tisdag, oktober 24, 2006

Expressen och Irak

Expressen har i en nyligen publicerad ledare om Irak med titeln 'USA måste lämna Irak' där de diskuterar olika strategier för USA i fortsättningen i USA. De skriver att diverse förslag diskuteras, bland annat om att låta en junta ta över i Irak. Jag tycker mig själv vara någorlunda insatt i Irakfrågan men har aldrig hört talas om något sådant men Expressen finner det lämpligt att diskutera varför något sådant inte vore lämpligt. Att det troligen inte vore bra att dela landet i tre delar håller jag med ledarskribenterna om.

Trots sin rubrik om att USA måste lämna landet så avvisar ledarskribenterna ett omedelbart lämnande med att det skulle bli ett blodband. Kanske det. Men om det inte är så enkelt att lämna landet, varför skrika ut i en rubrik att USA måste lämna landet. Självklart vill både irakierna och amerikanerna själva att amerikanska soldater ska få komma hem i igen. Det är att slå in öppna dörrar.

Sedan är tidningen störande självsäker vad som måste göras i Irak:
Vägen ut ur Irak för USA går därför via smärtsamma försoningsprocesser såväl i Irak som i regionen i stort. Sunniterna måste lockas att lägga ner sina vapen med hjälp av amnestier, garantier om att oljan ska fördelas rättvist, ett slut på avbaathifieringen och shiamilisernas framfart samt en amerikansk tidtabell för att lämna Irak.

Igen tycker jag tidningen slår in öppna dörrar när det gäller försoningsprocess med sunniterna och andra grupper i det irakiska samhället. Malaki har väl redan försökt börja med en sorts försoningsprocess också innehållande amnesti men frågan är väl om alla sorters brott kan ges amnesti för. Amerikanska politiker vill inte att irakier som anfaller och dödar amerikanska soldater ska ges amnesti men det är mycket upp till irakierna hur de vill komma över denna sitationen nu tror jag. Vem ska garantera att olja fördelas rättvist? USA eller den irakiska regeringen. I princip tycker jag igen att det är den irakiska regeringen som borde vara angelägen att fördela resurser så att de kommer alla till del. Vill Expressen att USA eller kanske FN gå in och utfästa olika slags garantier? Pågår avbaathifieringen fortfarande? Det var väl något som var mer aktuellt när USA hade mer av makten i Irak än nu när det finns en vald regering. Igen, vem menar ledarskribenterna ska fixa detta? Tidtabell eller inte så verkar läget i den amerikanska opinionen och bland båda demokrater och en hel del republikaner indikera att tålamodet med Irakoperationerna nu tryter på allvar och trycket på allt mindre trupper blir starkare och starkare.

Expressen fortsätter att slå in öppna dörrar angående Iran:
Iran bör frestas med en "grand bargain" där landet erbjuds säkerhetsgarantier, slopade sanktioner och normaliserade relationer med USA om landet lägger ner sitt kärnvapenprogram och slutar söndra i Irak och på andra håll i Mellanöstern.

Är det inte detta som gjorts i mycket? Iran har fått en möjlighet av det internationella samfundet att välja mellan att utveckla sin urananrikning och nukleära program och ökade förbindelser med omvärlden och kanske omvärdering av nuvarande relationer om stöd för terrorism upphört. Iran har väl 'frestats' men verkar ändå gå sin egen väg, i alla fall för tillfället.

7 Comments:

At 11:47 em, Blogger Peter Soilander said...

Så är står det i Washington Post (061024): "In the course of the next 12 months, assuming Iraqi leaders deliver on the commitments they have made . . . there should be a national compact in place by that time, with a constitutional amendment, with a program for dealing with militias," Khalilzad said."

http://tinyurl.com/ylnew5

"Compact" är ju mer eller mindre än isolerad junta.

Däremot reagerar jag på Expressens liberalisering av hotbilden. Att Syrien och Iran har förmågan att producera terrorister är ju hur tydligt som helst. Hizbollah och Hamas är inget USA har skaffat sig som fiender när de invaderade Irak, utan de har funnits hela tiden.

Jag är nog mer själv realistisk och tror att det kommer ta minst 2-4 år till innan USA lämnar Irak. Det hinner bli många stormar under den tiden.

 
At 2:18 fm, Blogger rgr said...

Det kan ju knappast vara rimligt att amerikanska ambassadören skulle säga öppet till resten av världen att det skulle finnas en 'isolerad junta' inom 12 månader. Ärligt talat vet jag inte exakt vad national compact betyder men att det har den betydelsen har jag svårt att tro på beroende på sammanhanget. Det handlar kanske mer om någon sorts nationell enighet eller något av det slaget.

Frågan är också vad som menas med att USA lämnar Irak. Är det när alla trupper är borta eller är det när storleksordningen är så låg att den är försumbar. Säg t.ex att ett antal trupper skulle vara kvar om 4 år med att hjälpa till med utbildning osv.

 
At 11:13 em, Blogger Peter Soilander said...

Själv funderar jag på Expressens källor. Ska börja analysera deras resonemang och ordval närmare.

När det gäller att USA ska lämna Irak tror jag mer på Bushs betoning på "seger" (CNN). Det är när USA anser sig ha segrat som de lämnar Irak, då till en demokratisk instans. Men, det är svårt att förutse något angående Irak i dessa dagar.

