torsdag, september 07, 2006

Terrorism skrämmer allt fler

Jag såg en artikel på SVT med titeln 'Terrorism skrämmer allt fler':

Stora majoriteter i USA och Europa ser internationell terrorism som ett extremt stort hot. Det visar en undersökning gjord inför femårsdagen av attackerna mot World Trade Center i New York rapporterar TT.

Ett annat orosmoment för både amerikaner och europeer är Iran. Och landets kärnvapenprogram. Drygt 80 procent av de tillfrågade tycker att ansträngningarna att förmå Iran att avstå från kärnvapen ska fortsätta.

Hotet av islamsk fundamentalism upplevs mycket stort av en majoritet. Dock inte islam i sig.


När jag läste detta efterlyste jag detaljer. Vad menas med 'stora majoriteter'? 53% eller kanske 99%? Hur stort upplevs hotet av islamsk fundamentalism i siffror och är det verkligen sant att människor i USA och i Europa inte ser Islam i sig som ett hot? Det sistnämnda skulle dock förvåna mig med tanke på opinionsundersökningar i diverse länder (som Tyskland, Storbritannien) i Europa som visar ett negativ attityd mot Islam och som verkar vara på nedåtgående.

Jag började mitt sökande på Yahoo News där jag hittade en artikel av Reuters med titeln 'Americans would back a strike on Iran: Poll' Däri refereras en nyligen släppt internationell opinionsundersökning (The annual Transatlantic Trends survey) med jämförande opinioner i USA och i många europeiska länder. Där finns siffror som ger mer kött på benen än i SVTs korta notis. 66% av europeerna (en ökning med 8% mot förra året) och 79% av amerikanerna (ökning med 7% från förra året) säger att internationell terrorism är ett 'extremt viktigt hot'. Motsvarande siffror för de som säger att islamsk fundamentalism är ett 'extremt stort hot' är 52% (upp 11%) för europeer och 58% (upp 13%) för amerikaner.

Resultatsektionen av studien visar en mängd andra detaljer om ovanstående hot och också om attityder på både sidor av Atlanten ifråga om andra hot, USAs och EUs roll i världen. övervakning, invandring osv osv. Här ser vi också den skeptiska attityden mot Islam i diverse länder trots SVTs försäkringar att folk inte ser Islam i sig själv som något hot. Inget lands invånare anser att Islams värden är förenliga med värdena i respektive lands demokrati. Som exempel kan nämnas USA (28% förenligt mot 56% inte förenligt), Frankrike (37% vs. 57%) och Tyskland (26% vs. 67%) men jag kunde lätt inkludera fler länder från tabellen i studien. Det ska sägas att på frågan varför man tycker så säger de flesta att det beror på individuella muslimska grupper och inte på Islam i sig. Jag vet inte om det var det som SVT refererar till.

Igår kollade jag också på en annan studie genomförd av Pew Research Center angående attityder bland amerikaner 5 år efter 11:e september. Där verkar det som alltfler (40% jämfört med 35% för 4 år sen) ser 9/11 som startskottet till en stor konflikt mellan Islam och Väst. Fortfarande är de i majoritet som säger att konflikten endast är med en liten radikal grupp inom Islam men majoriteten har minskat. Här kan svaren blivit som de blivit på grund av få svarsalternativ. Det är knappast självklart att det är antingen tycker jag. Övrigt från denna studie är ett minskat fokus bland amerikaner på militära åtgärder vilket jag nog själv tror behövs med.

Jag kan också rekommendera läsning av två intervjuer angående hur situationen är nu 5 år efter 9/11 och risken för en civilisationskamp. Harvardprofessorn Samuel Huntington, som myntade begreppet civilisationskamp (clash of civilizations), betonar hur viktig religionen är för många människor i vår tid och att det tenderas att underskattas, att världen är pluralistisk, att kommunikationer har ändrat på interaktioner mellan civilisationer mm. Han betonar samtal som större medel för lösa dispyter med individuella länder för att ta hänsyn till enskilda folks intressen. I detta är han nog ense med Akbar Ahmed, professor i Islam vid American University i Washington och enligt BBC en av världens ledande auktoriteter på Islam (vad nu det har för betydelse), som beskriver att han efter sina resor i muslimska länder tidigare i år fått uppfattningen att antiamerikanismen och antisemitismen aldrig varit så stor och många känner att Islam är under attack explifierat av invasionerna i Irak och Afganistan, Muhammedteckningar, och allmänna kränkningar från västerländsk media mot Islam. Man behöver inte köpa att det är väst, västliga medier, västliga regeringar nödvändigtvis som gjort något fel som gör att det är berättigat att känna att Islam är under attack. Men det kan ju vara relevant att känna till strömningarna i världen så att man vet att ens åtgärder får konsekvenser.

