måndag, juli 31, 2006

Wolfgang Hansson och Aftonbladet når nya bottennivåer

Aftonbladet har idag en analysartikel, inte en krönika eller kolumn på ledarsidan, av Wolfgang Hansson där han skriver om Israel efter bombningarna igår. Han ser ingen skillnad på terrorister och Israel:

Vad är egentligen skillnaden mellan Israels krigföring med massakrer på värnlösa barn och terrorister som spränger oskyldiga i luften?

Till att börja med försöker Israel undvika civila offer så mycket som möjligt i bombningar medan terrorister istället inriktar sig på att döda och skada civila. Har någon sett terrorister lägga ut flygblad som varnar för attacker på ett eller annat kafe?

Wolfgang fortsätter hetsande mot israelerna i sin 'analys':

Israel försvarar sig med att Hizbollah avfyrar sina raketer från bostadsområden. Var det de två barnen i dagisåldern som låg döda tätt ihop på en bår som avfyrade raketerna?

Först och främst så är det väl i stort sett att betrakta som en faktum att Hezbollah attackera Israel också inifrån byar nära byggnader där civila kan finnas. Israels utrikesministerium har lagt ut några videor med Hezbollah-raketer som avfyras nära byggnader. De som är konspiratoriska kan naturligtvis hävda att videorna är manipulerade eller hemmagjorda men jag tror själv inte det. Man kan alltid diskutera hur Israel kan svara på angrepp inifrån civila områden. Wolfgang resonerar som om det var självklart att Israel visste att det fanns civila i huset bredvid. Hur sannolikt det var tycker jag iofs skulle tas med i beräkningen på något sätt så att civila förluster verkligen minimeras. Det verkar också som om Aftonbladet i sin 'analys' vill misstänkligöra att det verkligen fanns i raketbeskjutning och att Israel hade andra skäl bombat huset. Aftonbladet sjunker ytterligare i anseende med detta. Wolfgang fortsätter med att säga att:

Men Israels krigföring verkar jämställa dagisbarn med stridande förband.


Fullständigt idiotiskt. Jag kan bara spekulera vad han vill komma med sådana påståenden. Att israelerna är fullständigt onda, att militären avsiktligt bombar småbarn eller vad? Inte oväntat drar han in USA i det hela med att säga att landet 'använder terror för att bekämpa terror'. Något exempel på detta framgår inte i denna 'analys' men eftersom han verkar skriva för redan övertygade anhängare är kanske det en etablerad sanning redan för avsedda läsare.

Huvudledare är förresten inte mycket bättre med ord som 'terrorbombningen måste upphöra'.

USA och Israel under press

Med dagens bomb som dödade mängder av oskyldiga i Libanon steg omvärldens krav på omedelbar vapenvila ytterligare och främst Israel men även USA kom under större press. Jag tycker inte USA har skött diplomatin och politiken på ett bra sätt alls i denna kris. När Hezbollah är den organisation som tvärs emot alla regler attackerar en stat så är vi nu i ett läge där Israel ses som aggressionspart i mångas ögon. Dagens kommentarer efter Israels bomber illustrerar det väl. USA har i sin tur isolerat sig från resten av världen genom att inte uttala direkt stöd om omedelbar vapenvila även om Rice tidigare idag fick Israel att under två dygn tillfälligt sluta med flygattacker. För otillräckligt och lite för sent kan jag tycka men bättre något än inget. Klyftan mellan arabvärlden och Europa på ena sidan och USA på andra sidan ökar tyvärr.

Ifråga om attacken idag är det hemskt att Israels bomber drabbade helt oskyldiga människor. Jag kan bara ifrågasätta om det inte fanns något annat sätt att reagera på för Israel än dessa bombningar som resulterat i många dödsoffer och som skadat Israel i anseende mer än vad som varit fallet tidigare. Visst, Hezbollah begår brott när de skjuter raketer i civila områden och nära FN-patruller. De har också ett ansvar för att civila drabbas när Israel försöker försvara sina medborgare mot raketer mot deras territorium. Och visst, Israel har tidigare släppt flygblad om att invånarna måste evakuera eftersom de befinner sig i en krigszon eller liknande. I praktiken kanske det inte är så enkelt för de i södra Libanon att evakueras när de finns dåliga transportmöjligheter osv. Och visst, Israel visste säkerligen inte att det fanns civila i de specifika huset när de bombade men ändå.

Nu fortsätter kritiken från Irak. Shialedaren Al-Sistani som tidigare varit en röst mot våld och för demokrati i Irak som jag fattat det varnar nu USA för att muslimska länder inte kommer förlåta de som inte vill stoppa våldet och ha omedelbar vapenvila. Han sa vidare:
Storleken på katastrofen i Libanon resulterande från den fortsatta Israeliska aggressionen har nått en punkt som inte kan tolerera mer tålamod

USAs ställningstagande rätt så ensidigt för Israel i denna fråga kan mycket väl få konsekvenser i Irak. Och det märkliga är att så få politiker inte verkar tänka på konsekvenserna av motarbeta vapenvila i denna frågan i exempelvis i Irak trots alla investeringar som gjorts i Irak med stora kostnader i människoliv och pengar. Detta i sig borde få flera politiker att tänka två gånger innan de isolerar sig från resten av världen ifråga om sin reaktion i konflikten, särskilt när krigshandlingar fortgår.

Jag läste igår en intressant kolumn av Brent Scowcroft, seniore Bushs nationelle säkerhetsrådgivare. Han ser dagens konflikt som en reflektion av brist på överenskommelse mellan palestinier och israeler och föreslår en lösning av konflikten med aktivt amerikanskt ledarskap som skulle kunna beröva radikala element och extremister sin livkraft. Mellanösternkonflikten är så komplex så det är omöjligt för mig att säga om det han säger skulle vara möjligt. T.ex., är det möjligt för båda parter att leva med en gemensam huvudstad, för palestinierna att ge upp rätten till återvändande, för palestinierna att ge upp bosättningarna på västbanken osv... Tyckte i alla fall betoningen på en större satsning som inte endast rör Israel-Libanon var bra.

Jag kan rekommendera LPs postningar på Lebanese Political Journal, en av de senaste om hur komplicerad verkligheten kan vara i politik i Libanon och faran med att omänskliggöra människor i en konflikt genom att sätta på etiketter på människor. Han berättar om hur han som moderat människa i samhället går en svår balansgång mellan att kallas terroristförsvarare och för att umgås med israeler. En väldigt bra post tyckte jag.

I dagens Meet the Press pressades både israeliska ambassdören och den libanesiska speciella sändebudet till FN. Rätt så intressant sändning. På senaste tiden har det vimlat av israeliska politiker och diplomater i amerikanska sändningar och då och då libanesiska och syriska. Att andelen israeliska är större är inte så märkligt men de nära relationerna mellan de två länderna men Israel får också ut sitt budskap mer effektivt på det sättet.

,
,


fredag, juli 28, 2006

Några Libanon-relaterade artiklar och funderingar

Det finns nästan bara en sak att skriva om just nu och det är förstås Israel-Libanon-konflikten.

The Times i England tar upp hur Israel måste balansera en kamp mot att besegra eller oskadliggöra Hezbollah militärt med att uppnå politiska mål med internationellt stöd. Jag tycker det är synd att se hur världen i mycket nu ser Israel som aggressionsparten i krisen pga av de många bombningarna och konsekvenser i form av flyktingar, förstörd infrastruktur och civila dödsoffer. Varför kunde tillfället av Hezbollahs inledande krigshandling inte används bättre av Israel för att sätta internationellt tryck på Libanon att i sin egen politiska situation få anti-Hezbollah-grupperingar att uttrycka kritik mot organisationen och kanske få momentum för att ta tillfället i akt för att regeringen att sätta fram positionerna? Jag hörde någon siffra på CNN att sedan i februari hade stödet ökat för Hezbollah från 56% till 85%. Jag vet inte om det kan stämma. För shiamuslimerna var det tydligen nu hela 96%.

