söndag, oktober 29, 2006

Folk mest rädda för USA?

Folk är mest rädda för USA står det t.ex. i Sydsvenskan. Liknande artiklar från tt har jag sett i DN och Svenska Dagbladet som fått stort utrymme:

Drygt 1 000 personer fick svara på frågan " Vilket av följande länder anser du vara det största hotet mot världsfreden? ". Bland svarsalternativen fanns sex olika länder - Israel, Kina, Ryssland, USA, Nordkorea och Iran.


Nordkorea var nära att dela förstaplatsen med USA - 28 procent av de tillfrågade tyckte att landet var farligast. På tredje plats kom Iran med 18 procent av rösterna.

Först och främst tycker jag förstås att det låter konstigt att folk verkligen skulle vara mest rädda för USA. Många i Sverige har varit och är väl fortfarande kritiska till USAs närvaro i Irak och det är väl detta som reflekteras till viss del att en del säger att USA är ett 'hot mot världsfreden'. Själva begreppet tycker jag är lite oklart. När var det 'världsfred' senast? I detta nu pågår ju knappast någon världsfred nere i Irak kan jag tycka och så har kanske fler tyckt när det svarat? Eller ska man tolka hot mot världsfreden som att det är hot om världskrig?

Även om folk i allmänhet inte skulle vara rädda för USA vilket jag inte tror, och det visar inte studien heller utan istället att en av fyra eller fem tycker USA är det största hotet vilket är en skillnad, så kan man fråga sig om bilden är sådan pga av ett verkligt hot eller om opinionen också påverkas av den interna mediabilden vilken jag ofta tycker tar fasta på sådant som är negativt med USA i någon form. Anklagelser framställs som fakta såvida man inte lösläser artikar osv. Så frågan är om opinionen är som den är pga media eller om media är som den är pga opinionen. Antagligen är inget av alternativen helt rätt.

tisdag, oktober 24, 2006

Expressen och Irak

Expressen har i en nyligen publicerad ledare om Irak med titeln 'USA måste lämna Irak' där de diskuterar olika strategier för USA i fortsättningen i USA. De skriver att diverse förslag diskuteras, bland annat om att låta en junta ta över i Irak. Jag tycker mig själv vara någorlunda insatt i Irakfrågan men har aldrig hört talas om något sådant men Expressen finner det lämpligt att diskutera varför något sådant inte vore lämpligt. Att det troligen inte vore bra att dela landet i tre delar håller jag med ledarskribenterna om.

Trots sin rubrik om att USA måste lämna landet så avvisar ledarskribenterna ett omedelbart lämnande med att det skulle bli ett blodband. Kanske det. Men om det inte är så enkelt att lämna landet, varför skrika ut i en rubrik att USA måste lämna landet. Självklart vill både irakierna och amerikanerna själva att amerikanska soldater ska få komma hem i igen. Det är att slå in öppna dörrar.

Sedan är tidningen störande självsäker vad som måste göras i Irak:
Vägen ut ur Irak för USA går därför via smärtsamma försoningsprocesser såväl i Irak som i regionen i stort. Sunniterna måste lockas att lägga ner sina vapen med hjälp av amnestier, garantier om att oljan ska fördelas rättvist, ett slut på avbaathifieringen och shiamilisernas framfart samt en amerikansk tidtabell för att lämna Irak.

Igen tycker jag tidningen slår in öppna dörrar när det gäller försoningsprocess med sunniterna och andra grupper i det irakiska samhället. Malaki har väl redan försökt börja med en sorts försoningsprocess också innehållande amnesti men frågan är väl om alla sorters brott kan ges amnesti för. Amerikanska politiker vill inte att irakier som anfaller och dödar amerikanska soldater ska ges amnesti men det är mycket upp till irakierna hur de vill komma över denna sitationen nu tror jag. Vem ska garantera att olja fördelas rättvist? USA eller den irakiska regeringen. I princip tycker jag igen att det är den irakiska regeringen som borde vara angelägen att fördela resurser så att de kommer alla till del. Vill Expressen att USA eller kanske FN gå in och utfästa olika slags garantier? Pågår avbaathifieringen fortfarande? Det var väl något som var mer aktuellt när USA hade mer av makten i Irak än nu när det finns en vald regering. Igen, vem menar ledarskribenterna ska fixa detta? Tidtabell eller inte så verkar läget i den amerikanska opinionen och bland båda demokrater och en hel del republikaner indikera att tålamodet med Irakoperationerna nu tryter på allvar och trycket på allt mindre trupper blir starkare och starkare.