Mycket handlar just nu om att legitimera kriget inför den amerikanska befolkningen. Republikanerna kan hamna i en trovärdighetsknipa om de inte har tillräckligt bra svar.

Kan de legitimera kriget så kan de säkerligen vinna valet.

 
At 10:44 fm, Anonymous Fredde said...

Har faktiskt läst nånstans (kommer ej ihåg var) att ett av alternativen som USA jobbade med var att avsätta den irakiska regeringen (och upplösa den del av den irakiska konstitutionen som stiuplerar en folkvald församling) för att därefter styra Irak genom en konsul, inte olik CPA. Dock inte särskilt troligt att detta nånsin k0mmer att hända. Men problemen är gigantiska och nåt måste göras. Hårdare press på Maliki och få den irakiska regeringen att förstå att USA:s engagemang i landet har en bortre gräns. För fakutm är väl att den "seger" som Bush pratar om; etablerandet av en liberal demokrati, i fred med sina grannar och en allierad i kampen mot terrorism inte längre är möjlig att uppnå, ty för många misstag har begåtts på vägen. Det enda realistiska scenariot är att Irak utvecklas något bättre än under Saddams tid. En kvasi-domkrati (illiberal demokrati?)likt ryssland/venzuela är kanske det enda realistiska. Och det skulle i mina ögon isf vara en stor seger.

 
At 1:48 fm, Blogger rgr said...

Peter: Angående när USA drar sig ur och Bushs tal om seger är det dock inte säkert att det blir Bush enbart som kommer ha inflytande över när amerikanska trupper kommer hem. Om demokraterna vinner i kamrarna i kongressen så är det svårt att spå om konsekvenserna angående Irakpolitiken med. Många demokrater har gått i val på att få hem trupper snabbare.

Fredde: Om Irak blir en bättre stat än tidigare så skulle jag nog också vara nöjd i detta läget. Inte nöjd i betydelsen om att de resurser som satsat i form om finansiella medel och mänskliga förluster förvisso. Det återstår väl ännu hur det går. Även om det ser tufft ut för tillfället vet vi inte hur det är om ett år eller 5 för den delen. Sedan ligger det nästan i motsägelse att Irak ska ha fredliga relationer med sina grannar och ändå vara en allierad i amerikanska ögon mot terrorism. Hur ska t.ex. Irak kunna etablera hyfsade relationer till Iran utan att Iraks ledning inte ska framstå som för svag mot terror osv. Sen hade vi Hezbollah-frågan som kom upp för någon månad sen som jag tyckte var rätt märklig från vissa amerikanska politiker.

 
At 7:07 em, Anonymous Fredde said...

Du har helt rätt att det finns en motsägelse. Men det är en motsägelse i den amerikanske politiken. Målet är ju uttrycklingen att skapa ett stabilt, demokratiskt Irak, i fred med sina grannar och en allierad i kampen mot terrorism. Iran, som får väl ses som Iraks "viktigaste" granne, är ju som bekant en stor-sponsor av terrorism. Detta, samt det faktum att Iran försöker bli den regionala stormakten måste orsaka huvudbry hos jänkarna. Dessutom är ju de rådande relationerna mellan Iran och Irak, i min mening, lite svårtydda. Irak sluter säkerhetsavtal med Iran, för att i nästa vända komma med förtäckta anklagelser om att Iran stödjer diverse olika miliser. Dessutom ska man inte underskatta skillnaderna mellan det arabiska Irak och det persiska Iran. Bara för att länderna delar samma religion innebär inte det att länderna i övrigt delar samma värderingar/mål. Förlsagen om att dela upp Irak i olika självstyrande regioner har kanske inte så stor förankring hos folket som man skulle kunna tro. Shiiterna i söder har förvisso religiösa likheter med bröderna och systrana i Iran men där upphör också likheterna. Spänningarna mellan perser och araber går långt tillbaka i historien. Detta verkar mer drivas på av en politisk elit snarare än att det är ett krav som byggs underifrån. Men USA måste lösa problemet med Iran. Bakers förslag om att inkorporera Iran och Syrien i förslagen om ett lösning på Irak-krisen kanske vore nåt? Även om jag har väldigt svårt att se att George W skulle överväga en sådan modell.

 
At 10:07 em, Blogger rgr said...

Jag vet inte hur USAs relation till Iran kommer att utvecklas. Förhoppningsvis kommer ledande politiker i USA ha en viss förståelse för att Irak är tvungen att ha något sorts rimliga relationer till regimerna runtom. Alltihop komliceras av att både irakier i ledarställning och religiösa figurer i ledarställning i Irak under Saddamtiden tog sin tillflykt till bland annat Iran. Delning av Irak är jag rätt skeptisk till även om irakierna själva verkar rösta igenom vissa förslag mot ökad federalism har jag hört. Men helt splittrade länder har jag svårt att föreställa mig. Angående USAs politik så är det en hel del politiker som föresråkar att USA ska i alla fall tala direkt med Iran men så länge Iran anrikar uran och hotar länder omkring sig och stödjer diverse terrorgrupper så är det svårt att se hur det kan bli något sorts överrenskommelse mellan Iran och USA på högsta ort. Jag tror det är en förhoppning hos vissa men jag undrar ändå om den är trolig.

 

Skicka en kommentar

<< Home

$2.95 a month web hosting Bloggtoppen.se