International Herald Tribune rapporterar att de arabiska stater som först överraskande och positivt gick ut och tog avstånd från Hezbollahs attacker mot Israel gör nu allt för att distansera sig från den amerikanska positionen om att vänta med vapenvila tills en varaktig vapenvila kan finnas. Det var väl relativt förutsägbart egentligen att det skulle hända. Om jag själv kunde förutse det måste väl israeliska och amerikanska makthavare varit medvetna om det långt tidigare. Så kontentan blir att ju längre en vapenvila dröjer så blir relationerna mellan annars USAvänliga ledare mer negativa eller alternativt att USAvänliga regimer blir mer pressade av sitt folk att ta avstånd från USA. Jag har svårt att förstå att det är värt för USA att så ensamt hålla fast vid sin position när konsekvenserna i regionen kan bli så stora på andra håll, exempelvis i Irak. Ganska många argumenterar i TV-rutan (t.ex föreläsare från konservativa Heritage Foundation som jag kollade på tidigare på CSPAN) för att det är i USAs och Israels intresse att ge tid åt Israel att istället militärt försvaga Hezbollah men jag är inte speciellt övertygad om att det är så enkelt att bara militärt förgöra en organisation så blir det bra. I slutändan är det en politisk lösning som krävs och jag tvivlar på att det blir enklare med en lösning i en situation där stödet för Hezbollah ökar och radikaliseringen ökar. Men vad vet jag när så många annars välutbildade uttrycker sig tvärsäkert om vad som behövs...

Efter Al Qaidas nummer 2s (hoppas livet i en grotta är trevligt...) hot mot mig och alla västerlänningar men specifikt israeler och personer i USA tar nu Hezbollahs politiska ledning avstånd från organisationen. En ledare säger att Al Qaida tror på att döda oskyldiga och Hezbollah istället är involverade i legitim motståndsrörelse och att Hezbollah aldrig skulle ha attackerat som Al Qaida gjorde under 9-11 och att organisationen är emot Bushs policyer och inte amerikaner. Nu tycker jag ju iofs att Hezbollah genom att skicka in raketer urskillningslöst i Israel också använder sig av en sorts terrortaktik och ifrågasätter legitimt motstånd när Israel dragits sig tillbaks över gränsen. Lite intressant att se dock hur organisationen ser sig själv och hur ledningen för Hezbollah inte verkar ge mycket för Al Qaida-gruppen.

AFP skriver om att premiärministern Siniora verkar har vunnit en politisk seger genom att få Hezbollahministrarna att stå bakom hans plan om vapenvila. Det skulle i så fall underlätta om Libanon kunde tala med en röst utåt. Men AFP skriver att det osäkert om det är något mer än en symbolisk seger. Någon anonym västdiplomat rapporterar i artiklen om hur Hezbollah börjar bli visa mer flexibilitet men det är svårt att tolka något ur det.

Christian Science Monitor hade för övrigt en intressant ledare häromdagen där de funderade på iden om utländska trupper i Libanon. Jag är själv tveksam till iden med utländska trupper i Libanon. Får väl se om det finns några alternativ beroende på hur situationen utvecklar sig.

Bildt skriver att det är dags för USA att rädda Israel för konsekvenserna av sina policyer genom att få en omedelbar vapenvila till stånd. Bildt är en person jag vanligtvis har förtroende för och det är inte så lätt att avfärda honom. Å andra sidan måste väl den sortens resonemang också föras i Washington och de ändå kommit fram till att utveckligen gagnar USA, Israel och regionen i stort. Jag kan inte säga att jag förstår hur de resonerar mer än att Israel har rätt till självförsvar, vilket jag håller med om, och att Israel bekämpar terrorister som det är i USAs intresse att försvaga. Men långsiktigt då? Och vad händer i regionen med ökad radikalisering?

Andra bloggar om:
,
,

onsdag, juli 26, 2006

Iraks premiärminister al-Maliki håller starkt tal i kongressen i USA

Iraks premiärtminister höll idag ett tal inför kongressledamöterna i USA. Det var ett mycket inspirerande tal där al-Maliki betonade att Irak och USA stod på samma sidan i kriget mot terrorismen och att Irak var fronten i det kriget. Samtidigt passade han på att tacka USA och det amerikanska folket:
Irak kommer inte att glömma de som stod med landet och fortsätter att stå med landet i tider av nöd.

Han passade också på att säga att kriget mot terrorism inte är ett krig mot islam. Istället sa han:
Detta är ett krig mellan det sanna islam där varje persons frihet och rättigheter är viktiga grundstenar och terrorism som ikläder sig en falsk muslimsk förklädnad; i själva verket för ett krig mot islam och muslimer

Hur många gånger har vi hört att den kamp som världen för mot terrorism i verkligheten är en kamp mot islam? Det har upprepats av diverse islamister men även av skeptiker i väst. Här har vi dock en folkligt vald representant för ett muslimskt land som tycker annorlunda och förtjänar att lyssnas på.

al-Maliki gick vidare och betonade att miliserna skulle stängas ner, hur mänskliga rättigheter inte enbart var något för väst, hur ekonomin hade växt, hur media nu var fri och hur de sektorer som tagits över av irakierna skulle kunna användas som förebilder för att ge ännu mindre stöd till extremister i Irak. Han vädjade om hjälp till återuppbyggnad i dessa sektorer. Vilka kommer svara på en sådan vädjan? Frågan är väl om ytterligare sådant stöd kan röstas igenom i det amerikanska kongressen med tanke på opinionen. Kommer FN, EU och andra organisationer och sammanslutningar bry sig tillräckligt?

Hela talet kan ses på C-span. Jag tyckte i alla fall det var intressant. Han fick stående ovationer ett antal gånger för hans vältalighet.

Beskrivningar om hans tal finns t.ex på Fox och på Times.

Något som jag tyckte olämligt igår var hur vissa demokrater gjorde allt för att nedvärdera al-Maliki för att de tyckte att han uttryckt sig oklokt ifråga om konflikten mellan Israel och Libanon/Hezbollah. Flera demokrater i representanthuset och i senaten ville inte att al-Maliki skulle få tala i kongressen pga det han hade sagt. De ifrågasatte om han verkligen var på USAs sida i kriget mot terrorism osv. Det var helt otroligt. Här har USA 130000 soldater i Irak och jag vet inte hur mycket pengar som investerats för att försöka bringa en demokratisk utveckling till landet och så fort ledningen uttrycker sig tvärt emot USA i någon fråga så vill demokraterna både förolämpa ledaren och hela Irak genom att inte låta honom hålla ett planerat tal. Att fråga vilken sida han står på när han troligen riskerar både sitt eget och sin familjs liv varje dag i Irak genom att vara premiärminister tycker jag var förfärligt. Tack och lov vägrade talmannen i representanthuset att ställa in talet vilket hade varit en katastrof. Ibland tror jag att demokraterna är villiga att göra vad som helst för att generera Bush eller för att göra en poäng av att Irakinvasionen var ett misslyckande. Vissa verkar vara så övertygade att det redan är dödsdömt så de drar sig inte för att direkt förolämpa ledande irakier, samma irakier som försöker bygga upp sitt land i samarbete med amerikanska trupper. SR kommenterade situationen igår men kunde bättre pekat ut att det mestadels var demokrater som försökte införa bojkott av talet. Istället användes ord som 'ledande kongressledamöter' i rapporteringen vilket i sig var sant men ändå inte visade rätta bilden.