Expressen fortsätter att slå in öppna dörrar angående Iran:
Iran bör frestas med en "grand bargain" där landet erbjuds säkerhetsgarantier, slopade sanktioner och normaliserade relationer med USA om landet lägger ner sitt kärnvapenprogram och slutar söndra i Irak och på andra håll i Mellanöstern.

Är det inte detta som gjorts i mycket? Iran har fått en möjlighet av det internationella samfundet att välja mellan att utveckla sin urananrikning och nukleära program och ökade förbindelser med omvärlden och kanske omvärdering av nuvarande relationer om stöd för terrorism upphört. Iran har väl 'frestats' men verkar ändå gå sin egen väg, i alla fall för tillfället.

torsdag, oktober 12, 2006

Dödsoffer i Irak

Så kom då ännu en studie om antalet döda i Irak som en konsekvens av våldet efter invasionen där. Jag förmodar att siffrorna kommer användas politiskt som vanligt. Var man motståndare till invasionen kanske man försöker ta fasta på dessa mycket höga siffror på runt en halv miljon och stödjer man Bush i allt är det väl lockande att avfärda hela studien som ett politiskt utspel före valet.

Först kan vi konstatera att studien har genomförts av forskare vid en ansedd institution, John Hopkins, som antagligen har haft gott om hjälp av epidemiologer och statistiker vid planering och analys av studien. Det är ingen garanti på något sätt att effekten på antalet dödsoffer efter invasionen jämfört med före inte kan ha överskattats eller underskattats men en avsaknad av sådan personal hade gjort att man blivit mer skeptisk. DN har som rubrik 'Över 600000 har dödats i Irak' och jag förstår inte varför men ska jag bli upprörd? Inne i artikeln finns resonemang om att siffrorna är mycket större är tidigare studier men varför reflekteras inte detta i rubriksättning?? För de som endast läser löpsedlar eller skummar igenom tidningar ges det uppfattningen att det är fakta och inte kontroversiellt och jag tycker det är fel. Innan kritiker har hunnit studera designen, begräsningar och uttalade brister i studien eller förstått varför dödssiffrorna skulle ha varit så mycket större än vad som tidigare rapporteras så har en bild framförts som människor accepterat och knappast blir det en lika stor artikel om kritik om någon veckan framför mot studien t.ex.

En AP-artikel 'Iraq death toll study has mixed reaction' visar på internationella kommentarer. Men det viktigaste är till sist att läsa vad publiceras i Lancet angående denna artikel för att ha omfattande kommentarer. Det duger inte ens att endast läsa sammanfattningen på John Hopkins sida för att ha några definitiva omdömen. Jag kan bara undra hur denna uppskattningen i denna studie skiljer sig så hemskt mycket från en mängd andra källor. Det är förståeligt att siffrorna kunde vara lite högre än IBC efter den sistnämnda endast redovisar siffror på ett passivt sätt men skillnaden i grad, 50000 mot 650000 behöver sin förklaring för att jag ska kunna tro på det riktigt. Samtidigt som John Hopkins-forskare redovisar sitt resultat så redovisar irakiska hälsovårdsmyndigheter att 2666 civila (missledande exakt såklart) dödats i Bagdad under förra månaden vilket om man extrapolerar det hela skulle bli 30000 om året, men så höga siffror som för förra månaden brukar siffrorna inte vara.

Jag får återkomma till detta mer senare när fler fakta kommit fram och artikeln analyserats ordentligt av andra forskare. Som det är nu är jag bara allmänt skeptisk till storleksordningen men samtidigt vill jag inte avfärda forskarna kategoriskt.
Annars hänvisar jag till några artiklar om irakiska dödsoffer jag skrivit tidigare.
Antalet döda i Irak.
Lite om organisationen Iraq Body Count
Newsweek kritisk till dödsfall orsakade av USA

söndag, oktober 08, 2006

Ledande republikan målar mörk bild av situationen i Irak

John Warner, ledare i armed service committee i senaten och erfaren och brett respekterad republikan, talade efter sitt besök i Irak om situationen där. Det har blivit en relativt stor nyhet i vissa kretsar. Läs t.ex. CBSs 'Key senate republican is grim on Iraq' och TimesDispatch 'Warner creates fallout on Iraq' .

