledare skulle uttala sig kritiskt mot attacker liknande de som tydligen var planerade i Kanada så undrar jag om det ändå inte kommer finnas ett visst hot från vissa radikaliserade och extremistiska personer som hämtar sin inspiration av religiös tolkning i andra länder, av diverse ljusskygga auktoriter där.

Vancouver Sun rapporterar om reaktioner från muslimer i British Columbia. Många muslimer är naturligtvis trötta på att bli associerade med terror och ber folk att inte skylla på islam. Jag skyller inte på islam men däremot är det ett problem att folk utför dåd i islams namn, använder sig av islams traditioner, heliga texter för att motivera våld osv. I slutändan är det hur heliga texter tolkas av vanliga människor som bestämmer hur religionen praktiseras. Vad som är den 'sanna' religionen är desto svårare att bestämma.

Calgary Herald säger också att nu att muslimska ledare har en utmaning efter vad som verkar ha skett och att ledarskap nu måste visas och att iden om mångkultur bygger på tolerans. Men ibland kan det räcka med ett fåtal radikala och extremistiska ledare för att förvrida många människors tolkning av religionen som i sin tur sedan kan leda till terrorism.

Regina Leader manar till försiktighet i omdömen tills rättegångarna varit och talar om ett sorts inbördeskrig inom islam mellan moderata och extremister. Samhället måste ge stöd åt de moderata och hjälpa dem bekämpa extremisterna säger ledarskribenterna. Men hur identifierar man då en 'moderat' vs. extrem person? Att den tar avstånd från våld mot terrorism, inte accepterar självmordsbombningar mot civila i några fall, som avvisar sharialagar eller vad? Jag säger inte att det är en dålig ide men det är inte så enkelt som det låter ibland.

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se