Vad var det då al-Maliki sagt som gjort en del kongressledamötet så upprörda. Tydligen har han uttryckt att världen måste stoppa Israels aggression och att israeliska attacker förstör Libanons infrastruktur. Det är han nog knappast ensam om att tycka om jag tolka reaktioner från diverse svenska ledarskribenter. Att infrastrukrur förstörs är ett faktum och hurvida det är en aggression eller ej beror väl på hur motiverade flygattackerna varit pga kidnappningarna av Hezbollah. Många länder verkar ju världen om tycka att våldet var oproportionerligt, vad det nu exakt betyder, och steget är inte långt därifrån till att det skulle vara en aggression. Vita Huset gjorde en poäng i att säga att al-maliki inte är Bushs marionett/nickedocka. Det är ju förstås också ett sätt att se på saken. Premiärministern i Irak reflekterar vad irakierna tycker och det är på det viset det borde vara, inte att det till varje pris måste finnas en ledare där som har samma åsikter som USAs politiker. Om USAs politiker tvingar al-Maliki att överge åsikter som reflekterar Iraks befolkning för snabbt kan det också bli en belastning inrikespolitiskt för honom.

Andra bloggar om:
,
,

tisdag, juli 25, 2006

Sveriges television sammanfattar Rices besök i Israel

Kanske man inte ska hänga upp sig på detaljer i medierapporteringen av konflikten mellan Israel och Hezbollah men ändå var SVTs sammanfattningstext från Rices besök i Israel väl märklig:

Den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice och Israels premiärminister Ehud Olmert är eniga om att anfallet mot Libanon måste fortsätta.


Nyhetskanalen MSNBC beskriver i artikeln 'Rice söker brådskande mellanöstern-fred' vad Rice sagt i Israel och även vid mötet med Abbas:

Utrikesministern Condoleezza Rice deklarerade under tisdagen, i samband med att stort antal möten angående Israel-Hezbollahstridigheter, att USA vill ha en 'brådskande och varande/långvarig' fred där problem löses utan krig.

En viss skillnad mot vad SVT skriver alltså. Vilken beskrivning verkar mest rimlig?

måndag, juli 24, 2006

Hugo Chavez skämmer ut sig i Vitryssland

Det var intressant att läsa i DN att Chavez nu varit och hälsat på diktatorn Lukasjenko och hyllat denne person som en vän och ville att de skulle 'bilda ett lag'. AFP har lite mer detaljer. Tydligen har nu Chavez sagt att han 'kände sig vara bland bröder'. Han fortsatte att hylla Lukasjenkos styre (fritt översatt):

Vi ser här en föredömlig socialstat likt den vi börjar skapa.

Denna beskrivning av Vitryssland skulle nog inte ens vänsterpartiets ledare i Sverige med om. Istället vill han 'göra upp med diktaturen' och beskriver de övergrepp som finns i Vitryssland som valfusk, stängning av regimkritiska tidningar och allmänt förtryck. När Ung Vänster hyllade Chavez som en 'stjärna' och som är vill bryta 'maktkorruption' trodde de nog inte att deras egen hjälte skulle stå och hylla uppenbara diktatorer. Å andra sidan borde de nu som minimikrav sluta att heja på Chavez och ännu hellre aktivt motarbeta honom.

Konflikten fortsätter

Nästan två veckor in i konflikten i mellanöstern är det en dyster bild som framträder. Hundratusentals libaneser tvingas bli flyktingar, civil infrastruktur slås ut, oskyldiga dödas och skadas på den libanesiska sidan medan det på den israeliska sidan raketer terroriserar vardagen för människor i många städer och här med en hel del oskyldiga skadade och dödade. Det är deprimerande att se hur konflikten bara fortsätter utan något slut synbarligen nära.

Hezbollah gömmer raketer i vanliga boningshus och medlemmarna använder ingen uniform, dvs de använder civila sköldar och följer inga krigsregler utan är krigsförbrytare. Med tanke på att de stridande ser ut som civila kan de hända att fördelningen civila-stridande som rapporterats från Libanon varit lite felaktig men det är svårt att veta hur betydelsefullt eller helt oviktigt detta är.

Israel tycker jag har misstagit sig på några sätt, i alla fall är det den bilden jag har fått. De många attackerna som senare visat sig drabbat civila och utpräglade infrastrukturmål har drabbat opinionen negativt inte bara för de i Libanon som varit motvilliga till Hezbollah utan också fått omvärlden att se Israel som den angripande parten även om det var Hezbollah som började konflikten. Denna opinion, som verkar bli starkare ju längre konflikten pågår och ju fler rapporter och bilder av civila skadade och samhället skadat som kommer ut, sätter dessutom tryck på USA att agera och att åtminstone inte stoppa resolutioner om vapenvila osv. Jag skulle tippa att eftersom araber i allmänhet står på libanesernas sida i konflikten, och islamisterna inte minst, så blir det i längden svårt för regimerna i regionen, även om de har en bra relation till USA, att inte kräva ett vapenstillestånd och om USA då fortsätter sätta sig emot de flesta länderna så kan de fresta på relationerna med många regimer i regionen däribland Iraks ledning. Är USA beredda offra goda relationer med diverse arabiska ledare för att motstå rop om omedelbar vapenvila?

USA vill också ha en vapenvila snarast men när villkoren tillåter det säger administrationen. Frågan är om detta är hållbart i längden om det visar sig att sådana villkor inte framträder snart. USA har en poäng i att försöka få till en situation där Libanon kan ta över ansvaret för sina gränser och att sätta press på Syrien och Iran. Hur en vapenvila kan fås till stånd är inte så lätt att förstå.

Bildt frågar sig vilket mandat en eventuell internationell styrka skulle ha. Att avväpna Hezbollah? Att vägra folk att återvandra till sina forna hem i södra delen i Libanon? Det är enkelt att säga att en fredsstyrka borde sättas in men vad exakt den skulle göra är svårare att se.

Israel kan troligen inte slå ut Hezbollah som organisation och inte heller dess militanta del om inte omfattande markoperationerna sätts in. Jag antar att Israel inte vill acceptera en vapenvila med organisationen då det skulle ses som en vinst för Hezbollah. Däremot skulle förstås Israel ensidigt kunna avsluta sina bombningar men det är svårt att se om raketerna från Hezbollah fortsätter komma mot civila mål i Israel. Dock skulle det då kunna bli ett politiskt tryck på Libanon att ta itu med Hezbollah som organisation, mer än vad det är idag tror jag. Ser man vad som hänt efter Hezbollah attackerade Israel från första början kan man konstatera att Hezbollahs aktioner inte var i Libanons intresse och har orsakat vanliga libaneser mycket lidande med deras aktioner. Men så länge stridigheter varar och när civila drabbas så ses kanske Hezbollah som en organisation som hämnas vad libaneser stått ut med de senaste dagarna.