Han talar om t.ex. att kongressen kan tvingas göra en del modiga beslut om inte framsteg görs av irakierna för att minska det sekteriska våldet och bygga upp sitt land. Vidare, som beskrivs i CBS-artikeln, talar han om att inga beslut i så fall kan tas av bordet.

Jag var nyfiken på vad han verkligen sa och i vilket sammanhang eftersom medier ibland har en tendens att välja dramatiska citat. Videon från hans presskonferens hittade jag på C-Span och kan ses här (45 minuter). Han är som vanligt väldigt duktig på att uttrycka sig och som vanligt rätt balanserad i mina ögon. Han går inte bara ut och försöka sprida propaganda men verkar förstå vad det är som pågår och vad som verkar fungera och vad som inte fungerar. Det han är oroad för och faran han ser är att terrorismen sprider sig om terrorister uppfattar att Irak blir en framgång för dem. Medan folk lever ett vanligt liv i flera delar av Irak är det många områden, inte minst i Bagdad, som är otroligt våldsamma. En intressant sak han tog upp är att kanske försöka utnyttja folkets vilja till inflytande via val flera gånger. Han tänkte högt när han talade om en folkomröstning där irakierna själva fick rösta om hur länge amerikanska styrkor skulle stanna. Själv har jag blivit alltmer trött på rapporteringen om Irak med tiden och frågan är hur länge USA politiskt kan fortsätta att ha över hundratusen soldater där med minskat stöd i kongressen för det.

lördag, oktober 07, 2006

Håller med Straw

F.d. utrikesministern i England, Jack Straw, uttalade sig häromdagen att han kände obekväm att ha ett samtal med personer som bär en viss sorts slöja som täcker nästan hela ansiktet. SR beskriver detta som att Straw var obehaglig till mods vid samtal med alla som har slöjor vilket det inte verkar vara fråga om utan mer specifikt om de fall där hela ansiktet täcks. Här håller jag med Straw att det försvårar kommunikation mellan människor om man inte kan läsa ansiktsuttryck osv. och är ett tecken på separation i samhället. Egentligen är det rätt självklara saker tycker jag. Daily Telegraph har en bra ledare om det hela.

Sedan tycker jag det är intressant att se hur Islam diskuteras i Europa mer och mer. New York Sun skriver att den politiska korrektheten angående ämnet håller på att förändras till mer konfrontation eller provokation. Sarkozy i Frankrike varnar för att låta Turkiet komma in i EU för att då integrationsproblem med muslimer i Europa skulle förvärras och att det hade varit 'slutet på politiska Europa'. Rätt uppseendeväckande ord egentligen från en ledande politiker på det sättet. Kanske han har en poäng att det är bäst att skynda långsamt eller erbjuda ett sorts priviligierat partnerskap istället. Det är i alla fall dit jag lutar. Och egentligen, vad är egenvärdet med att länder i anslutning till Europa ska bli fulla medlemmar istället för ha handelsavtal, diverse politiska samarbeten också men kanske inte precis allt som medlemmar har. EU-kommissionens ledare Barruso antyder att ett snabbt nej till Turkiet kan uppfattas som islamofobiskt, hur man nu definierar det ordet. Eftersom detta ord inte ligger långt från rasistiskt, främlingsfientligt osv så kanske detta då kan användas som ett skäl för att ta in Turkiet snabbare? Det lär bli en intressant fråga att följa.

torsdag, oktober 05, 2006

Svar på utmaning

Som svar på en bloggutmaning och kanske ett sätt för mig att skriva något igen (funderar ibland på sluta skriva men vi får se vad som händer...) kommer detta inlägg som enligt utmanaren ska handla om ideologier. Frågor och svaren då:

1) Politisk ideologi du förespråkar?
Ingen speciell. Jag inbillar mig att jag inte är speciellt ideologisk av mig på något sett men kanske är jag det innerst inne och förmår inte formulera någon ideologi som jag kanske ändå agerar efter... Jag är inte den person som försöker tänka ut en massa grundläggande principer för att sätta upp handlingsregler hur jag ska tänka eller resonera så att jag blir konsekvent i någon mening enligt principerna. Sedan kan inte alla ens åsikter förklaras med hänvisning till logik. Ibland tycker man bara på något sätt. En del kanske då försöker avfärda ens åsikter som fördomar om man inte kan referera till någon sorts överbyggnad av ideologi och principer men det tycker jag inte borde behövas. Ibland kan det räcka med en sorts ryggmärgsreaktion, instikt eller känsla för att övertyga sig om att något är rätt eller fel även om man kanske inte kan övertyga någon annan med sådant.