Han säger på frågan om vilket muslimskt ledarskap som kommer fram i dagens värld att det är av tre slag, dels ett som fokuserar på mystisk, poetisk tolkning av Islams religiösa texter, dels ett som fokuserar på att anpassa Islam till omvärlden och dels ett som arbetar för en återgång till en renlärig, fundamentalistisk tolkning av religiösa texter. En uppfattad situation där Islam är under attack stödjer en fundamentalisk utveckling säger Akbar. Och jag tycker visst han har en bra poäng men samtidigt tycker jag det är störande att omvärlden ska behöva tassa runt religionen så att inte blir störd, kränkt, känner sig attackerad, stigmatiserad osv. Akbar har jag för övrigt tagit upp i ett program om frågor och svar om Islam.

Andra bloggar om:
,
,
,
,
,

6 Comments:

At 7:12 em, Blogger Mr Brown said...

som vanligt en välresearchad och bra skriven postning, även om jag inte håller med om allt.

En fråga som man måste ställa sig är varför islam hamnat så totalt i blickfånget att det verkar skymma det mesta annat. Visserligen var 911 exceptionellt, men USA har också haft problem med inhemsk terrorism tidigare (Atlanta och Oklahoma, bara för att ta några exempel).

Och sedan undrar jag om vi verkligen "tassar"? Själv är jag övertygad om att allt fokus på religionen är missriktat. Den "kamp" som pågår handlar som jag ser det inte om vilken religion som skall vara förhärskande, utan om makt och resurser, där religionen är ett slags krydda, eller opium för att låna ett marxianskt uttryck.

Och om man ser det ur det perspektivet så har vi i väst knappast tassat omkring utan trampat in som elefanter i diverse butiker.

Irak 1921
Iran 1953
Indonesien
Suezkrisen
Palestina 1948
Afghanistan 1918-19

etc.etc.

 
At 10:56 em, Blogger rgr said...

Anledningen att religionen kommit i fokus är väl mycket att terroristerna gång på gång gör sina dåd i Islams namn, använder Islams texter och symboler för att motivera sina gärningar osv. De ser sig själva som martyrer för sin religion och en inte försumbar andel av muslimer runtom i världen verkar ju se Al Qaida på ett positivt sett med även om stödet kanske minskat från några år sedan. Visst finns det exempel på inhemsk terrorism som Oklahomabombningen men dels är väl antalet dödsoffer mycket mindre och dels är det inte attack på attack med stöd bland civilbefolkningen och motivation i religiösa texter vad jag vet.

Ibland är världen redan försiktig när man behandlar ämnet Islam för att undvika att kränka människor. Det var så jag menade. När det gäller kristendomen och andra religioner går det att skämta och ha satir men gör något liknande med någon av Islams symboler och reaktionen blir annorlunda. Det är mycket det jag reagerar på vilket gör. Hurvida man känner att religionen är under attack är rätt subjektivt. Om man flyttar till ett land med en annan kultur och där samhället trots formell skillnad mellan stat och kyrka ändå är starkt präglat av en annan religion kanske man känner att sin religion är under attack för att man inte kan bete sig som vill. Men det betyder inte att någon i det landet dit människor flyttat har gjort något fel. Grejen är väl att islamister också fokuserar endast på de saker där de känner sig orättvist behandlade och utelämnar det positiva som finns för ett visst politiskt syfte. Säg att en tidning i Danmark trycker något om Muhammed som de flesta människor tycker är harmlöst efter de är vana vid satir. Som du vet är det inte orimligt att islamister i arabvärlden hetsar upp massorna för en händelse som de annars aldrig hört talas om. Offermentaliteten söks av vissa som vill ha en djupare konflikt mellan Väst och Islam.