Skillnaden på sympatierna i USA mot vad de är i Europa och i mellanöstern är rätt starka. Visst hör man en del som oroar sig för att Israel har överreagerat och vad hemskt det är med libaneser som drabbas av våld men den överväldigande majoriteten politiker verkar i alla fall stödja Israel. Argumentet återkommer om vad skulle USA ha gjort om USA hade attackerats på samma sätt som Israel gjorts och dess städer beskjutits. Och det är rätt effektivt och en fråga det inte finns något svar på. Vad hade Frankrike gjort om Belgien hade en stor milis som började kidnappa franska soldater på fransk mark, som börjar skicka raketer mot befolkningscenter och som hotade skicka raketer till Paris osv? Självklart varit helt proportionerliga i sitt agerande? Inte använt sin större militära styrka? Med detta sagt vill jag ändå reservera mig mot en hel del mål som Israel verkar ha angripit. Häromdagen såg jag en omröstning på TV om hurvida FN nu var irrelevant eftersom resolution 1559 inte följdes (som skulle innebära att Hezbollah inte levde sitt eget liv). Bara frågaställningen i sig skulle vara otänkbar i svenska nyhetsprogram tror jag.

Syrien har kommit upp som fråga på sistone. Är landet en del av problemet eller en del av lösningen, eller kanske bådadera? Helt klart agerar terrorledare helt öppet i Damaskus och Hezbollah har stöd därifrån. Men den senaste konflikten är större än endast Hezbollah mot Israel enbart. En del har hävdat att Iran hade sin hand i Hezbollahattacken mot Israel, vilket må vara en spekulation men inte en helt otänkbar sådan. Kanske Iran försökte avleda uppmärksamheten från kärnkraftsfrågan. Tom Friedman talade igår med Tim Russert på NBC om vad USA borde göra där nere. Tom tyckte att det vore värt att se om inte en Syrien kunde lockas över till Saudiarabien-Jordanien-Egypten-sfären istället för att ha ett nära samarbete med Iran, som inte var helt naturligt med tanke på den religiösa inriktningen. På så sätt skulle Iran isoleras ytterligare och kanske stödet till Hezbollah kunde minskas om Syrien fick något tillbaks, som t.ex säkerhetsgarantier, hjälp i fredsförhandlingar med Israel eller vad det kunde vara. Jag vet inte hur realistiskt det är.

Jag tyckte det var bra att Rice åkte direkt till Beirut imorse och pratade med premiärministern där. Det behövs att någon hög amerikansk representant visar sitt engagemang med landet och inte endast visar förståelse för Israels aktioner. Det är inte en dag för tidigt att en hög amerikansk ledare visar sig i området heller. Det behövs för att visa att USA bryr sig om utvecklingen i regionen i tillräcklig grad. Jag tror säkert att administrationen gör det men ett besök av högre ledare från USA innebär också en viss symbolik till resten av världen.

Andra bloggar om:
,
,

onsdag, juli 19, 2006

DN-skribent verkar stödja Hezbollah

I krisen i mellanöstern verkar de flesta vara överrens om att Hezbollah har stor skuld för utvecklingen genom att de attackerade Israel och dödade och tillfångatog israeliska soldater, vilket blev startskottet på en utvidgad konflikt. Senare har Hezbollah skjutit in raketer slumpvis in i israeliska områden, uppenbarligen för att terrorisera civilbefolkningen.

Nu tar DN-Kulturs skribent Andreas Malm Hezbollah i försvar i Arbetaren. Han argumenterar istället för att Hezbollah är för frihet för Libanon och att vänstern borde stödja alla rörelser som är för 'frihet på marken':

Och en vänster värd namnet – vad gör den? Inte kan väl den stödja ett Hamas som är islamiskt, eller ett Hizbollah som bärs upp av den Islamiska Republiken av Iran? Endast den vänster som vänder ryggen till de konkreta insatserna låter sig vägledas av sådana argument. Frihet på marken är, i varje givet läge, vänsterns sak; att inte kunna ta ställning för frihetskamp med islamiska förtecken är sekulär puritanism, förankrad i islamofobi,


Han fortsätter längre ner med att visserligen reservera sig mot attacker mot civila men sedan direkt efteråt tala om hur rörelsen kämpat för friheten för Libanon och hur rörelsen ingripit för palestinierna och som uppskattas av palestinierna. I stort är det ett försök till legitimera stöd åt Hezbollah som organisation.

Hezbollahs ledare Nasrallah är en person som hyllar martyrer och talar om att döden är sötare än honung inför barn. Han hetsar till våld mot Israel och USA genom slagord som Död åt Israel och Död åt Amerika. Under Muhammedteckningskrisen tyckte han det var synd att Salman Rushdie inte dödats tidigare för då han ingen vågat publicera bilder. Vidare hotar han omvärlden med att Hezbollah är beredda att försvara profeten Muhammed med sitt blod.

Allt detta tillsammans med organisationen stödjer och utför terroristattacker mot Israel och som enligt FN-resolutioner har krävs på avväpning och underställande av Libanons regering borde vara tillräckligt för att Andreas Malm inte borde vilja associera sig med dem. Men det verkar som om motståndet mot Israel och USA gör att han inte är så nogräknad med vilka han vill vänstern nu ska stödja. Han säger att vänstern borde stödja de som vill ha 'frihet på marken'. Metoderna som det görs med och vad en sådan frihet skulle få för konsekvenser måste på något vis också tas i beräkningen. Det finns ju alltid alternativ om vilka man vill stödja. Det finns ju vettiga libanesiska röster som är motståndare till Hezbollah som vill ha frihet och dessutom demokrati. Om Hezbollah accepterade demokrati så skulle de väl vilja acceptera att de införlivades i Libanons arme under regeringens kontroll. Varför inte stödja demokratiska krafter istället för utpräglade islamister? Att antyda att de är islamofobi som ligger bakom skälen till att inte stödja islamistiska rörelser som Hamas och Hezbollah kan väl Andreas inte själv tro på.

Förresten om man inte vill hänga upp sig på vad Nasrallah sagt i diverse uttalanden så kan man läsa lite i vad t.ex. ofta vänsterlutande BBC skriver på sin webb om organisationen:

Hezbollahs politiska retorik har centrerat kring krav på Israels förstörande. Dess definition på Israelisk ockupation har också varit att hela Palestina varit ockuperat muslimsk mark och har argumenterat för att Israel inte har någon rätt att existera.

Något problem för vänstern att stödja organisationer som Hamas och Hezbollah när de inte accepterar staten Israel då kan man fråga sig. Kanske inte är så när de ändå 'är för frihet'...

Andra bloggar om:
,
,
,
,

tisdag, juli 18, 2006

DN kritiserar USA igen

DN är inte nådig mot USA och Bushadministrationen i sin senaste ledare med titeln 'USA talar tomt om demokrati'. De har en och annan poäng här och där men jag tycker ibland kritiken är missriktad. Låt oss se vad ledarskribenterna skriver:

Tillsammans med de övriga G8-ledarna krävde George W Bush att Israel drar sig tillbaka från Gaza och Libanon. Men det var en läpparnas bekännelse. I praktiken ger USA en fortsatt militär offensiv carte blanche.

Det verkar på DN som om den tycker Bushadministrationen här velat ge dubbla budskap på något sätt. Uttalandet gjordes så generellt så att alla länder kunde stödja det och efteråt poängterade olika länder olika faktorer olika mycket och olika tolkningar gjordes. På DN verkar det som om USA gått med på något de sedan inte följer. För mig är det inte så enkelt.

Att Israel försvarar sina gränser och samtidigt oskadliggör terrorister utgör långtifrån någon garanti för en långsiktig lösning på regionens långsiktiga problem. Den stora förödelsen och de många skadade och döda civila har skapat ännu större hat och motsättningar - terrorismens grogrund.