Största möjliga lycka till största mängden människor skulle vara en princip efter beslut kan fattas. Men hur definieras lycka och hur ska man mäta lycka och är det säkert att lycka för en person är lycka för en annan. Ska principer gälla över gränsen och mellan folk eller endast inom länder osv. Det finns hur många frågor som helst att ställa sig.


2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Diverse totalitära ideologier som påtvingar ett mycket litet utrymme för individer att fatta egna beslut utan istället gör att folk underkuvas och förtrycks på olika vis. Sedan är fundamentalism i olika former frustrerade för mig, om det så är i religiös form eller ej. Tvärsäkerhet eller väl en annan sak jag ogillar när det gäller ideologiers förträfflighet.

3) Materialist eller idealist?
Lite av varje beroende på vilken situation det gäller som de flesta andra. Jag är inte den som är mest fokuserad på lön och pengar. Då hade jag antagligen aldrig varit där jag är nu utan att säga för mycket. Speciellt märker man hur lite pengar eller materiella ting spelar roll när folk man känner drabbas av sjukdom eller skadas. Idealist är jag nog inte heller. Drömmare ibland men idealist? Låter alldeles för ambitiöst eller pretentiöst.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Vad sa du? För svåra ord för mig tror jag.


5) Politiskt uppvaknande?
Om jag haft något var det väl i högstadiet eller i gymnasiet men frågan är väl vad som menas med uppvaknande. Att man börjar lyssna till politiska tal, lyssna på musik som kan associeras med politiska händelser eller företeelser, eller börjat se skillnader mellan olika partiers politik och fatta tycke för något läger? En av de första sakerna jag kommer ihåg var hur jag ville ha fler betygsteg och upptäckte då vilka partier som tyckte som jag i den frågan. Sedan dess vet jag inte om jag är uppvaknad eller har politiskt somnat eller vad.


6) Politisk detour?
Någon anmälde mig en gång till SSU utan min vetskap om det nu räknas in i detta. Men mina sympatiser har knappast legat i den riktningen även om jag kan hålla mig socialdemokraterna i vissa frågor då och då. En viss dos ökad respekt för konservatism kanske efter min vistelse i USA har jag troligen. Likaså viss ökad skeptism med marknadsliberala lösningar som svaret på alla livets frågor.


7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Dylan, W Moberg, Kafka, J Heller, Emerson, Camus för att nämna några men framför allt den förstnämnda även om Dylan mycket väl må ha mycket annorlunda åsikter än jag i mycket.

8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Mest är ett dramatiskt ord. Och vad betyder förresten politiskt? Vilka värderingar man har inför vissa företeelser i samhället? Inte är det typen av böcker av typen Michael Moores eller O Reillys som predikar för redan övertygade i alla fall eller som är övertydliga. Något av det tråkigaste är att endast att läsa sådant som bekräftar ens egen föreställningsvärld.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Eftersom jag inte förespråkar någon speciell ideologi vad jag vet faller väl denna fråga. En del kanske har problem med bristen på renhet och konsekvens i ens övervägande om åsikterna inte är en reflektion av applikation av allmänna principer, vad vet jag.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Nu? Det finns alltid frågor som hälsovård, tillgång till jobb, bra utbildning som är viktiga och speciellt när man inte är säker på att man själv har tillgång till detta, nu eller i en framtid. Å andra sidan är jag nu intresserad av den vansinniga kvasireligiösa terrorismen som nu verkar vara en lockelse för en del. Inte trodde man för några år sedan att man på en resa mellan USA och Europa skulle behöva oroa sig för att ens plan skulle attackeras och några vill försöka döda så många oskyldiga som möjligt i något politiskt syfte. Dessutom ser jag med viss oro på hur rätten att driva med religioner inskränks som en rädsla för att inte få våldsaktioner mot sig av fundamentalister.

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se