Och sedan angående ingripanden du nämner kan det säkert vara mängder av felaktigheter som representanter för västliga länder begått där. Å andra sidan går det väl hitta saker där västliga länder gjort saker för att gynna muslimer med hjälp mot svält, jordbävningar och tsunami, avsättningar av diktatorer, bistånd, stopp av folkmord osv om man vill. Det går alltid att diskutera om de saker som väst genom historien sammantaget ha hjälpt eller skadat människorna i mellanöstern men hur långt ska vi behöva ha en sorts arvsskuld. Ska jag känna mig skyldig någon för vad som vad som hände på min morfars tid? Eller ska vi gå ännu längre tillbaks?

 
At 11:34 em, Blogger Mr Brown said...

Varken kristna eller muslimska fundamentalister tycks skilja på politik och religion. Frågan jag vill ställa är om dagens konflikt handlar om vilken religion som skall vara den förhärskande i världen, eller om det egentligen handlar om resurser, makt, gamla oförrätter eller territorium.

Jag tror att motivet är olika för olika scener i det här kriget och att man måste se bakom den religiösa retoriken.

 
At 11:40 em, Blogger Mr Brown said...

"Grejen är väl att islamister också fokuserar endast på de saker där de känner sig orättvist behandlade och utelämnar det positiva som finns för ett visst politiskt syfte".

Och vi i vår tur fokuserar på frågor som vi inte vet mycket om, som till exempel frågan om Sharia-lag, som många verkar ha åsikter om, men som få som inte är muslimer vet vad det kan innebära. Vad jag vill säga med det är att det inte är lätt för någon grupp att på djupet förstå vissa grundbegrepp i den andres kultur om man inte aktivt tar del i den.

 
At 9:32 fm, Anonymous Mohamed Omar said...

Mohamed Omar och tidskriften Minaret har en hemsida: www.mohamedomar.se

 
At 2:45 em, Blogger rgr said...

Jag tycker vi börjar komma ifrån ämnet men egentligen tycker jag det vore konstigt om ens religiösa övertygelse inte påverkade ens ståndpunkter i politiska frågor. Problemet med en fundamentalistisk hållning vare sig den är från kristendom eller Islam är att den inte lämnar mycket plats för demokratisk diskussion då sanningen redan finns på papper någonstans.

Jag vet inte riktigt vad du menar med att man ska se bakom den religiösa retoriken i denna konflikt eller i detta krig. Vilket krig talar vi om specifikt då? En hemsk, men förhoppningsvis väldigt osannolik, konflikt mellan hela traditionella väst och alla muslimska länder i framtiden eller någon specifik situation som Irak eller Afganistan? Jag kan hålla med om att olika nivåer av ideologisk terrorism finns beroende var den sker i världen, om det är i Irak, i England eller någon annanstans.

Visst, selektionseffekter finns åt andra hållet med vad som rapporteras men å andra sidan används det inte till att motivera till avsiktliga attacker mot civila. När Iran har en konferens om vem som kan göra bäst parodier på förintelsen tycker många i väst att det är äckligt och olämpligt men inga bränner ambassader, hotar att avrätta de som gjort sådana teckningar osv. Å andra sidan vet vi vad som hände när Muhammedteckningarna publicerades. Situationen är inte jämförbar tycker jag.

Sen slutligen undrar jag igen om du ser några konsekvenser för t.ex. invandringspolitik om det nu är så som du skriver att människor från olika kulturer har så svårt att förstå ens grundläggande begrepp i den andres kultur. Jag är benägen att förorda mer migration mellan länder med liknande kultur än länder med för olikartad kultur. En del tycker att det är rasistiskt, ord som kulturrasism flyger..., och en del hävdar att det här med kulturer inte ens finns verkar det som men den inställningen verkar ju inte du ha. Självklart är ens kultur inte konstant utan påverkas över tiden av omvärlden och också av sin egen befolknings förändringar men att det inte skulle finnas skilda kulturer (oavsett om det är svårt att definiera) verkar långsökt. Som jag skrivit innan är jag rätt säker på att jag som svensk har det mycket lättare att flytta till och anpassa mig i ett land som Norge eller Danmark än Grekland eller Ryssland, lättare att flytta till och anpassa mig i Grekland eller Ryssland än till Saudiarabien och Marocko osv. (Inget illa menat mot något enskilt land för det) Borde inte det gälla tvärtom också i genomsnitt för personer som kommer till Europa och Sverige?

 

Skicka en kommentar

<< Home

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se