Det är troligt att DN har rätt att det skapats större hat i Libanon bland de som tidigare varit mer välvilligt inställda till Israel. På sätt tycker jag de har en poäng. Samtidigt försvarar Israel sina gränser och oskadliggör terrorister just för att de blev attackerade där flera soldater dödades, några kidnappades och under tiden genomförde terroristerna en avledande raketbeskjutning och därefter har Hezbollah skjutit in raketer för att terrorisera civilbefolkningen i Israel. DN verkar inte bry sig så mycket om denna bit så mycket tycker jag.

USA motiverade invasionen i Irak med att den skulle uppmuntra till demokrati och frihet i övriga Mellanöstern. Samma analys verkar ligga bakom dagens stöd till Israels angrepp mot Hamas och Hizbollahgerillan.

Det var väl inte riktigt som enkelt. Jag kollade tillbaks vad som nämndes t.ex. på pressmötet med bl a Bush på Azorerna i mars 2003 precis före invasionen. Ingenstans motiverade Bush invasionen med införande av demokrati och frihet i mellanöstern. Istället betonades faran med massförstörelsevapen i händerna på Saddam, sponsor av terrorism, hinder för framsteg i mellanöstern och att han varit en brutal härskare som förtryckt sitt folk. Kollar man tillbaks så kan uppmuntrandet av demokrati och frihet i mellanöstern funnits med som ett biskäl men knappast det starkaste skälet till invasionen, och speciellt inte enbart som DN verkar vilja få en att tro.

Bara en utomstående aktör kan utöva inflytande över parterna. Men under hela sin ämbetstid har president Bush visat föga intresse för Mellanöstern.

Det kan hända att USA kan utöva större inflytande med palestinierna om det inte uppfattas som om USA står för ensidigt på Israels sida. Där har DN en poäng. Hur man ska jämka ihop det med att USA står så väldigt nära Israel som de faktiskt gör och som varit känt sedan tidigare vet jag inte. Men har inte Bush varit intresserad av mellanöstern?? Det verkar som om DN menar situationen rörande israelerna och palestinierna och inte hela mellanöstern? Bush har ju satsat hela sin presidenteftermäle på att Irak kan utvecklas positivt och bli ett bättre land än det var tidigare, före invasionen. Fokus på Irak har varit rätt otroligt i mediarapportering de senaste åren och såklart att USA satsat otroligt i form av pengar och manskamp på mellanöstern i den frågan. Bush har också deklarerat att palestinierna borde ha en palestinsk stat i framtiden vilket jag inte tror en amerikansk president tidigare har gjort. Bush har vidare insisterat på fria val i Libanon osv osv. Jag vet inte riktigt vad DN tyckte Bush skulle ha gjort på senaste tiden. Det är möjligt att det fanns något att göra som bara ledarskribenterna på DN visste. De ger ett exempel. Tydligen borde USA ha stött Libanons arme och DN verkar tycka bristen på sådant stöd var orsaken till att Hezbollahs inflytande minskade. Ok, såhär i efterhand kan vi alla se att Libanon borde gjort mer för att minska inflytandet av Hezbollah. Men att det var USAs fel att inte hjälpa Libanon är så himla typiskt. Varför kan inte någon europeisk stat eller EU hjälpt till likaväl? De är väl hjälplösa. Om vi ska klaga på 'passivitet', borde det inte gälla mängder av stater och inte bara USA?

USA:s ständiga åberopande av demokrati som allena saliggörande innehåller ett betydande inslag av hyckleri när beredvilligheten att sätta kraft bakom orden tryter. Libaneser som ömsom förbannar Israel, ömsom Hizbollah, vet också att deras utsatthet i grunden beror på omvärldens ointresse. Bristen på amerikanskt ledarskap är en viktig orsak till att regionen nu skakas av sin värsta kris på över tjugo år.

Den viktigaste orsaken till att regionen skakas av en svår kris är att Hezbollah attackerade Israel i brott mot alla internationella regler. Här ska vi komma ihåg att organisationen har stöd av Syrien och Iran så dessa stater har skuld med i förlängningen. Alla är sedan överrens om att Israel hade rätt att svara i självförsvar men vissa tycker det varit oproportionerligt våld, andra inte. Brist på ledarskap är väl i DNs ögon att inte huta åt Israel i denna frågan eftersom Hezbollah knappast bryr sig om vad USA tycker. Och Libanons regering har inte särskilt bra kontroll över sitt området milt sagt. Det jag har problem med är att Bush och USA var väldigt tydliga med att utkräva ansvar och ha en internationell utredning efter Hariris död och pressade på för fria val i Libanon. I praktiken var det USA som bidrog en hel del till att Syrien fick minskat inflytande över Libanon. Detta när t.ex vänstertidningen Flamman i Sverige tyckte att USA gick för hårt fram mot Syrien efter FNutredningen av Haririmordet implicerade höga Syrienfigurer. När det gäller 'omvärldens ointresse' kan vi också notera att Hezbollah var på USAs terrorlista och inte på EUs.

Det är rätt av USA att yrka på demokrati, men saknas viljan att ta ansvar för den process som gör det möjligt för demokratin att överleva blir retoriken slagordsmässig och kontraproduktiv.

Har inte DNs ledarredaktion varit för ett införande av ett demokratiskt Irak än gång men sedan nu sedan länge varit helt ansvarslös i sina uttalanden i många stycken. Klart att man som ledarskribent får anpassa sig efter verkligheten och det gäller de som är i regeringsställning med. Bara för att regering har valts demokratisk gör den inte immun för kritik eller är en garanti för stöd. Ifråga om Libanon har USA försökt med uttalanden att försäkra sig om att Libanons regering inte faller men vi får väl se hur det går med det. Vad jag vet har USA varit en av de pådrivande krafterna för att se till att Hezbollah nedmonteras vilket i sig var orsaken till att krisen nu uppkommit. Är inte det ledarskap också i sammanhanget? Det är klart att det alltid går att göra mer men sammantaget blir DN-artikeln en samling klagomål. En del rimliga poänger med men en hel del gnäll tycker jag.
Andra bloggar om:
,
,
,
,
,

måndag, juli 17, 2006

Situationen i mellanöstern

Det är tragiskt att läsa vad som händer i MellanÖstern för tillfället. Efter Hezbollahs attack mot Israel som var startskottet för alltihop är det ingen rolig läsning att se hur raketer fortsätter skickas mot Israel som orsakar skador både i form av materiell och människor. Även om Israel som jag ser det har rätt att försvara sig mot Hezbollah, och Hezbollah och dess anhängare rapporteras av AP har kontrollen i Libanon, så är det trist att se hur Libanons infrastruktur förstörs samtidigt så drabbas många civila samtidigt. Jag har följt några antiHezbollah-bloggar (Lebenese Political Journal och The Lebenese Bloggers) i Libanon på sistone och det är svårt att inte känna sympati för de som drabbats där av bombningarna.

Överhuvudtaget är det lätt att sitta här i en trygg miljö och skriva att det är rätt att bomba eller inte bomba när man inte direkt själv behöver känna några konsekvenser av alternativen. Jag ser inga enkla lösningar på denna kris som bara vara eskalera med tiden.

En del propagerar för vapenvila och det låter ju bra. Men frågan är vad det innebär i praktiken. Betyder det att Hezbollah fortfarande finns kvar som organisation vid gränsen till Israel, fortfarande med förmåga att beskjuta Israels städer utan att Libanons regering förmår eller har vilja till att ingripa mot dem? Mellan vilka ska vapenvila slutas t.ex? Mellan Israel och Hezbollah eller mellan Libanons regering och Israels regering? Det komplicerar ju läget när Hezbollah kan leva sitt eget liv i staten.

På nyhetskanalerna diskuteras i USA diskuteras situationen oavbrutet. Jag såg, som Bildt, hur den f.d. talmannen i USA, Newt Gingrich, började tala om kriget i mellanöstern som en början på 3:e världskriget och det var rätt förvånande att höra från honom ändå. Bakgrunden var här att det skulle röra sig om en kamp mellan radikal islam och världen, explifierad av Iran, Hamas, Hezbollah mm. Som Bildt är jag lite oroad över all betoning på militära åtgärder. Mccain sade sig vara besviken på den europeiska reaktionen i krisen som alltför snabbt beskyllde Israel enligt honom. Vissa andra republikanska senatorer är lite mer försiktiga i hur de uttrycker sig pga av USAs andra intressen i regionen, som Irak t.ex. Jag kan bara se hur trycket på USA att kritisera eller pressa Israel eller att utöva ledarskap för att skapa en vapenvila kommer att öka med tiden. Redan efter det att USA röstade ner en första resolution i säkerhetsrådet som skulle kritisera Israel blev det t.ex kritik från libaneserna och palestinierna och för varje tillfälle där USA tvingas stå mer eller mindre ensamma i försvar av Israel skadar till viss del USA i Mellanöstern om omvärlden anser att Israel utövat orimligt mycket våld, oavsett vad verkligheten är.

Hezbollah lär inte bry sig om G8s uttalande överhuvudtaget och jag är inte speciellt optimistisk att Hezbollah helt enkelt ska släppa de israeliska fångarna såvida de inte uppfattar att de får något i gensvar. Och eftersom Israel då fortsätter bomba och Hezbollah skickar raketer fortsätter situationen som tidigare oberoende av vad G8 än säger. Möjligheten finns förstås att Hezbollah förlorar alltmer kraft och styrka i takt med att Israels styrkor bekämpar dem och att det därefter kan finnas annan dynamik för en vapenvila. Eller blir Libanon i ännu värre skick politiskt efteråt än före attackerna och kanske att stödet för Hezbollah växer. När inte ens G8 rent ut kan säga att Iran och Syrien har skuld i krisen (kan såklart tolkas så indirekt) undrar jag också hur mycket internationellt tryck som kommer mot Syrien och Iran bortsett från enskilda stater som USA och kanske Storbritannien.

Jag såg precis att USAs FNambassadör på CNN svara på en fråga av en journalist av varför USA verkar vara så ointresserad av att säga att det ska bli en vapenvila. Bolton svarar att frågan om självförsvar från Israel måste tas in i bilden för att de ska kunna försvara sig och att det skulle kunna bli en vapenvila direkt om Hezbollah släppte fångarna och slutade med raketbeskjutning. Det sista är säkert sant. Blair och Annan förslår en sorts stabiliseringsstyrka. Bolton säger att när man funderar över en sådan styrka så kan man ställa sig frågor om hur vilka mandat en sådan styrka skulle ha för att agera mot det verkliga problemet, Hezbollah. Än så länge finns det mest frågor och få svar.

fredag, juli 14, 2006

Ockupation, Israel och media

Det är svårt att låta bli att skriva om situationen i MellanÖstern just nu.

Brit Hume på Fox News hade en intressant tanke angående det hela. De som försvarar terrorism mot Israel brukar ju motivera attacker med ockupationen, att Israel har kontroll över palestinska områden eller palestinska liv. Detta skapar i sin tur en desperation som gör resulterar i våld. Men vad ser vi då Israel lämnar över t.ex. Gaza och låter palestinierna ta hand om sig själva? Har våldet stoppats? Nä, istället har det blivit en sport att skjuta raketer från Gaza in på israeliska områden och nu senast t.om kidnappa en israelisk soldat men Hamasinblandning, samma parti som var populärast i fria val. Var det 800 st det senaste året? Vad hände när Israel drog sig tillbaks från Libanon? Inga fler attacker mot Israel då väl? Nä, istället smyger Hezbollah in och dödar israeliska soldater och kidnappar andra. Dessutom stödjer Hezbollah diverse terroroperationer utifrån. Hur det egentligen med logiken att det är ockupationen som får terrorister att attackera Israel? När israeliska styrkor försvinner verkar ju knappast våldet inte sluta.

Christian Science Monitor tittar på orsaken till varför Hamas och Hezbollah startade denna senaste konflikten med kidnappningar och överfall. Orsaken som tidningen ser det är att dessa organisationer kände sig pressade på olika sätt. T.ex kände Hezbollah av trycket som den libanesiska regeringen var under för att avväpna organisationen, något som FN har krävt i resolutioner. Hamas var å andra sidan som tidningen ser det delat mellan olika sorts fraktioner inom organisationen, och kunde behöva sätta fokus på en enande fråga än att fokusera på samarbete med Abbas och annat.

Washington Posts ledarskribenter säger att i diplomatin är det frestande att tala om lika goda kålsupare men att inget i detta fall borde stoppa världen från att se att det är Hezbollah och dess stödjare som startat våldet och som måste hållas ansvariga. Tidningen föreslår att Irans roll i stödjandet av terrororganisationen undersöks.

Sen är det också intressant att se att just när Iran var under press i kärnkraftsfrågan och refererades till säkerhetsrådet så utbryter denna eskalerande konflikt i Mellanöstern. Är man lite spekulativ så kan man fundera på om Iran genom att förmå Hezbollah att attackera Israel vill få bort fokus från sitt eget agerande angående kärnkraft och kanske kärnvapen.

Wall street journal ifrågasätter en del reaktioner i europeiska huvudstäder om att Israel agerar ickeproportionerligt. Vilka proportionerliga åtgärder borde ha vidtagits frågar sig tidningen och det kan jag undra med. Skulle Israel svara med ickediskriminerande granat- eller raketbeskjutning av områden i Gaza och mot vissa områden i Libanon? Eller kanske om Hizbollah dödar och kidnappar några soldater en dag så ska Israel gå in nästa dag och göra exakt detsamma? Och inte försöka förebygga sådana attacker i framtiden. Både Wall street Journal och Washington Post tycker för övrigt att uppgifterna om Hezbollahs raketbeskjutning mot israeliska mål inte fått särskilt stor uppmärksamhet. Så kan jag med tycka. Och tvärtom är det väl så att de oskyldiga som lider utanför Israel inte skildras tillräckligt mycket i amerikansk tv.

DN säger att en kris förvärras när en part inte svarar med samma mynt men istället trappar upp konflikten. Av den anledningen 'ges Israel skulden för de senaste veckornas utveckling' säger skribenterna. Säg att det finns två länder, A och B med respektive militärstyrka 100 och 10000. Antag att den svagaste parten A skulle vara så korkad att den attackerade den starkaste parten B och förosakade förluster för B med 5 enheter. Följer det då att B måste förosaka endast 5 enheters skada på A. Knappast kan jag tycka. I själva verket kan B välja att förstöra hela A:s styrkor om inte A väljer att följa B eftersom A började.

Frågan är när det hela kommer att sluta. Libanons regering har varit för svag för att förmå Hezbollah att avväpnas hittills. Nu med Israels svar på attackerna undrar nog många libaneser vad Hezbollah tänkte på när de började med våldet. Förhoppningsvis kan denna irritation mot Hezbollah leda till att de inte kan leva oberoende av staten Libanon. I dagens libanesiska Daily Star finns ett par kolumner som är kritiska mot Hezbollah. En kolumn med titeln 'Nasrallah avfärdar internationell lag' är skriven av en person som kandiderat till presidentposten. Huvudledaren argumenterar också för att det borde vara den libanesiska staten som borde föra Hizbollahs talan och därmed inte att organisationen lever sitt eget liv. Dock är jag lite orolig för att denna irritation med Hezbollah med längre tids bombning riskerar att gå över i mer fientlighet mot Israel så att fokus på Hezbollah blir mer av en bifråga i sammanhanget. Men vi får se.

Nu rapporterar också Jerusalem Post att Syrien vill att Hezbollah ska sluta med sina raketbeskjutningar och Saudiarabien kritiserar kidnappningarna som inte varande 'legitimt motstånd'. Saudiarabien har en annan åsikt än Hamas i detta då alltså antagligen. Jag kan tänka mig att många arabstater är under diplomatiskt tryck av USA att kritisera Hezbollah.

Stödet från USA gentemot Israel har varit starkt här de senaste dagarna, något som också reflekterades i FN-omröstningen om att inte fördöma Israel igår. De allra flesta etablerade politiker visar förståelse för att Israel måste tillåtas försvara sig mot terror osv. Dock vill ju USA inte riskera att fälla den libanesiska regeringen eller verka för okänslig för arabers lidande så Bush insisterar nu på att Israel sparar oskyldigas liv. Igår spred Israel flygblad för att säga åt invånarna i vissa av Beiruts förorter att undvika Hezbollahtillhåll. Så på det sättet så försöker Israel så mycket som möjligt att undvika civila men det går kanske att göra mer. Igår såg jag på en intervju på TV4 med Mattias Gardell som påstod att Israel medvetet bombade barn i en pool osv. Idiotiskt sagt. GP liknande för övrigt häromdagen Israel med en terrororganisation för att Israel i en bombning av en hög Hamasledare också skadade och dödade civila. För det första kan man fråga hur GP vet att israeliska militären visste att det fanns så många barn och civila där. Det är ju inte självklart precis. Terrorgrupper bombar just för att skada och döda just så många civila som möjligt vilket är en himla skillnad jämfört med Israel.

Jag följer för övrigt också Lebanese Political Journals blogg på engelska. Rätt intressant faktiskt att se utvecklingen från libanesers sida i sammanhanget.

onsdag, juli 12, 2006

Hamas applåderar kidnappningar av israeliska soldater

Igen ser vi vilka krafter Israel har att göra med nere i MellanÖstern. När israeliska trupper attackeras under en rutinpatrull på gränsen till Libanons område så dödas flera och några kidnappas. Detta uppskattas så mycket av Hamas att de gav ut ett meddelande som hyllade Hizbollah. Ännu ett skäl att inte stödja Hamas på något sätt alltså.

När det gäller Hizbollah så måste folket i Libanon bestämma sig. Antingen representerar Hezbollah Libanon och därmed är en attack från Hezbollah en attack från Libanon eller också lyder Hezbollah under libanesiska myndigheter och lagar och därmed måste libanesiska myndigheter få stopp på Hezbollahs attacker och förmå organisationen att släppa de israeliska soldaterna.

Syrien skyller attackerna på 'ockupationen' trots att både de och Iran har stött Hezbollah. Irans president har t.ex. sagt att han älskar Hezbollah, detta trots, eller tack vare, att dess ledare Nasrallah hyllat prepubertala barn som tyckte döden var sötare än honung.

Jag vet inte riktigt hur det kommer sluta där nere nu. Risken är väl att de föreställningar som människor har överlag om konflikten bara förstärks. De som redan tidigare tyckte illa om Israel kan nu fokusera på ökat lidande på civilbefolkningen som en följd av åtgärder för att hitta soldater och bestraffa de organisationer som tog dem. Å andra sidan har de som är mer sympatiskt inställda till Israel sedan tidigare också en del att fokusera på som Hamas och andra palestinska organisationernas uttalanden och göranden. För mer ter det sig viktigt att Israel i så hög grad som möjligt undviker lidande för civilbefolkningen men samtidigt är det mer än förståeligt att de vill göra allt för att rädda sina soldater. Och som sagt, Libanon måste ta ansvar för vad en stor militant organisation på deras område gör mot Israel.

Populism och språkbruk

Liberalismen har blivit populistisk påstås det på DN Kultur. Det låter ju hyfsat generaliserande. Lennart Regebro plockade isär artikeln på ett bra sätt. Måste bli lite bättre på att länka... Mina favoritrader i DN-artikeln är dels:
Nu återlanserar partiet sin politiska älsklingsbomb: språktestet. Men försöker dölja att succéreceptet kom ur ett samarbete med det danska främlingsfientliga Venstre.

Ja, det är ju ett verkligt revolutionerande förslag om att personer som ska vara svenska medborgare ska kunna lite svenska. Det bara måste ju vara främlingsfientligt eller rasistiskt. Därmed är väl minst hälften av de civiliserade länderna i världen präglade av rasism. En av mina andra favoriter var påståendet att folkpartiet var populistiskt eftersom partiet inte gav alla människor samma rättigheter i hela världen. Om ett parti på något sätt inskränker t.ex. rätten för utländska medborgare att komma till Sverige och upphålla sig oändligt länge där är det därmed populistiskt. Likaså om rätten till socialbidrag, studiebidrag och andra sorters förmåner endast gäller svenskar och inte hela Sveriges befolkning antar jag.

Jag har tidigare reagerat för hur ord som rasist och främlingsfientlighet används lättvindigt. Vissa saker får tydligen inte diskuteras utan att debattören eller debattörerna ska tystas och misstänkliggöras. Jag såg förresten att det blivit lite ståhej kring att Ian Wachtmeister varit uppe på scen med Alf Svensson. Fredrik Malm lyckades med bedriften att framstå som en åsiktspolis och att verka småaktig i en diskussion med Ian och Alf tyckte jag. Ofta uppfattar jag det som att den amerikanska debatten tillåter mer svängrum än den svenska, inte minst i diskussionen om invandringspolitik.

fredag, juli 07, 2006

Ett år efter attackerna i London.

Ett år efter terroristattackerna i London är hotet av nya terrorattacker påtagligt och har ökat sedan Londonattackerna förra året. Detta om man ska tro högsta polischefen i London. Polismästaren säger att hotet både är inifrån och utifrån och sättet och att vi lever i en tid då vi får acceptera att hot om att en attack verkligen utförs är 'mycket verkligt'. Vad säger de individer som under alla omständigheter är emot antiterrorlagstiftning och all sorts övervakning om detta? Lite svinn får man räkna med kanske....

DN har nu en klar förklaring till varför en samling individer i sin religions namn sprängde sig själva och andra i luften. Irak såklart, vad annars:

Utan USA:s invasion i Irak är det svårt att tro att Madrid- och Londonbombningarna skulle ägt rum. Spaniens dåvarande premiärminister José Maria Aznar och den brittiske premiärministern Tony Blair inte bara stödde USA utan skickade också egen trupp. Irak är i dag den muslimska terrorismens främsta rekryteringsbas.

Det är troligt att terroristerna velat påverka regeringspolicer i slutändan genom att sätta ett pris på ha trupper i Irak. På ett sätt är det effektivt eftersom när attacker sker är det frestande för kommentatorer att direkt skylla på det skakade landets ledning, i detta fallet Blair för att de hade en politik som provocerar muslimer. Inte att antydningarna är så tydliga alla gånger direkt efter en attack men ju längre från händelsen man anmärker ju säkrare är det. Det finns en risk att terroristens egna argument återupprepas, dvs desperation driver upprörda människor till terroristdåd. Jag bara undrar vad som blivit bättre angående antalet terrorister om England hade gett sig ut från Irak efter ett år. Antagligen hade det blivit värre för terrorister hade uppfattat att deras taktik fungerat.

Sedan är det förstås så att attacker planerats och utförs innan Irak startades. T.ex har planer om att störta plan ner i House of Commons undvikits före Irakinvasionen, USA anfölls långt tidigare, Kanada har nu haft omfattade gripanden för attacker mot mål i Kanada självt osv. Hade det inte varit attacker som syftade till att angripa policyer i Irak så hade de säkert fokuserat på andra uppfattade orättvisor i en del fall.

Det går inte att komma ifrån att det finns ett stort religiöst eller kvasireligiöst inslag här. Det är ett faktum att det mestadels är muslimer som utför terroristdåd, därmed inte sagt att en majoritet stödjer sådana uppfattningar. Men opinionsmätningar på brittiska muslimer skrämmer mig lite. I den senaste säger 7% att de ser 7/7-terroristerna som martyrer. Om urvalet har gjorts på ett korrekt sätt skulle det motsvara hundratusentals muslimer i England som har sådana uppfattningar. Hundratusentals individer som uppfattar självmordspersonerna som ett slags religiösa hjältar... Det går inte att begripa i så fall. Endast 78% säger att de skulle ogilla om någon i deras familj gick med i Al Qaida? Resten då? Likgiltiga eller smått positiva? Hur brittiska muslimer såg på attackerna för ett år sedan redogjorde jag för här. Endast 56% av brittiska muslimer tror för övrigt att araber utförde attackerna vid 9-11 vilket måste vara mycket lågt räknat jämfört med samhället i stort. Konspirationsteorierna flödar eller? Jag såg också artikeln av en konservativ debattör i dagens Expressen som varnade för utvecklingen, som tog upp opinionssiffrorna och hur media inte tillräckligt är kritiska mot organisationer som sprider extremism.

DN har rätt i sin sista punkt att utmaningen för demokratier kvarstår i ljuset av hotet från terrorism. Hur man bäst bemöter det kan vi diskutera. Jag skulle föreslå att det måste bli en balans mellan säkerhet för medborgare och andra rättigheter och friheter för merborgare. Jag är i alla fall beredd att låta myndigheterna att avlyssna misstänkta samtal och ha någon terrorlista osv på flygplan osv. En position av motstånd av allt som har att göra med övervakning, reformering av antiterrorlagar riskerar få konsekvenser i form av fler lyckade terroristattacker är jag övertygad om.

torsdag, juli 06, 2006

Expressen låter som Aftonbladet ibland

På USAs nationaldag då folk i USA är stolta över sitt land och firar med parader, grillfester och fyverkeri så kommer Expressen med ledaren 'USA kan bättre':

USA har förlorat sin inre kompass i kriget mot terrorismen. Listan över rättsvidriga åtgärder och övergrepp kan göras lång: Guantánamolägret, de hemliga CIA-fängelserna, fångtransporterna, Patriot Act, det hemliga avlyssningsprogrammet, Abu Ghraib, Hadithamassakern.
USA har trampat på samma fri- och rättigheter som man säger sig försvara i kriget mot terrorismen. Frihetens förlovade land har blivit en rädslans borg.

För mig kunde samma ledare vara skriven i Aftonbladet. Ensidigheten i skildringen av USA verkar vara total i svenska tidningar. Expressen har anammat Michael Moores syn där rädslan är det som styr tillvaron. Fastän både demokrater och republikaner har sett ett behov av ny lagstiftning i kongressen som ska underlätta terrorbekämpning så avfärdas detta som 'rättsvidriga åtgärder och övergrepp'. Helt sanslöst. De andra sakerna som också inkluderas i denna fråga kan diskuteras var för sig. I Haditha-frågan är det väl under utredning med antagligen åtal att vänta för de misstänkta. Det har väl inget med USAs 'inre kompass' att göra? Avlyssningsprogrammen rör avlyssning av samtal mellan misstänkta terrorister i utlandet och deras trafik in i USA något som de flesta politiker accepterar, låt vara att kongressen verkar vilja bli mer inblandad i översyn. På samma sätt kan man kommentera varje annan fråga. Att säga att USA trampar på fri- och rättigheter är också idiotiskt av Expressen. Vad menar tidningen eller spelar de enbart på fördomar? Tidningen tar upp hur negativt folk i omvärlden ser på USA enligt någon opinionsmätning. Verkligen konstigt med tanke på medias bild och rapportering angående USA...

söndag, juli 02, 2006

Guantanamodomen

Stora rubriker i media om vilket bakslag det var för Bushadministrationen att amerikanska HD röstade mot administrationen i ett fall för en Guantanamofånge. Militärdomstolsprocessen som den ser ut idag accepterades inte och tal om rättigheter enligt Genevekonventioner för fångar som tas i kriget mot terrorism.

Några funderingar till detta. Det slår mig hur viktigt det är med nomineringar till högsta domstolen i USA. Utslaget 5-3 betyder att det är endast en individ som avgör hela policyn som USA ska ha i detta fall. 4 liberala och en moderat person röstade för och tre konservativa röstade emot.

Biten i HDbeslutet om att kongressen kan bli mer inblandad i specificering av hur terrorister kan ställas inför rätta är inte fel. Ju starkare stöd i kongressen för en policy så blir det svårare för demokrater och för övrigt också för övriga ledare i världen att gå emot policyn just för att det är Bush och hans administrationen som uppfattas gå runt lagar.

Däremot kan jag inte riktigt fatta att HD behandlat fångarna på Guantanamo som att de har rättigheter som krigsfångar enligt Genevekonventionerna. Om så är fallet är det väldigt märkligt med tanke på att det när det gäller terrorister inte finns något land man strider mot, någon motpart som respekterar krigslagar, som bär uniform osv. En ledare med titeln 'Al Qaida får Club Med-behandling' på UnionLeader uppmärksammar att Genevekonventionerna skulle uppmuntra individer att följa krigslagar för att få bättre behandling. I fallet med terrorister som mördar civila så är det svårt att förstå att sådana individer ska belönas även om de inte följer gällande regler för krigföring. En artikel på RealClearPolitics med titeln 'Hamdan vs. Rumsfeld. Common sense at war' talar också kritiskt upp domen.

I debatten nu idag på morgon-tv kom det upp intressant diskussion hurvida det som en debatt om terroristfångars rättigheter eventuellt kan komma att gynna republikanerna. Antingen kommer demokraterna att vilja att Al Qaida-fångar ska ha samma rättigheter som vanliga krigsfångar vilket kan vara svårt i allmänna debatten eller får demokraterna vara med och medverka till att skapa ett system för att förvara och döma misstänkta terrorister och därmed försvinner en fråga där de kan håna Bush utan egna lösningar.

Jag har inte sett någon debattör i den politiska sfären som föreslagit att alla misstänkta terrorister på Guantanamo ska släppas fria. Gång på gång kommer frågan vad man ska göra med de som svär på att de ska döda amerikaner när de släpps igen. Ska dessa också släppas fria så de kan gå ut och planera attentat och mord? Aldrig i livet. Det vore helt absurt. Försök gärna skicka hem en del som inte längre utgör ett hot eller som kan straffas i sina hemländer men i de fall där individer fortfarande utgör ett hot kan de knappast släppas fria. Vad människorättsorganisationen och diverse politiska förståsigpåare menar med att stänga Guantanamo vet jag inte riktigt. Det låter väl bra med som sagt, men i praktiken är det inte så enkelt.

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se